en ganska så vanlig blogg, fast min

10 år. Jag ska inte gå så långt som att säga att det var då jag var helt lycklig sist, för det kan jag faktiskt känna mig nu igen. Men då förändrades livet för all framtid. Sorgen och undran - hur livet hade blivit, vem jag hade varit, vem han hade varit - den lämnar aldrig. Inte längre närvarande i varje stund i vardagen, inte ens varje dag. Men den finns där i mig och har gjort det nu i 10 år. Jag kan å ena sidan inte förstå att det har gått så många år, samtidigt känns det som att detdär var i ett annat liv. Ibland får jag dåligt samvete över att jag inte sörjer på samma sätt längre men oftast är jag så glad att jag har lyckats gå vidare i livet. Det är inte alls detsamma som att jag har glömt, men jag tillåter mig att känna fullständig urbota lycka och glädje över de tre små juveler jag har hos mig. Och om vi träffas en dag, Gustav och jag, är jag övertygad om att han kommer att förstå och tycka att jag har gjort rätt i att njuta av vad livet ändå gav mig. Livet måste levas fullt ut och det går inte om hjärtat ska vara fullt med sorg jämt och ständigt.

Men ibland, som såhär kvällarna kring midsommar, brukar jag släppa på allt och känna sorgen i fullo. Sorg och ilska - varför?! Det finns inget svar, jag vet. Men jag känner mig arg över att vi behöver hantera dethär i resten av våra liv. Det är inte så att han direkt saknas i vår vardag, han har ju aldrig riktigt varit en del av den. Men känslan att livet inte blev som vi tänkt och trott, frågorna och tankarna om hur det hade kunnat vara - de lämnar mig aldrig. 

Lovis går fotbollskola om dagarna och stortrivs med det. Lite synd tycker hon att det är att hon måste iväg varje morgon men när hon väl är där är hon nöjd. Freja har haft kompisar nästan varje dag och leker så bra just nu! Även på egen hand sysselsätter hon sig så fint; barbie, studsmattan och sandlådan är favoriterna. Alvar är alltjämt nöjd, så länge han inte blir lämnad ensam, då protesterar han högljutt!

Vi inledde sommarlovet med grill hos J&D på skolavslutmingskvällen, följde upp med lek och övernattning av kompisar på fredagen. På lördagen körde vi trädgårdspicknick här med nästan hela middagsklubben. 30 personer, blandat vuxna och barn, var vi. Så mysigt, förutom knotten som var alldeles för många. Men instängda i uterummet kunde vi prata några timmar.

I helgen var Lovis på scoutläger. Ca 80 barn och ungdomar hade samlats utanför Ulricehamn och Lovis o Meja ville såklart inte missa det, de vill ju inte missa nåt de två... 😉 Lite jobbigt hade det varit vid lämning, Changa körde ner dem. Men så fort det la sig så stortrivdes de båda två och i söndags hämtade vi två nöjda, spralliga och rätt så trötta tjejer. 

Men det roliga tog inte slut där. Vi fortsatte till Göteborg där Marcus och Martinus spelade på stora scenen. Framförallt Freja men även Lovis älskar dem och det blev en lyckad avslutning på helgen. När vi väl fick oss en parkeringsplats, vill säga... Alltså hjälp, vi åkte runt mellan parkeringshus och parkeringar i 90 minuter och tillsist rådgjorde vi med varandra om hur mycket det egentligen kostade med en parkeringsbot, det fanns nämligen gott om tomma förhyrda platser. Men högst upp i säkert 6:e parkeringshuset fanns det tre lediga platser, så där knep vi varsin. Sen var det en rätt så seg väntan innan idolerna gjorde entré.