en ganska så vanlig blogg, fast min

Jag älskar att skriva. Jag älskar att ha bloggen att gå tillbaka och läsa i. Ändå verkar det omöjligt för mig att få rutin på det, och blogga lite regelbundet. Men - nu är det ett nytt tag och det är väl aldrig försent att börja om?! Så det är det jag gör nu! Funderade ett tag på att starta en ny blogg efterom jag inte gillar namnet på denna, men det kändes trist att alla gamla inlägg skulle försvinna, så den får vara kvar. Och från och med nu ska jag försöka uppdatera lite mer kontinuerligt. 😄

Jag tänker så ofta att jag ska skriva men jag hittar så sällan tiden till det. Eller rättare sagt, jag prioriterar det inte.

 

Alvar har hunnit bli 13 månader! Stora killen, fina lille älskling. Han hasar sig fram på rumpan obehindrat och han går emellan oss, och mellan möbler och någon av oss, men han använder det inte som färdsätt så att säga. Han är oftast en riktigt nöjd liten kille som är galet förtjust i sina systrar! Han ropar upp mot övervåningen om vi är själva hemma och vi kar mot dörren flera gånger varje dag. Han har sovit bra en längre tid, men nu har jag beslutat att sluta med nattamningen. Så fort han vaknade till ville han gosa med bröstet, vilket resulterar i att han inte kunde somna med någon annan än mig... Själva amningen klarar han sig gott utan nattetid - och redan efter första natten hade han accepterat att han inte fick gosa med bröstet, men han somnar inte om lika lätt nu. Jag hoppas att ett snart ger sig, för kontentan av hela grejen blir att jag ligger vaken halva natten...

Lovis har fyllt 9 år och blivit en liten pre-teen ut i fingerspetsarna. Hon använder min telefon  (eftersom hon inte får en egen...) och skickar snackats med sina kompisar och spelar in filmer i appen musically. Mitt i sin stor-tjej-attityd är hon fortfarande vår lilla Lovis, som älskar att sotta i knät, få egentid med en vuxen och somna i någons knä. Hon har kompisar mest varje dag om hon bara fick skulle hon nog delta i varenda aktivitet som erbjuds i Mullsjö... Här är det vi som får sätta stopp om det ska hinnas med läxor och lite familjetid också. Freja har snart gått första terminen i förskoleklassen och som hon har utvecklats! Fortfarande vägrar hon att vara med i klassens luciatåg, hon vill absolut inte stå i centrum för någon uppmärksamhet. Men hon går glatt till skolan de allra flesta dagarna och har fått många nya kompisar! Hon har börjat på handboll och tycker att det är riktigt roligt, även om hon absolut inte vill spela match på riktigt. Hon vet vad hon vill och är grymt svårövertalad i någon annan riktning. Att tvätta och kamma håret är fotfarande det värsta hon kan tänka sig! Älskade ungar, de växer så galet fort!

 

Julen närmar sig med stormsteg men jag är klar med julklappar o det mesta fixet. Till och med granen är klädd. Vi var jättetidiga i år! Förhoppningsvis bidrar den med lite julstämning för den är som bortblåst!

Igår skulle vi ha lite kompisar här på kvällen. När jag kom hem från jobbet så hade granen slocknat. Jag blev besviken och reagerade med att byta bort julgardinerna, plocka bort alla tomtar, röda kuddar och andra juliga saker. Bytte till vårduk och ställde tulpaner på bordet, dukade med våriga servetter och attiraljer. Jag kände mig nöjd! Lagom tills jag var klar så lös granen igen. Och jag kände att de röda gardinerna hade kunnat få vara kvar ett litet tag till...

Men, tjejerna mjukstartar lite med en dag hos gamlamormor. De skulle gå till pizzerian och äta lunch idag och gå i leksaksaffären och titta - en väldig lyx och  himla uppskattat av två små tjejer! ❤ Sen är vi lediga två dagar till, innan vardagen drar igång igen.

Jag har jobbat halvdag och tänkte ta bort julen idag. Iallafall lite av den, stjärnor och stakar får vara kvar men tomtarna och mina röda gardiner får flytta tillbaka till lådorna på vinden nu. Fram kommer istället tulpaner, den finaste blomman jag vet, tror jag! (Det kan också vara för att den betyder vår och känslan av nystart som kommer med en bukett tulpaner...)

Som alltid i dessa vänners sällskap, en lyckad kväll! ❤ Freja, stackarn, blev alldeles rädd när vi var ute och tittade på raketer så hon och M fick gå in och titta genom fönstret istället.

Några favoritdagar som jag samlat på mig under 2014 och som ligger sådär alldeles varmt och härligt inom mig, extra minnesvärda och lätta att plocka fram och känna mig tacksam över och njuta av även såhär i efterhand.

2015 ska nämligen bli året då jag fokuserar på att må bra. Jag ska göra saker för mig själv och hela tiden utgå ifrån vad som känns bra och vad som är värt att lägga min energi och tid på. 

Jag ska bli bättre på att säga nej. Att tänka efter om jag orkar, om jag har tid. Om jag vill och om det känns värt att vara med eller göra något. Inte säga ja för andras skull, inte säga ja för att jag borde. Och inte ha ångest eller dåligt samvete efteråt.

Jag ska jobba med mina krav, både på mig själv och på mitt liv. Att sänka dem och kunna tänka att det blir bra ändå. Inte ha så höga förväntningar i olika situationer och inte tänka att jag måste göra allt helhjärtat och 100 procent lyckat varje gång.

Jag ska se det positiva runt omkring mig och uppskatta det, i alla situationer. Se det positiva i det lilla. Om någonting gör mig missnöjd eller frustrerad ska jag fundera på om jag kan påverka min situation och isåfall göra det - annars acceptera läget. 

Kort sagt - ska jag do more of what makes me happy, helt enkelt!

Nu välkomnar jag 2015 och ser fram emot allt som komma skall!

Däremot känner jag ofta ångest av att gå hem. Känner mig inte färdig eller tillfreds med mitt arbete och känner alltid att jag borde göra mer, borde sitta längre och bli klar. Känner ofta att jag har för lite erfarenhet och kunskap, inget att luta mig mot och känna en trygghet i. Känner att jag vill mer än lagen tillåter mig att göra, frustration kring att föräldrarätten är så stark och vår makt och möjlighet till påverkan så liten i sammanhanget. Jag känner mig otillräcklig och det är så frustrerande! Jag kan vakna mitt i natten och komma på saker som jag måste göra eller som jag glömt, tänka på de barn vars situation vi inte kan göra något åt, trots att vi ser brister och behov av insats. Jag kan känna mig stressad över jobbet och har svårt att släppa tankarna.

Socialsekreterarnas roll har ifrågasatts mycket den senaste tiden och framför allt jobb inom barn- och unga. Det är ett svårt jobb vi har och många av oss som jobbar är unga och saknar tidigare arbetslivserfarenhet. Att så många är nya påverkar också den samlade kompetensen och det är svårt att få den hjälp och stöttning som man behöver i början och man lämnas att utreda och fatta beslut mer eller mindre på egen hand. Utan egentlig aning om ifall det man gör har hjälpande inverkan på de barn och unga som hamnar i vår väg.

Jag stressar också över att jag varken hinner eller orkar att vara den mamma jag vill vara, till mina egna barn. Dedär två ljuvliga små som jag själv satt till världen - vem ska då ta hand om dem och hjälpa dem att bli starka, lyckliga och självständiga individer - trygga i sig själva och vetskapen att de alltid kan vända sig till mig?

Ibland tänker jag att jag borde göra något annat. Något där jag inte påverkar människors liv, något som inte stressar mig och håller mig vaken om nätterna. Men sen tänker jag att jag kanske är sådan som person? Jag kanske hittar något nytt att fundera över nattetid??

Och kvarstår gör ju det faktum att jag tycker om mitt arbete,väldigt mycket. Iallafall på arbetstid... 

En stjärna blev det, som de flesta åren. Till vår Lillstjärna.

Jag låter bilderna tala för sig själv och hoppas att de säger att vi har haft en ljuvlig sommar!!

Lovis, min modiga unge, har sovit i tält på tomten inatt! Visserligen med två lite äldre kompisar (12 och 10 år) men ändå, hon vågar och har sovit två hela nätter nu! 

Så underbart det är att träffa familjen efter några dagar ifrån varandra! Jag har inte träffat tjejerna på 5 dagar, galet länge! De hade saknat mamma och mamma hade saknat dem. Mycket! Freja hon kramade mig så härligt hårt och ville inte släppa, sen berättade hon på sitt fantastiska sätt om deras vecka. Gullunge, hon har världens mysigaste röst och sätt att berätta och uttala orden på!

Marcus är det lättare att vara ifrån på nåt sätt, men det var såklart härligt att träffa honom också! ;-)

Idag väntar en dag på stranden. Det är det riktig högsommarvärme, det känns redan! Härligt!!!

 Dendär första kvällen på semestern, när man har allt framför sig, då känns dedär veckorna nästintill livslånga. Den kvällen är nästan magisk, det är så mycket förväntningar och glädje i luften inför vad som komma skall! Och sen går det ändå så fort... Nu har hälften av tjejernas långa sommarlov redan gått, tiden bara springer iväg! 

De första två veckorna regnade mer eller mindre bort, tjejerna och jag var lediga på egen hand men vi lyckades njuta bra ändå! Filmmys och jordgubbar, pyssel och bakande. Lek och skumparty i duschen.

Vi var på logbröllop och fick dela en fantastisk dag med två av våra mest fantastiska vänner. Även detta i regn... Men vad gör väl lite regn när alla människor strålar..?

Lovis och Malva njöt av tillvaron, de var på minidisco och strandfynd som ordnades av campingen och växte rejält av att få cykla runt själva, gå till affären och toaletten på egen hand. Freja och Signe fann varann och lekte hela dagarna! Vi var på stranden flera heldagar och det är nog det allra bästa jag vet! Äta lunch som knastrar lite mellan tänderna, bli alldeles varm och doppa sig i havet. Blunda och höra hur barnen leker, människor pratar runt omkring och måsarna skriker. Total avkoppling! Mycket grill, krabbfiske på klipporna, lite tivoli och massa kvälls-mys i förtältet med tända ljus, vin och kortspel. Sådär skulle jag kunna tillbringa mitt liv!

Nu har jag jobbat en vecka och har en vecka kvar, innan ytterligare tre semesterveckor väntar. Jag är påväg till Öland där min familj redan befinner sig för ännu mer semesterkänsla och stranddagar! 

Nu är båda tjejerna så stora att de orkar med fredags- och lördagsmys. De är med och planerar och lagar maten, de längtar hela veckan efter att kura upp oss tillsammans i soffan med kuddar och filtar, och dippa grönsaker! Tända ljus är ett måste och somna i soffan är en given lyx. På fredagar är det just nu Let's dance som gäller, på lördagar gladiatorerna. Kanske inte vad jag hade valt om det var upp till mig, men tjejerna älskar det och följer det slaviskt. Missar vi nån vecka, om vi är iväg på annat, då har vi mys nästa förmiddag framför datorn istället.

Idag har jag varit på bytar-dag och fyndat barnkläder! 4 jackor och 19 plagg för 345 kronor. Absolut överkomligt! Tycker att detdär med begagnat är så galet bra! Bra för miljön, bra för ekonomin. Tjejerna är helnöjda och tycker inte alls att det är konstigt att det står andra namn i kläderna, snarare är det lite spännande att fundera över vem som haft plagget innan. Och när de flesta baskläderna köps så billigt känns det ok att unna dem något fint, fast onödigt, ibland.

Hemma blev det hamburgare och soffmys, såklart! Just ikväll bara jag och tjejerna eftersom M är iväg på innebandy-fest.

Helgen so far, i bilder...

Sen jag fick barn, och körde en barnvagn vart jag än gick, har jag dock blivit lite lat när det gäller att ha med sig en väska, och bära den på axeln. Jag hade allt jag behövde i vagnen och tycker fortfarande att en väska är lite i vägen... 

Här är iallafall e bild på det som finns i min väska just nu;

Mina barn, ljumma sommarkvällar och ett nystädat hem. Sovmorgon och mys i soffan, barnskratt och doften av asfalt efter en regnig sommarnatt. Att få gå på toaletten när det verkligen behövs, gnistrande solsken en vinterdag och en hel natts ostörd sömn. Utsträckta små armar efter en jobbig dag, lediga dagar och.... Ja, ni förstår ju att jag kan fortsätta såhär i evighet.

Men dagens UNDERBAR får bli min man! Världens bästa man! I snart 11 år har han varit min, och jag har varit hans. Mycket har vi gått igenom, både gränslös sorg och ofattbar glädje. Vi tycker lika om mycket, olika om en del. Vissa dagar ses vi knappt, som en del i småbarnslivets vardagspussel, och ibland medför detsamma att det blir mer tjafs och stress än härliga stunder.

Men allra oftast så är allt just underbart, och jag är bara så galet lycklig över att han var där, dendär kvällen. Att just han fångade mitt intresse, och att jag lyckades fånga hans. Världens bästa man!

En annan sorts rand som ligger mig varmt om hjärtat är Kottenmössans ränder. Lovis hade flera sorters Kottenmössor när hon var liten och de var så fina!