en ganska så vanlig blogg, fast min

Ibland, när jag pratar med föräldrar som glatt (och helt självklart) berättar att deras barn somnar på stört, helt själva, i sina sängar, och sen sover där hela nätterna och vaknar alldeles pigga o glada 11-12 timmar senare - i samma säng, då skäms jag nästan lite över att kontra med att vi nattar vår 3-åring genom att ligga bredvid henne i 20-30 minuter varje kväll, och att hon 9 av 10 nätter sover sista halvan i vår säng. Och vaknar där, alldeles för tidigt, och sällan utvilad o glad.

Men sen tänker jag på att det är detta lilla barn som jag pratar om, och blir glad att jag får chans att ligga o kramas med henne länge på kvällen, och sedan gosa med henne under stor del av natten. Och lukta lite på henne det första jag gör nästan varje morgon.

Det är liksom kärleken när den är som finast; trött liten kramgo älskling som bara vill vara nära nära.

... då går helgerna ännu fortare!

Redan så är helgen slut. Det var ju just fredag!?! Vi har dock hunnit med en hel del på dessa två lediga dagar.

Efter loppisen i lördags fortsatte vi till öppet hus på ridklubben här bara några km bort. (förr var det även en 4H-gård, lite oklart om det är det ännu..?) Det var lite tävlingar, ponnyridning, glass till barnen och så lite picknick. Och såklart lite spanande på de andra djur som finns där på gården. Lovis tycker det är mysigt med hästar, hon klappar dem och rider gärna. Freja däremot är rädd och vill inte alls komma nära, men hon beundrar mer än gärna på avstånd. Ganska så långt avstånd. ;-) Undrar om det blir någon hästtjej av någon av dem. Och undrar om jag verkligen vill det... Det är ju underbart, och när jag kommer i närheten av det såhär, då saknar jag det galet mycket! Ridningen såklart, men mest hela stämningen, atmosfären. Lukten och känslan. Att hänga i stallet, liksom. Men ack så dyrt det är, och ville tid det tar..!

Sen hem och förbereda inför kvällens middag. Grill och ljummen potatissallad, tack för tipset! :-) Kvällen flög iväg med fyra barn som lekte långt över förväntan bra, och först klockan 23 låg de alla i sängarna. Då hoppade vi i badtunnan, och klockan 02 låg även vi vuxna i våra sängar. (några på en luftmadrass, utan luft.) (trots att vi ägnat ca 30 minuter åt att blåsa upp den..)

Dagen idag började sent, sovmorgon till nio..!!! En liten springtur för se båda mammorna innan frukost tillsammans, och snabb fix för att åka vidare till min egen mamma, för morsdags-firande. En hektisk helg, men en mycket bra sådan!

Nu är det ny vecka, men bara 16 arbetsdagar kvar till semester, wiieee!!

Loppis, alltså. Vilken underbar grej! Jag älskar atmosfären, att fundera kring vilka hem alla saker har stått i tidigare. Undrar vilka historier som ligger bakom alla föremål och vem som en gång köpt dem. Jag skulle kunna handla massor, jag älskar verkligen blandningen av nytt o gammalt. Det är det som gör ett hus till ett hem, tycker jag, alla dedär lite mer personliga detaljerna. Och är det så att själva detaljen tidigare varit detalj i ett annat hem, ja då känns det bara ännu mer charmigt och roligt!
Igår var det loppis här i närheten, och tillsammans med två andra mammor, och sammanlagt 6 barn, åkte vi dit. Jag fyndade en fin pall och en byrå, typisk 50-tals. Tjejerna gick loss på leksaksavdelningen och handlade en gryta till lekstugan, en burk till de kommande tappade tänderna, små ljusstakar och en cykelstol till dockan. Alla nöjda och glada! (utom möjligen pappan i familjen som har svårt att förstå varför han rensar o slänger, och övriga medlemmar köper hem nytt...)

Ja, veckorna går fort, varje fredag tycker jag det. Under veckorna sen är jag inte alltid lika övertygad, men så kommer helgen och då var det ju faktiskt inte så längesen sist...

Idag har Lovis haft hela gatans ungar här och jag älskar det! Älskar att höra henne och kompisarna leka, prata o skratta. Freja var tack och lov nöjd med att pussla tillsammans med mig. Ikväll har vi grillat kyckling, blåst såpbubblor och frusit på altanen, och nu sitter jag i min ensamhet med en godispåse, och tittar på Let's Dance. Marcus är på Sägnernas hus och lär sig nya buggsteg som vi kan dansa sen, och tjejerna kollar på Barda. Känns inte riktigt som fredag, men ändå lite härligt art ha hela soffan (för att inte prata om godispåsen) för sig själv! Jag har tänt ljus i fina ljuslyktor jag fick av mamma häromsistens. Fick dra ner persiennerna, för att myser skulle infinna sig. Sommarkväll!! (eller vårkväll iallafall. Fast det borde vara en sommarkväll!)

Imprn väntar marknad med fina vänner och barn på dagen, och på kvällen kommer andra fina vänner hit. Ser fram emot skratt och flams, natten lång. Planen är att de sover över, och när barnen somnat hoppas vi i tunnan en stund!

Gång på gång slås man av verkligheten; av hur makabert och sorgligt livet kan vara, hur lite man vet om framtiden och hur viktigt det är att njuta av det som man har. Här och nu, det är allt vi vet.

Hur går man vidare när livet blev avgrunds-svart? Hur andas man när luften tog slut? Hur skrattar man igen, när hela livet blev sorg? Hur hittar man sig själv när en del försvunnit? Hur vågar man tro på framtiden, när den rycktes bort?

Jag är nog lite dålig på att ta vara på livet. På att njuta av stunden och se det fina omkring. På att leva här och nu, utan förväntningar och oro inför framtiden. Allt för ofta påminns man ändå om att allt kan hända, ingenting är för givet. Inget är för alltid. Mycket är för kort.

Vid varje tragedi, vid varje incident som kunde blivit en tragedi. Då är jag tillbaka i tiden. 7 år tillbaka. Inte så mycket tillbaka i sorgen, men tillbaka i verkligheten. Vet, väl av erfarenhet, att ingenting i livet är säkert. Att livet är nu, och inte nästa vecka. Att det är nu jag måste njuta. Att jag varje dag är skyldig, mig själv, att ta vara på det fina. Att se det bästa.

Dendär framtiden vet man inget om. Troligtvis kommer den, det gör den ändå för de flesta. Men ibland, så tar det slut. Utan förvarning och utan mening. Och skulle det hända mig, önskar jag att jag hade levt 110% dessförinnan!

Ja, den kom nog redan i veckan egentligen, men eftersom jag tillbringar mina dagar instängd på ett kontor så upptäckte jag det först igår eftermiddag. Äntligen är det varmt, sommarvarmt!! (att det ska bli svalare redan imorgon, det väljer jag att förbise..)

Igår så fick våra barn även en ny vän. De har tjatat ett bra tag, och längtat ganska så länge. Jag har sagt kanske, deras pappa har sagt nej. Nu kompromissade vi, och igår tog studsmattan plats även i vår trädgård. En lite mindre variant än vad de flesta har. Vi tycker båda att det är otäckt när Freja hoppar med de större barnen, och dethär var vad Marcus kunde tänka sig. En något mindre matta där det inte får plats hur många barn som helst. men ändå en studsmatta. Med nät. Alla lite nöjda.

Freja har hoppat varje möjlig stund tror jag. :-) Igår höll de igång till långt efter nio båda två, medan Marcus och jag satt i solnedgången med varsitt glas vin och njöt av deras skratt, och kände oss allmänt lyckade. ;-) Imorse var klockan bara halv nio när de var ute där igen. :-)

Hela dagen idag har tillbringats utomhus. Tjejerna har lekt, först var förskolebästisen här i många timmar, sen följde Lovis med henne hem. När jag väl hämtade sen (och hittade tre lyckliga tjejer som badade i en skottkärra ;-)) hade de lekt i åtta timmar, och Lovis blev ledsen för att jag redan kom... Medan Lovis var iväg satt Freja o jag i solen och hade mys. Åt chips och drack saft, och pratade om livet ur en treårings synvinkel. Om skalbaggar som kan flyga, om att fylla tre år, om att äta godis innan middagen och om solkräm. Som Freja älskar.
Marcus har slipat och laserat verandan, och rensat o slängt i garaget. Han har även huggit lite ved och hjälpt grannen litegrann.
Jag har... njutit mest, tror jag. Rensat lite i häcken har jag faktiskt gjort, men mest suttit i solen och känt mig lycklig. Fascinerande ändå vad det soliga varma vädret gör med humöret!

Nu ikväll var det Melodifestival. Stora Eurovision-finalen, och Lovis var full av förväntan! Hon konstaterade dock snabbt att sen när hon är med (då hon förhoppningsvis har Minna och Mickan som dansar till hennes sång) då ska hon sjunga på svenska. För hon förstår inget annat språk. Eller jo, yes och no. Och I love you. Och good morning och hello. Men det blir ingen lång sång! ;-) Sen somnade hon två låtar innan Robin sjöng, och jag somnade någon låt efter. Det tar på krafterna att njuta av livet, en hel dag!

Jag älskar hur kvällarna blir ljusare och längre. Hur tjejerna springer ut och in, leker lite i sandlådan och äter kvällsmat i lekstugan. Jag njuter av att gå runt i trädgården sent och plocka iordning, se spår av barn i min trädgård och av liv i krukor och land. Men jag längtar efter den riktiga värmen! Den där jag sedan sätter mig en stund på trappen och njuter av lugnet och tystnaden... Vad är dethär?? Mitten av maj, och fortfarande skickar jag med mössor till förskolan. Hoppas att det betyder att vi får en lång, varm, sommar sen!!!

Lovis har verkligen fått kompisar på gatan nu. Varje dag leker hon med någon, vilket är ett ganska så nytt fenomen för oss, då hon dels är lite blyg och dels så finns det inte så mycket barn här. Nu leker hon framför allt med två tjejer, en är 2,5 år äldre och den andra är 1,5 år äldre. Men det gör bra, och Lovis tycker att det är jätteroligt. Jag har bara så svårt för var jag ska sätta gränserna.

Ska Freja alltid få vara med?? Det blir synd om henne som blir ensam kvar, men förtjänar inte Lovis att få leka lite själv? Ha egna kompisar utan att Freja måste få del av alla. Och ska de alltid städa efter sig? Hur ofta ska de få äta kvällsmat hos varandra, och hur långt får de ge sig iväg på egen hand? Hur länge ska de få leka? Hur många kompisar ska få vara med? Klarar Lovis av att balansera mellan olika kompisar, om kompisarna inte känner varandra?
Jag vill ju att Lovis ska vilja ta hem kompisar och jag vill att kompisarna ska trivas här. Men jag vill inte ägna all min tid åt att städa efter dem, att plocka o laga mat och fixa o ordna. Så var sätter jag gränsen?

Ja, detta är en ny era, men man lär väl sig? Som det mesta annat.. ;-)

Idag var Freja på sin första riktiga förskole-utflykt, med egen fika i ryggsäck. Hon var stolt som en tupp när lappen hängde på hyllan för någon vecka sedan, och valde fika med omsorg i affären igår. Imorse var det lätt som aldrig förr att få upp och iväg henne, med lilla ryggsäcken på ryggen. Hon berättade sedan stolt att de varit i skogen, och att hon ska visa mig var. En annan dag, när hon kommer ihåg var. Älskade lilla ungen börjar bli stor!!

Ibland, när jobbet känns lite extra tungt och jobbigt, och man fått jobba över någon timma och ändå inte blev klar. Och man har misslyckats med sin ambition att inte äta onyttigt under dagen, och hemmet är ett bombnedslag efter en utehelg, och tvätthögen känns oändlig. Och när kylskåpet samtidigt ekar tomt och energi att åka till affären inte finns.

Då samlar jag energi genom att titta på favoritfoton. Idag blev det dessa.

Ja så lyxigt det är, att vara ledig mitt i veckan. En röd dag mitt i ger så mycket energi! Vi tog en riktigt lugn morgon och dagen började egentligen inte förrän till lunch, då vi åt med Marcus som kapade ved. Goda mackor från konditori till oss vuxna och pannkakor med sylt till barnen. Det var ett mindre kaos hör hemma när vi vaknade imorse, så det kändes som en bra lösning att lämna hemmet en stund.

Vi gjorde ett försök till att familje-fota oss själva, men det visade sig vara lättare sagt än gjort... Till sist fastnade dock alla på samma bild, även om ingen riktigt blev så bra... ;-)

Vad snabbt hemmet förändras till en enda stor röra! Ett par dagar med sol och värme, och så lite jobb på det. Sen är de där, alla berg. Diskberg, tvättberg, leksaksberg. Dammhögarna växer och hela köket täcks av matrester, urätna yoghurtförpackningar och smulor. Eller är det bara hos oss detta händer??

Lovis har haft kompis här hemma hela eftermiddagen. De har lekt inne, lekt ute, haft filmmys med popcorn och pysslat fina teckningar. Och lekt hemma hos en av personalen på förskolan, som bor här på vår gata. Hon är också mormor till lilla M, som kom hit och ville leka, och efter ett tag gick de alla dit. Ok så långt. Sen ringer J och vi börjar prata, och hon talar om att M nu är hemma igen, sedan ca 20 minuter. Stackars fröken fick ha barnen lekandes på baksidan på sin lediga dag! ;-)

Ikväll har vi grillat lax, ätit på altanen. Myst och skrattat, och båda tjejerna har varit sådär härligt nöjda o glada! Nu sover de o laddar för en dag hos mormor imorn. Lyx för både dem och mamman, som kan jobba med gott samvete.

Länge väntade jag på motivation till att börja röra på mig. Motivation till att ta tag i livet och hitta tillbaka till mig själv. Inte så mycket på grund av kilona som på grund av känslan jag fick när jag såg mig själv på kort, eller när jag skulle göra mig iordning och inga kläder kändes bekväma. Allra mest för känslan jag får när mina barn vill åka till badhuset.

Men motivationen kom inte, hur jag än väntade. Jag hittade hela tiden ursäkter för att stanna inne (det regnar, det är för varmt..), strunta i träningen (jag tränade ju igår, jag gör det imorn), eller ta bilen (det går snabbare, det är smidigare)... Sen hörde jag att några kompisar gick en promenad innan jobbet varje morgon. Jag tyckte de var galna, gå upp så tidigt varje morgon för att gå ut o gå! Det bar liksom en utopi i min värld!
Men sen började jag hänga med. Fråga mig inte hur jag kom på den idén, för jag har ingen aning. I början försov jag mig gång på gång och tyckte verkligen att det var jobbigt! Jag hade ju ingen motivation. ;-) Men nu, nu mår jag inte bra utan morgonpromenaden! Vi har gått hela vintern, 05.50 ses vi varje vardagsmorgon och ofta 07.15 på helgen. Det känns riktigt tomt en dag som det inte blir av. Motivationen har smugit sig på mig, utan att jag har märkt det! :-)

Såhär fint var det imorse när jag gick hem!

Ja, vilken dag det har varit! Vaknade visserligen lite tidigare än önskat, av Lovis som var varm och törstig. Jag hade egentligen bestämt mig för att ge mig ut o springa direkt när jag vaknade, men jag kom liksom aldrig iväg... Istället låg Lovis och jag i sängen och tittade på "den vita stenen". Underbart att alla dedär gamla programmen funkar än idag!

Lovis frågade redan vid kvart över sju om vi kunde ringa lilla M och fråga om hon ville leka. Då jag misstänkte att de sov fortfarande hann lilla M före, för ett par timmar senare kom ett sms med lek-förfrågan. :-) Marcus och jag tänkte lasera altanen på framsidan idag, så det passade ju extra fint med kompis-besök idag! Även Freja får allt som oftast vara med dem när de leker, vilket både värmer hjärtat och underlättar för tålamodet... ;-)

Hela staketet runt altanen fram än nu laserat, hur skönt som helst! Känns som vi kommer få lasera hela sommaren lång... Fattar inte vad vi tänkte när vi byggde den ena altanen efter den andra, den ena med 2 meter ribb-staket, och sen ett vanligt, 130 meter långt, staket utmed tomten... Och på ett ställe är det ca 180 cm högt. Sen har vi verandan, sandlådan och badtunnan som också ska laseras... Ja, inte tänkte jag då på att allt ska skötas varje år, det är ett som är säkert!

Vi har dessutom planterat äppelträdet som Marcus fick i födelsedagspresent, jag har rensat i jordgubbslandet och skurat alla våra dörrkarmar. Marcus har bytt däck på min bil och dessutom tvättat den.

Allt detta medan alla tre tjejerna har lekt sådär härligt som bara barn kan. Lovis o Malva skålade vid middagen och sa "bästa kooompisaaar!" Sen höll de upp sina halsband och sa likadant. Sen var det toffsen i håret. Sen tillbaka till skålandet. :-) Freja har varit lycklig över att få vara en del i leken, promenerat med sin dockvagn när de andra cyklat och klätt ut sig till magdansös tillsammans med de stora.

En sådär dag då livet känns lite extra fantastiskt, helt enkelt!

(och sen kommer kvällen, och Freja i vanlig ordning bara gråter och skriker, och vill ingenting. Och jag gör fel, i alla lägen. Och Freja blir arg, sen ledsen, och så frustrerad! Och arg igen. Men mest av allt ledsen! Och jag känner mig som världens sämsta mamma, och blir dessutom lite frustrerad själv. Men mest av allt ledsen. Och då är livet inte så fantastiskt alls...)

... att ha bästa kompisen på besök!

Ja igår var det dags för middagsklubben igen. Näst intill fullt hus denna gång; 13 vuxna, 11 barn och två magar. Saknades gjorde 3 vuxna och 2 barn. Det märks att barnen börjar bli stora nu, de underhöll sig själva till stor del hela kvällen. Även de två minsta, 10 och 8 månader, var med inne i lekrummet ett tag. :-) God mat bjöds det också på; passion- och räkcoctail, lax med kall potatissallad och pannacotta med hallon till oss vuxna. Osttoast, spagetti med tokiga korvar och glasståg till barnen.

Idag väntar lasering av altanen på framsidan. Solen skiner och det sägs att det ska bli riktigt skönt idag! Hoppas på att det inte blåser som det gjorde igår! Tjejerna var iochförsig ute nästan hela dagen iallafall, men jag är lite kinkigare... ;-)

Härliga lediga fredag!! Vilken lyxvecka det har varit, ledig onsdag och ledig fredag. Så skulle det alltid vara, 60 % arbetsvecka, känns lagom!
Vi pratade om det på jobbet i veckan, att 6 timmars arbetsdag hade varit så optimalt, ur så många synvinklar. Dels för arbetaren själv, att man nog blir mer effektiv hela dagen om man jobbar 6 timmar. Man får mer tid hemma med familjen, mer tid för återhämtning. Det ger ju såklart också bättre familjeförhållanden. Man har mer tid för barnen och för relationen, och gör allt det vardagliga arbetet som måste göras.
För att inte tala om arbetslösheten, den skulle ju också bli hjälpt av 6 timmars arbetsdag.

Jaja, i dagsläget är det 8 timmar som gäller och jag är glad att jag inte kobbar heltid!

Morgonen var så lugn, så lugn. Tjejerna gick tillsammans till lekparken, båda två så stolta! Lovis för att hon fick ansvara för lillasyster, Freja för att hon fick följa med. Jag är stolt för att jag har så fina och duktiga tjejer!

Sen har vi handlat, varit på återvinningen och planterat blommor. Min fina fantastiska man har börjat lasera all vår trall och annat trä-material... Tjejerna har cyklat, lekt i sandlådan och vart sådär härligt vår-glada.

Nu ikväll var det kosläpp på en av gårdarna här i närheten. Eller "kofest" som Lovis säger. ;-) Vi och två andra familjer köpte med oss pizza som vi åt i gröngräset, innan vi såg kossorna springa ut i hagen. Några lunkade försiktigt ut ur ladugården, smakade lite på gräset och tog det hela med ro. Andra sprang snabbt, hoppade och skuttade, och sprätte med benen så att mjölk fullkomligt sprutade ur juvren. :-) Haha, härligt att se!
Det var så mycket folk!! Alldeles galet, vi ställde oss på andra sidan mot var de flesta stod, annars hade vi hamnat så långt bak, nu stod vi precis framme vid elstängslet. Detta visade sig vara en av min makes bättre idéer, då vi stod precis vid utgången av ladugården. Vi såg precis när de lämnade vitt vinter-fängelse och kom ut i friheten! Någon kossa var så exalterad att hon ramlade!

Väl hemma blev det ännu ett kvälls-bråk med Freja. Galet trött och orkar inte med sig själv knappt, men hon ska inte sova... Inget är bra och inget blir rätt. Och hur otroligt synd jag än tycker om henne i dedär situationerna, så kan jag inte låta bli att bli irriterad och frustrerad...

Nu sover dock båda tjejerna och Marcus är hos grannen och tittar på hockey-VM. Jag ligger i soffan och äter upp tjejernas lördagsgodis...

Idag är jag ledig och tänkte i leda dagen med ett gym-pass. Men efter en natt med extremt lite sömn vaknade jag alldeles illamående när klockan ringde... Vågade inte ge mig iväg!

Somnade tack och lov om, och vaknade inte förrän Lovis ropade "frukosten är klar!". Älskade ungen hade dukat fram frukosten själv. <3

Nu känner jag inte av illamåendet längre, och hoppas att det håller sig borta!

Ja, igår gick Freja runt här hemma, i flera timmar, och letade efter sin peff! Hon letade mest överallt, och även vi andra letade efter peffen. Utan att riktigt veta vad det var vi egentligen letade efter...

Till slut hittade hon sin peff!!

Tänk om jag vetat vad det var vi letade efter, då hade jag plockat fram peffen direkt!

Haha, jo men visst! Jag har börjat springa. (eller alltså, springa... jag kanske mer joggar.. Men ändå!)
Det går inte speciellt snabbt och blir inte särskilt långt, men jag springer hela tiden. Och jag tycker faktiskt att det är roligt! :-) Och skönt, avkopplande.
Jag har inga direkta mål uppsatta, men tänker att jag borde fundera igenom detdär noga snart, och ha genomtänkta mål att jobba mot. Vet bara inte om jag ska ha mål kring tiden, längden eller vikten?

I övrigt är nog våren här, på riktigt! Jag njuter av solen och de ljusa kvällarna, och energin som det för med sig. Imorgon har jag tagit mig en extra ledig dag och planerar att njuta för fullt! Jag o tjejerna ska plantera lite blommor, jag har lovat Freja lekparken och så ska vi på ko-släpp på kvällen. Eller på kofest, som Lovis säger. Vi förväntar oss en solig och skön dag, och planerar fredagsmys på en filt i gröngräset innan själva kofesten går av stapeln.

Men fredagen inleder jag med ett pass på gymmet, heja mig!!
 

Vi tittar på 'humorgalan - för varenda unge'. Skrattar endel, gråter lite mer. Trots att man möts av sånna här program och nyheter av detta slag så ofta, blir jag ändå så illa berörd och så otroligt ledsen här ikväll!
Alla reportage om barnen runt om i världen som har det så illa, om alla som är sjuka och kämpar, om föräldralösa och om barnarbetare. Om gatubarn. Så många barn som lider dagligen!
På ovanvåningen ligger mina egna barn och sover. Alldeles trygga, varma, mätta och glada. Nöjda med livet som ger dem så mycket, det de behöver och ännu mer! Alldeles omhändertagna!

Alla dessa andra barn som drömmer om skolgång, mat på bordet, någonstans att bo. Om någon som tar hand om dem, om värme på natten och möjlighet till lek och en barndom. Allt detdär som mina barn inte ens funderar över, för dem är det en sådan självklarhet.

Det knyter sig i mig och det riktigt värker av orättvisan! Och mitt mammahjärta värker inte bara för barnen, det värker lika mycket för deras föräldrar. Deras föräldrar som ju ändå måste känna samma sak för sina små som jag gör; man vill dem så oerhört gott! Allt ont som händer ens barn gör ju ont i ens egna själ. För mig är det uppskrapade knän, sorg över borttappade saker, elaka kompisar och att inte få som man vill, som leder till tårar på små kinder och en knut i mitt hjärta. För dessa föräldrar, i andra delen av världen, är det riktig sorg och smärta, hunger och fruktansvärda orättvisor. Så svårt att förstå, och så svårt att ta in!

Mina barn sussar gott i sina sängar. Trygga, varma och mätta. Glada efter en dag full av lek och stoj. Precis som sig bör när man är 5,5 och 3 år.
Jag sitter i soffan och lyssnar efter deras andetag, nära till gråten. Så lycklig över det jag har, och att mina fina ungar har det så bra, att de inte behöver oroa sig över pengar till mat och tak över huvudet. Lovar mig själv (och vet samtidigt att jag inte kommer hålla det..) att aldrig mer skälla på tjejerna. Att alltid komma ihåg vilken lycka de är och vilket underverk att just de fick födas till denna delen av vår värld. Vilket ansvar jag har att förvalta dem på allra bästa sätt, göra dem redo för framtiden och ge dem bra värderingar och grunder att stå på. Det hänger ju liksom lite på mig, hur de blir. Och hur de sen tar hand om omvärlden.
Framtiden ligger hos våra barn. Och inte bara västvärldens barn, alla barn!

Så ja, nu är vi Världsföräldrar. Och faddrar. Och månadsgivare i Räddabarnen. Det känns liksom svårt att inte vara det, efter sånnahär program!