en ganska så vanlig blogg, fast min

Min lilla tjej har nog äntligen accepterat sin nya vardag. Både igår och idag säger personalen att hon varit glad och nöjd hela dagen, att hon ätit och sovit bra. Precis så som vi känner henne, älskade fina lilla ungen!!

<3

Igår snöade det igen. (Imorse var allt borta igen, men visst hann man bli lite besviken!)

Freja, däremot, skrek ett högt "yeahh" med armarna uppsträckta, sprang och hämtade stjärtlappen och tog sats.

När vi var på stan härom dagen skulle jag kolla på skor till mig, behövde ett par bra vårskor att ha till jobbet.

Lovis älskar skoaffärer, hon älskar att gå och mäta och titta och prova. Vi gick varsin vända och hittade båda två ett par skor som vi tyckte kunde vara bra till mig. Vi hade dock lite olika smak... ;)

Vem som tyckte vad förtäljer inte historien... ;)

Igår fick jag vårkänslor och putsade fönstren. Och det var ju en himla tur!

Ja, så att jag kan se snön som yr så vackert utanför idag, menar jag...

Lovis leker, som vanligt, med dockorna i dockskåpet. Eller ja, hon leker inte i dockskåpet utan i fönstret i vardagsrummet, men med dockorna från dockskåpet... ;)

Nu ska de ut på kvällspromenad, så nu har Lovis tillverkat små reflexvästar åt hundarna!

:)

Idag åkte tjejerna o jag tåg till stan, sen stadsbuss vidare upp till A6. Det var spännande, tyckte tjejerna! Mysigt, tyckte mamman, att få en heldag med fina, bästa, underbara ungarna!!

<3

Det var väldigt roligt att åka tåg, det fanns mycket att se på! Först utanför fönstret, men snart så var tjejen på sätet mittemot mycket mer intressant! ;)

... syns en liten måne och en starkt lysande stjärna. Jag tänker mig att Gustav är en av himmelens alla stjärnor, att han lyser starkt över oss. Kanske är det han som syns så väl idag?

... och somnade i mitt knä på mindre än 1 minut.

<3

Ja, imorse hade stor del av snön på vår gräsmatta smält bort och genast känner jag att lite ork kommer tillbaks! Nu finns det hopp om våren! ;)

Jag inser mer och mer för varje år hur mitt humör påverkas av vädret och årstiderna. Konstigt egentligen, att det kan bero på sådant.

Torsdag idag och snart är veckan slut. Jag undrar om jag kommer komma dit där så många verkar vara; att man tycker att veckan består av måndagar och fredagar. Jag tycker bara att det är måndagar... ;) Helgerna går galet snabbt och veckorna känns långa.

Igår hämtade min mamma tjejerna. Vad hade vi gjort utan henne? Det är lyx att kunna åka raka vägen hem och mötas av glada nöjda tjejer!

Underbara små tjejerna, som en gång för inte så längesen var såhär små!

<3

För ett tag sen hämtade mina föräldrar tjejerna på förskolan. När jag sen kom hem luktade hela huset pannkakor! Lovis berättade att vi dock inte hade någon sylt kvar, så det hade hon skrivit upp på handlarlistan.

eller är det kanske lusten jag inte hittar..? Jag vet inte riktigt.. Vi jobbar, äter och sover känns det som. Sen börjar det om igen. Jag trivs bra på jobbet, härliga kollegor och arbetsuppgifter som jag finner meningsfulla. Men jag saknar min familj! Jag saknar att vakna sent med tjejerna, ligga kvar o kramas i sängen, äta frukost framför tv:n. Ta dagen som den kommer och njuta av tid ihop med mina små. Jag känner mig mest bara deppig just nu, jag trivs inte riktigt med livet så som deg ser ut nu. Hoppas att vi snart hittat rutinerna ordentligt så allt känns lite lättare! Hoppas också att våren hittar hit snart, är galet trött på vinter och snö! Vill ha sol, tussilagos, gympaskor och barmark!

Vi kan iallafall konstatera att Freja verkar trivas bra med sin nya vardag på förskolan. Hon gråter lite när vi lämnar och ibland kommer hon på det på dagarna, men överlag verkar hon trivas. Förra veckan var hon dock sjuk, så det har inte varit så mycket förskola än... ;) Nu har Lovis varit sjuk igår och idag, men imorn hoppas vi på att hela familjen är pigg o kry!

Ja, så var det måndag igen! Helgen har spenderats på västkusten där vi firat att fina F har blivit fru. <3 Fru blev hon dock redan i november men bröllopsfesten hölls nu.

Jag och F träffades på Nya Zeeland för över 10 år sedan. Vi var aupairer i varsin familj i Auckland, och träffades nedanför en rulltrappa i september 2001. :) Tillsammans (och även tillsammans med E och E) har vi gjort en hel del roliga, galna och lite farliga saker. Det är konstigt att tänka att vi då var 19 år och tog hand om andras barn, levde livet på fritiden och förfärades över hur otroligt rika och bortskämda våra värdfamiljer var, och idag sitter vi med våra egna barn, män och en stor fin mage. Och ändå känner vi oss inte äldre än vad vi gjorde då, när vi ses.

Vi träffas inte så ofta, vi försöker en eller två gånger varje år, men när vi ses tar det inte många minuter innan vi är tillbaka där; 19 år gamla på andra sidan jorden. Just det att vi var på andra sidan jorden, alla fyra utan familj eller trygghet, har gjort att vi lärde känna varann på ett speciellt sätt. Vi hade bara varandra att lita på och vända oss till. Vi blev som en liten familj vi fyra, och trots att vi varken träffas eller pratar så ofta idag känner de mig på ett sätt som många andra inte gör.

Det var hur som helst en väldans trevlig kväll!

Tjejerna var hos mormor o morfar och hade det mysigt! Igårkväll kramade jag Lovis och sa: "Åh, jag har längtat efter er!" Lovis kramade mig hårt tillbaka och sa: "Jag med!! Eller... inte egentligen. Jag är glad att träffa dig, men jag har inte tänkt så mycket på det under helgen..."

Underbara lilla unge!! <3 Även om det känns lite i mammahjärtat att hon inte tänkt på mig, är det väldigt skönt att veta att de har det bra och är trygga med att lämnas bort emellanåt. man kommer hem med mycket ny energi och det märks väl att vi alla mår bra av att längta efter varann ibland! Även om det bara är jag som längtar... ;)

Nu är vi igång med vardagen på riktigt, första dagen på förskolan idag. Freja hade gråtit när M lämnade henne, men annars lekt och varit nöjd hela dagen. Sovit bra hade hon också gjort. När jag kom och hämtade visade hon glatt allt hon lekt med och hade inte bråttom hem, vilket jag tolkar som ett gott tecken! Vi är då nöjda med förskolan och det är så himla skönt!!!

Nu ska jag ut o promenera innan sängdags, lite social samvaro med vänner, det är fint det!

... men det är svårt att inte bli glad när litet hjärta vaknar på kvällen och måste mysa i famnen för att kunna somna om.

<3

Vet att hon behöver sin sömn för att orka med nya vardagen på förskolan, men vem kan motstå..?