en ganska så vanlig blogg, fast min

Nu sover Freja, men pigg är hon då inte riktigt än. Inget mer som kommit upp, men hon har inte heller fått i sig något direkt under eftermidagen... Stackars liten älskling, det gör ont i hela mig när hon är dålig! Hon är så himla liten...! Lovis var över två år första gången hon var riktigt dålig, och det var jobbigt med - med Freja är ju himla liten! ♥

Imorgon ska jag och tjejerna hämta mina föräldrar på flygplatsen, de har varit på Kanarieöarna en vecka. Åh vad härligt att få lämna snö och slask för sol och bad en vecka! Jaja, jag får ju fint här hemma och det ger nästan lika mycket energi som solen! =) Imorgon kommer snälla D igen och ska spackla i hallen nere, sen ska den målas vit. Fantastiskt att ha tillgång till proffshjälp! Annars hade inget blivit gjort från grunden här hemma nu, varken jag eller M har nog den energin eller lusten för tillfället.

Förra veckan var jag hemma hos en fin vän och scrappade litegrann. Så himla skönt att få en kväll utan barn, och så mysigt att bara få sitta ner och pyssla och snacka. Mer sånt!

Haha, Lovis har lagt sig men får ligga i sängen och leka en stund med dockorna som hon har i dockskåpet. Hon är duktig och slutar leka när vi säger till. Men nu ropade hon "mamma, du måste säga till mig, jag är trött nu" Haha, så nu har jag sagt till henne och det har tystnat från hennes säng. Freja sover också, M tittar på hockey. Kanske att jag då skulle passa på att gå ner till lekrummet där jag satt upp skrivbordet och alla pysselsaker och ha en liten pysselstund!

Jo, det blev mer kräk än bara Lovis... På söndag morgon vaknade Freja vid 4-tiden, och kräktes lite i sängen. Sen satte jag mig med henne i soffan och ´först när klockan närmade sig sju kunde vi lägga oss ner och sova lite till. Däremellan spydde hon säkert 15 gånger, och jag överdriver inte. Hon kräktes och jag grät... Alltså, jag tyckte det gjorde ont i hjärtat när Lovis kräktes, men detta var värre. Lilla lilla älsklingen! Det borde ara genetiskt omöjligt att bli spysjuk när man är så liten!  Sen under dagen var hon glad och faktiskt ganska så pigg, men vid 18-tiden kom det igen... Även M blev dålig så nu är det bara jag kvar... Resten av familjen är dock på benen igen, så förhoppningsvis klarar jag mig!

Lovis har varit på förskolan idag, hon längtade verkligen efter sina kompisar och hann inte ens säga hejdå innan hon var borta. =) Nu sitter hon och ser på film. Hon ville se "den dära Bertam-filmen" Det tog ett tag innan jag förstod att det handlade om Bertil, och Nils Karlsson Pyssling. ;) Snart ska vi pyssla lite, är så mysigt!

Frejas rum är näst intill klart, och det känns toppen! Lovis rum är tapetserat och målat, men sen kom det visst något ivägen, så det saknas fönsterbräda, rullgardin och sådär... Jaja, imorgon hoppas jag på att även det blir fixat. Det blir fint, men inte alls så mysigt som jag hade tänkt mig. Jag måste komma på något som gör det lite mysigare, får fundera lite...

Nej, nu ska jag mysa lite med min storskrutt i soffan innan vi sätter oss och pysslar lite!

Det var den fredagskvälle, jösses vad fort en vceka går! Ikväll åt vi hamburgare, Lovis kryade på sig ordentligt och var på strålande humör hela eftermiddagen och kvällen. Så mycket hamburgare fick hon dock inte i sig, det är som att hon inte hinner äta - hon har så himla mycket hon berättar om eller frågar kring vid matbordet att maten blir kvar på tallriken...  Men men, halva hamburgaren med bröd åt hon nog, så det får vara bra så.

Nu har hela familjen somnat, Lovis somnade snabbt när hon väl la sig. Nästan över en natt gick hon från att vara väldigt svårsövd och orolig kvällstid (ville alltid att vi skulle sitta precis utanför dörren tills hon somnade och att det tog upp emot en timma var inget ovanligt) till att faktiskt kunna somna själv. Som ikväll, först var vi på nerevåningen men ganska snart gick vi in och lade oss i sängen och kollade lite på svt play. Men hon låg kvar i sin säng helt utan protester och somnade. 
Haha, detdär är så roligt. Lovis somnade i vår famn väldigt länge. Hon var en bra bit över året, säkert närmre 2 än 1, när vi började försöka få henne att somna i sängen och vi satt brevid. Ja, när jag tänker efter var det i detta huset vi började, och hon var 1 år och 7 månader när vi flyttade hit. Iallafal; sen var det många månader då vi gick från att ligga halvt i hennes säng med armen under hennes huvud, via att sitta brevid sängen och hålla hennes hand, sitta brevid sängen utan att hålla handen, sitta på golvet nedanför sängen, sitta en bit bort från sängen, sitta utanför dörren och till som nu - ca 17 månader senare - då hon somnar relativt lätt själv.
När vi var gravida med Freja var det jobbigt ett tag, det var bara jag som fick lägga henne och det tog riktigt lång tid. Jag var dessutom trött och hade hemskt ont i kroppen... Då tänkte jag att jag skulle bli "bättre" på att lära syskonet sova själv. Tidigare börja med rutiner, tidigare söva det i egen säng... Och nu ligger jag här, med en vagga vid sidan om min säng som hittills blivit använd max 15 timmar. Hur mycket jag än tänker på dessa "jobbiga" månader och oräkneliga timmar som vi tillbringat på Lovis rum om kvällarna, kan jag inte hitta anledning nog att låta Freja sova själv. Hon är ju bara en liten bäbis, som jag tycker förtjänar sova nära någon. (sen att jag är en mamma, som jag också tycker förtjänar sova nära min bäbis, det är en helt annan historia...) Och jag har ju faktiskt gått från att ha Freja på mig, till att ha henne brevid mig, och det är ju alltid något! Och vi söver ju henne faktiskt en bra stund innan vi själva går och lägger oss, och även om det är i vår säng så får hon ju ligga där själv några timmar...

Nej, jag kanske också borde ta och sova. Imorgon blir det tapetsering av Lovis rum och hon längtar så! =) Ska bli så roligt att se slutresultatet. Det är en tapet som jag absolut inte hade valt, och som jag inte känner mig helt bekväm med, men Lovis är jättenöjd och så stolt över sin tapet, så jag kan inte låta bli att bli lite uppspelt själv. ♥

Gonatt!!

Jodå, visst somnade Lovis sen. Tyvärr nästan samtidigt som Freja vaknade, så jag kunde inte passa på att sova. Fick istället lite tid med Frejan. ♥ Hon är så härlig, skrattar hela tiden och det allra bästa hon vet är när man pussar eller killar henne under hakan. Hon skrattar så hon kiknar. Likaså när man gör tittut, det är också fantastiskt kul just nu. Underbart är det, att få äran att följa henne varje dag. Att få ta del av alla små stunder och de stora framstegen och utvecklingen som händer hela tiden. Ibland funderar jag på vem jag var innan jag blev mamma, men jag kan inte riktigt minnas. Jag känner mig så fulländad nu, och har svårt att komma ihåg hur jag kände mig innan, då inga av mina små solstrålar eller deras storebror invaderat mitt hjärta! ♥

Lovis vaknade sen, efter nästan 2½ timmas vila. Det första hon sa var "nu mår jag bra igen!" så vi hoppas på att det var något snabbt övergående, och inte kommer tillbaka. Sen satt hon och sjöng en egenskriven låt, hon skriver så många sångtexter, vår sångfågel. =) "jag är glad, jag är så glad, så glad så glad..."
- varför är du glad? undrade jag.
- för jag har min mamma, min pappa och mig Freja.
- och jag är så glad för jag har dig!!
- men! är du inte glad för att du har Freja??

Omtänksamma lilla älskling, ingen får glömmas bort! Nu tittar hon på film och dricker cola. "det är bra för magen, tror jag" Haha, ja det tror jag med! ;)

Imorse vaknade Lovis jättetidigt, runt 5. Sen låg hon en stund och vred o vände på sig i vår säng, innan hon sa att hon hade ont i magen o behövde gå på toa. Det var bara att gå upp, och eftersom Freja också vaknat så tog jag med mig henne. M fick sova vidare lite, han har ju hållt på så mycket med tjejernas rum senaste veckorna, så han förtjänar verkligen lite extra sömn!
Iallafall, när jag är nere och gör lite välling till Freja börjar Lovis gråta. När jag kommer upp har hon kräkts på golvet. Älskade skrutta, vad synd man tycker om de små när de spyr! Vi fortsatte in på toan där det kom en omgång till, sen kurade vi ihop oss i soffan med filt och barnprogramm. Hon ville ha lite vatten, drack säkert 4 dl på en gång. Och efter bara några minuter var det dags igen. =( "jag tycker inte det är roligt längre" säger hon då, gråtandes, finaste lilla hjärtat! Nej, det tror jag det! ♥ Men nu har det varit lungt i några timmar, så vi får väl se vad det blir av det.
Svårast just nu är att försöka få henne att förstå att hon inte får pussa och krama Freja:

"men, jag har spottat ut alla bacillerna nu" sa hon, och tittade vädjande på mig.
"ja, men bacillerna sitter i magen, och kan hoppa över till Freja. Du vill väl inte att hon ska behöva kräkas också?"
"nej... men jag älskar ju henne!?"

Som sagt, inte lätt att förstå... Nu har hon ätit lite glass och sitter i soffan och ser på barnprogram. Jag väntar på att hon ska bli trött, efter att ha varit uppe redan vid 5, så att vi kan sova lite.

Ibland bara kommer det över mig, hur otroligt fina mina tjejer är och hur himla lycklig de gör mig! Jag tittar på dem och blir alldeles varm i hela kroppen, jösses var underbart det känns! Så svårt att förstå att dessa vackra fantastiska tjejer är mina (och Ms såklart!) och att en del av mig liksom finns i dem. ♥ Kärlek, är vad det är!

Igår var vi på stan och lunchade med saknade kollegor, enda nackdelen med att vara föräldraledig är att man inte träffar dem lika ofta. Trevligt att luncha lite, iallafall. Sedan gick vi en sväng på stan, tjejerna och jag. Lovis var på superhumör och vi hade verkligen jättehärligt. Sen när vi kom hem lekte vi lite, och sen var det dags att sova. Då fick jag en kram och så sa hon "tack för den underbara dagen" Älskade unge, hon har så många fina kommentarer! Många av dem snor hon från mig, men hon ger dem tillbaka, och det värmer så i hjärtat! Även till Freja har hon så mycket fint att säga, varje dag får Freja höra att storasyster älskar henne, att hon är en "sötnos" och att "jag är så glad för jag har dig!". I söndags sa hon till M "jag är så glad för du är hemma" och när M frågade varför svarade hon "för jag gillar dig" med ett tonfall som att det var helt självklart. Fina fina Lovis, hoppas att hon känner att hon får lika mycket kärlek tillbaka som hon ger!

Frejas rum är klart och på lördag hoppas vi att vi är klara även med Lovans rum. Ska bli så skönt!! Men nästa vecka drar vi igång med hallen, så det blir ingen lång vila ifrån färg- och spackelburkar, täckplast och slipdamm i hela huset. Men så otroligt skönt när det blir klart, fint! Och skönt...

Nej, nu ska jag krypa ner brevid min lilla tjej, som sedan ett par veckor sover brevid mig i sängen, istället för på mig. Vi lägger henne också innan vi själva går och lägger oss, vilket känns himla konstigt! Men hon har verkligen anammat rutinerna nu. Hon sover oftast en gång/dag, ett långt pass mellan halv 11 och 15 nästan. Sen är hon vaken till runt 19.30 då vi lägger oss med henne i vår säng, och hon somnar. Sen sover hon oftast till 08, ca. Imorse ville hon ha välling vid 06, men det är första natten på 2 veckor. Ett par gånger per natt tappar hon nappen, men det är ju sånt som hör till. Hon är inte vaken, och jag är så tacksam för att vi får (nästan) hela nätter med sömn!

Jag har alltid varit ganska så kvällspigg av mig, men sedan jag fick barnen har det ändrats... Dels är jag väl så trött på kvällen av allt håll igång, dels så har ju Lovis alltid vaknat tidigt, och somnat tidigt, så våra kvällar har blivit långa även om vi gått och lagt oss runt 10. M har haft samma rytm, så det har varit toppen! Men helt plötsligt, nån stans i december, så började vi, alltså jag och M, att vara uppe jättelänge! (i våra mått mätt, iallafall....) Nu somnar vi nästan aldrig tidigare än 12, och jag fattar inte varför. Lovis har visserligen börjat vara uppe lite längre, men som regel sover hon innan 20. Freja somnar ju fortfarande med oss, och sover fortfarande på min arm, så hon hänger ju med i våra rytmer. Och det konstigaste är, att även om jag fortfarande sover samma antal timmar som jag gjorde förr, och alltså går upp mycket senare nu, så är jag ändå så himla mycket tröttare! Jag var bra mycket piggare när jag sov mellan 22-06 än vad jag är nu, 24-08... Så det måste bli ändring på detta!!¨

I eftermiddag blir det kanske julgransplundring med Lovis och kompisar, beror lite på vädret. Sen blir det en promenad runt sjön. Funderar på att köpa mig broddar, för attans vad svårt det är att gå nu när det är halt! Gick när jag skulle hämta Lovis häromdagen, och höll på att hamna på rumpan flera gågner!

Frejas rum är igång och renoveras, känns roligt! Dock inte så mycket jag kan göra nu under dagen, så det blir väl en mysdag med Freja. I soffan, som det känns nu, för FY så trött jag är!!

Idag mötte vi upp mamma M och hennes yngsta son på IKEA för frukost. Mysigt var det! Barnen har inte setts sedan de var bäbisar, med de fann sig snabbt och lekte bra med varandra, efter att mackor och chokladboll var uppätna.

Jag har länge tänkt att jag skulle vilja engagera mig i exempelvis spädbarnsfonden men aldrig riktigt orkat, min egen sorg och saknad har tagit för stor plats. Men jag känner att jag nu har kommit så pass långt i bearbetningen av min egen sorg att jag har kvar energi att ge till andra, och hjälpa dem bearbeta sina älskade efterlängtade små, som inte fick stanna kvar. Nu är Freja här, hon börjar bli "stor" och jag orkar höra om hur illa det kan gå utan att få alldeles ont i magen. Nu vill jag ge vad många gav mig just efter att vi fått, och förlorat, Gustav. Jag vill ge stöd och tröst, vara den som visar att livet går vidare, även om det absolut inte känns så. Visa att man kommer kunna skratta igen, man kommer tycka att livet är fint igen. Att man kommer tycka att saker verkligen betyder något igen. Jag vet allt för väl hur det känns att vara där på botten, när det faktiskt känns som att livet är slut och man verkligen behöver hjälp för att ta sig ut bland folk, och för att komma vidare.
Jag hade tur att ganska snabbt få kontakt med andra mammor (och någon enstaka pappa...) som hade förlorat sina små, som verkligen förstod, men sen hade jag alldeles fantastiska vänner och däribland finaste J som var lite av min räddning. Hon var fantastisk (är fortfarande, såklart!) och lyssnade på mitt upprepande sörjande hela tiden, hon bad mig aldrig sluta älta. Så tack, finaste du! ♥
Hur som helst, nu känner jag mig redo att vara ett stöd för andra, och känner att föräldrar till små (eller stora, för den delen) förlorade barn ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Och mamma M som vi träffade idag är samordnare i Jönköpings län för spädbarnsfonden, så till en början ska jag hjälpa henne att fixa lite, så får vi se vad som händer sen. Men det känns iallafall väldigt bra!

Jaha, så var hela jullovet slut. Tänk, man tycker att man har så lång ledighet framför sig, men så går det så fort. Redan har vi varit igång i två dagar, och det känns som lover är långt bakom oss... Lovis blev glad över att få träffa kompisarna på förskolan igen, både igår och idag hade jag svårt att få med mig henne hem. Men när vi väl är hemma så är det bra, hon trivs tack och lov alldeles ypperligt med att strosa här hemma, med mig och Freja. ♥

I helgen har vi grejat och rensat, så i veckan nu ska vi måla och tapetsera på Frejas rum. Hon kommer inte få flytta in där riktigt än, jag tycker så mycket om att ha henne brevid mig om nätterna. Men alla hennes grejer behöver någon stans att vara, och då kan vi lika gärna göra iordning på direkten.

Idag har jag iallafall bestämt mig för att jag inte ska jobba nåt i sommar, så imorgon eller på torsdag måste jag ringa min chef och tala om det... Först tänkte jag att jag skulle jobba lite, dels för att komma ut lite men också för att spara några dagar. Men vi förlorar allt för mycket ekonomiskt, så det går inte. Och jag ska inte ljuga och säga något annat än att jag faktiskt är glad för det, jag njuter av att vara hemma och tycker det känns oerhört lyxigt att få vara hemma hela detta året!

Ikväll är M på hockey, tittar på hockey för en gångs skull, oftast är han ju iväg och spelar själv. Lovis sover, Freja pratar lite med miniräknaren och jag ser på Bygglov. Ska gå ner och göra mig en fruktsallad i pausen, och ha en skön kväll i soffan!

Vad underbart det var att vakna imorse, och inse att det bara är fredag. Och att vi är lediga idag, och två dagar till. =)

Igår rensade vi i garderober här hemma, fem garderober rensades varar två blev nästan helt tomma... Jösses vad mycket skit vi måste haft där. Eller alltså, det såg jag ju att vi hade. Men nu är det slängt, det som var skräp, och det som vi bara inte ville ha kvar men ändå fortfarande var ok, ska lämnas till second hand. Imorgon fortsätter städningen genom att flytta ner allt från pysselrummet/kontoret till de numer tomma garderoberna i lekrummet, så får jag och tjejerna dela på utrymmet... Blir nog bra!

Igår kväll var vi hemma hos kompisar och åt god mat. Sist jag och tjejerna var där blev Lovis och deras lille W osams över en svart bobbycar, båda ville ha den svarta bilen. Lovis och jag pratade om detta innan vi åkte, och jag försökte förklara att det blir ju så mycket roligare om man turas om och är sams.

mamma - det är ju bättre att ni turas om, så ingen behöver bli sådär ledsen.
Lovis - men mamma, vet du? Idag skyndar jag mig och tar bilen först.

Haha, ja så löser man problemen i en 3-årings värld. ♥ Lovis sa nåt likande hemma hos mina föräldrar på nyårsdan. Hon och min mamma bakade chokladbollar som de skulle bjuda på dagen efter, när vi skulle fira lite sen jul här med mina kusiner och alla mina systrars respektive.

mormor: Men Lovis, du kan inte göra så stora chokladbollar, då räcker det inte till alla. Då kanske inte gamlamormor och mostrarna får någon.
lovis: men jag gillar inte små, jag gillar bara stora.
mormor: men tänk om du inte får någon då, om gamlamormor och mostrarna har tagit en, så räcker det inte till dig. Det är bättre vi gör många små.
lovis: men jag gillar bara att göra stora. men vet du vad? jag skyndar mig och tar en först.

Älskade unge, tänk om livet vore så enkelt. Att man kan skynda sig, och hinna allt före andra, så slapp man bekymmer.

Idag har vi hälsat på liten bäbis. Fast helt liten var han inte, men jag har inte träffat honom innan och han var mycket mindre än min bäbis... Tänk att det kan vara så ljuvligt med en så liten människa! ♥

Klockan är halv tre, och vi går fortfarande i pyjamas här hemma... Vi har städat lite, lagat mat och ätit den. Det är typ det enda nyttiga vi gjort idag. Sen har vi lekt, byggt lego, målat, pärlat, spikat och myst i soffan framför en film. Känns som vi har hunnit hur mycket som helst! Och som sagt, nästan halva dagen är kvar.

Ikväll vill jag plocka bort julen, men Lovis började gråta och sa "nej mamma, jag kommer sakna tomtarna då! de kan vara här hela sommaren..." Så några tomtar kanske kan få vara kvar ett tag till (inte ändå till sommaren, dock) men granen ska ut idag! Blir knäpp på hur den barrar!

Nej, nu ska jag nog återgå till det som jag gör allra bäst; mysa med mina fantastiska flickor!!! ♥

Idag vaknade Lovis tidigt. Eller ja, hennes vanliga tid, egentligen. Det är bara det att vi under december månad sovit till efter nio, och det har varit himla skönt! Så när hon slår upp sina vackra blågröna sådär runt kvart i sju, känns det TIDIGT! Freja vaknade strax därefter och ville ha mat, så det var bara att ge sig upp. Men nu har vi lagt oss i sängen igen, Lovis var och hämpa psalmboken och sjunger, Freja har somnat och jag hamnade här.

Igår var jag på IKEA och fyndade bord och småpallar till Frejas rum. Vi ska börja göra iordning där snart, inte för att Freja ska flytta in där, men hennes grejer behöver någonstans att stå.. ;) Älskar att göra iordning och barnrum är ju fantastiskt roligt att inreda! Barnet själv får dock sova hos sin mamma o pappa ett tag till! ♥ Köpte också varsin hylla till tjejerna, så ska försöka montera ihop dem idag och få lite ordning.

Nu är M ledig 4 dagar på raken, så länge har han inte varit ledig i sträck sedan Freja föddes. Ska bli härligt!

Jaha, så var det nytt år igen! Det tar alltid ett tag att lära sig skriva det nya årtalet, men i övrigt brukar det ju kännas ganska så ... likadan,t som året innan. Likaså iår. Ändå känns det som om 2011 kan komma att bli ett härligt år! Lovis är i en så underbar ålder och Freja blir bara mer och mer personlig och alert för varje dag. Underbart att se! Tjejerna leker mer och mer med varandra, de skrattar med varandra och Freja riktigt strålar när Lovis kommer. ♥ Freja sitter numer ganska så stadigt, inte så att jag vågar lämna henne sittande, hon trillar dessutom oftast framåt så det är lite svårt att skydda henne, men hon sitter själv och man behöver inte hålla i henne. Duktiga älsklingen!

Nyårsafton var vi på bröllp, så fint och vackert! Man kan ju inte låta bli att vara lycklig när man är på bröllop, allt är ju så fint och mysigt. Tjejerna sov hos mamma o pappa, första gången Freja var bortlämnad. Första gången hon överhuvudtaget sov någon annanstans än på min arm. Första gågnen på 6 månader som jag sov utan henne tätt tätt intill... Men det gick bra, både för henne o mig... ;) Hon hade somnat runt halv nio, efter att ha varit vaken i 2½ timma, nöjd och på bra humör i sin gåstol medan mormor, morfar o Lovis åt trerätters. Hon hade sedan vaknat runt halv ett, och eftersom mina föräldrar fortfarande var uppe då fick hon komma upp, men hon var glad o skrattade och pratade hela tiden. Efter en dryg timma sov hon igen, och vaknade inte förrän runt halv åtta. Lovan somnade vid halv tio, vaknade till vid fyra men sov vidare till halv nio. Hon hade sett fina fyrverkerier, ätit räkor, kyckling och jordgubbar och fått leka med mormor o morfar hela eftermiddagen o kvällen. Så vi tillbringade alla en bra nyår, på varsitt håll.
Visst hade det varit mysigt att få fira nyår tillsammans med tjejerna, jag älskar ju att tillbringa alla dagar tillsammans med dem! Men ibland blir det såhär, och man får försöka tänka på alla inblandade och göra det bästa av situationen. Hade jag bara tänkt på mig själv hade jag nog haft dem med mig precis jämt!

Det är alltid värst att lämna dem. Jag får alltid lite ångest när jag lämnar dem, och då speciellt Freja som är så liten. Jag vet att hon kommer ha det bra, jag vet att hon är trygg och nöjd. Men på något sätt så får jag alltid tillbaka känslan jag hade när vi lämnade Gustav, den där tomheten som infann sig när vi åkte ifrån honom. Det är ju såklart inte alls så defenitivt när vi lämnar Freja, eller när vi lämnade Lovis dedär första gångerna. Men känslan att det plötsligt blir alldeles tomt i famnen, en famn som är van vid att ha någon nära... Det är då som känslan av ångest kan komma smygande. Det är då jag måste påminna mig om att det bara är för en begränsad tid och att vi lämnar dem av en anledning, att vi alla (fast allra mest tjejerna själva) kommer att ha det bäst såhär.

Nu är det ett nytt år, blir spännande att se vad det för med sig. Detta är året då Freja ska fylla ett år, Lovis ska fylla fyra år. Stora tjejer! Finaste lillkillen har varit saknar i 5 år... Jag längtar till husvagnsemester i sommar, men fram tills dess, och även därefter, ska jag njuta av många härliga lediga dagar med mina fantastiskt fina flickor!! ♥