en ganska så vanlig blogg, fast min

Tanken var att jag, när jag lämnat henne, skulle åka hem och adventsstäda. Fönstren har inte putsats sedan förra julen, så det var hög tid! Marcus och Freja skulle fixa lite grejer på sitt håll, så under förmiddagen hade jag huset för mig själv.

Jag letade fram alla jul- kartonger i förrådet och hittade då också en låda med massa gamla kort, brev och grejer som min mamma sparat. En sån där kartong som jag flera gånger funderat på om jag verkligen ska spara, den tar ju ändå stor plats!

Men nu vet jag varför mamma sparat på det! För hjälp vad jag skrattade igår, så tårarna rann! Och flera grejer behövde jag skicka till mina systrar, så även de fick skratta lite... ;-)

Haha, dethär har jag konstaterat när jag var 8 år. Och tydligen tyckte jag att det var himla viktig information, eftersom jag har dokumenterat det på ett papper!

Jag hittade också en önskelista inför julen, då jag var nyss fyllda 6.

Men det jag skrattade mest åt var ett brev som mamma skrivit innan hon och pappa skulle åka på bröllopsresa. Johanna och jag skulle vara med farmor och farfar, och de fick ett brev med information för att klara barnvaktandet på bästa sätt.

Hahaha, som jag skrattade åt meningen "de skriker när de ska tvätta håret, inget att göra åt." Bara ett konstaterande, liksom, inget konstigt alls. Som Johanna sa, vi var ett hopplöst fall! Galet roligt, tyckte jag iallafall, och med dethär blev jag sittandes i nästan två timmar! 

Tack mamma, för allt sparande och samlande!! :-) Jag ska också spara på allt, för jösses så roligt det är i efterhand!

Freja gjorde sig fin på egen hand, hon;

Jag älskar allt dethär innan jul, allt som bygger upp känslan och stämningen. Julmusik underlättar livet, litegrann. Jag känner mig alltid lycklig när jag hör julmusik, och nästan varenda låt ger mig en speciell känsla, ett speciellt minne. Att planera, handla och slå in julklappar är verkligen någonting jag tycker om, inget jag vill stressa med eller göra i en hast. Att baka, göra julgodis och laga mat är också sådant som verkligen hör till, pepparkakshus och pepparkakshjärtan med våra namn är ett måste. Utan dessa saker känns det inte på riktigt, och jag älskar det alltihop! Och jag älskar hur mina barn älskar det! :-)

Under eftermiddagen lekte tjejerna med kompisar på gatan och jag tänkte ta tag i tvätten och dammsuga här hemma. Jag hamnade dock i soffan med en tallrik glass, och där blev jag kvar.

Nu väntar en ny vecka igen, tiden går extra fort under helgerna - känns som att jag nyss gick hem för helgen. 

Men, som sagt, bara en månad kvar till jul nu, vilket betyder att det inte ens är en månad kvar till jullov! På 19 dagar ska jag jobba 1, himmel så underbart det blir!!

För idag har vi haft en sådär dag som man helst av allt vill glömma. När inget har blivit rätt, hur man än försökt. Tjejerna har fått stå ut med mycket tjat och gnäll idag, vi föräldrar har fått våra öron utsatta för extremt mycket tjurande, skrikande och gråtande. Tjejerna har bråkat om vem som fick mest yoghurt till frukosten eller vem som faktiskt hade den mörka dockan först. Och om vem som skulle gå på toaletten nere, om vems halsband det egentligen är och om vem som ska vara mamma i leken. Och om... ja, ni förstår. ;-)

Ingen mår ju bra en sån dag, ingen är ju nöjd över sättet man beter dig på. Ändå verkar det vara en cirkel som är svår att bryta när den väl påbörjats. Tillsist skickade vi in tjejerna till grannarna, jag åkte och handlade medan Marcus fixade mat. Baconlindade älgrullar med färskost i. Gott! :-)

När tjejerna kom hem var de nytankade med kärlek och tålamod, jag och Marcus hade också hunnit ladda om och lördagsmyset blev precis sådär som man vill ha det. 

Och när de ligger här och sover i mitt knä, påminner jag mig om hur lyckligt lottad jag är som faktiskt är deras mamma! Och tänker att det ska jag berätta för dem, det första jag gör imorgon bitti!

Vi bestämde oss för att gå först i början på veckan, när vi såg att det fanns biljetter kvar, efter att i somras ha prioriterat bort detsamma av olika anledningar. 

Men sånnadär kvällar, när man gör sig fin och iordning och lämnar familjen och tacosen för en kväll på stan med vännerna, fullt av skratt och härliga samtal, de är inte vardagsmat nu för tiden. Och kanske är det just därför, för att det inte tillhör vanligheten utan bryter den vardag som jag faktiskt älskar, som jag uppskattar det så mycket! 

Så tack, J, för sällskapet! :-)

Imorse blev det iallafall premiär, vinterns första morgonpromenad i snö. Lite slaskigt men himla mysigt! 

Tjejerna blev alldeles lyckliga när de vaknade och fick höra att det snöat, de flög ur sängen och klädde på sig själva. Åt snabbt upp sin frukost och borstade tänderna och håret utan diskussion. Tog på sig sina ytterkläder utan att bråka och sprang ut. Lovis nynnade och sjöng hela morgonen, "jag ser det snöar, jag ser det snöar, det var ju roligt hurra!...." 

Sen följde ju hela proceduren då jag skulle försöka ge mig iväg med bilen, klädd i sommardäck... och jag tillslut fick åka med Marcus, och vi lovade att nästa år, då ska vi vara ute i god tid! ;-)

Jag fick hämta tjejerna promenerandes, men det gick bra! Och jag måste ju erkänna, dethär att verkligen få kura in sig i halsduk och mössa - det är himla härligt!!

Egentligen skulle jag vilja fira dig alla dagar! Det är verkligen underbart att få vara mamma till dig. Du gör mig stolt, lycklig, frustrerad, rörd, full i skratt, orolig och galen omvartannat! ;-) Jag älskar att höra dina tankar och funderingar kring saker och ting och blir varm i hjärtat av den kärlek och det tålamod du visar din lillasyster. Du är lugn och metodisk, gör saker i tur och ordning och låter inget hetsa upp dig. Du har nära till skratt och när det bubblar över sådär och du skrattar så att tårarna kommer, då bubblar det även inom mig. Du vill göra rätt i alla lägen, väntar på din tur och ser också till att de runt omkring dig uppför sig schysst och rättvist. Du tycker om att uppträda med tex kören eller i skolan, men tycker inte om att öppna presenter eller på annat sätt stå ensam i uppmärksamhetens centrum. Du älskar att pyssla; allt vill du spara på för "det ska jag pyssla med". Du leker mer än gärna med dina kompisar men du tycker lika mycket om att gå in till din Elisabeth. Du får egen vuxentid bara för dig och njuter till fullo av Elisabeths omvårdnad. Men även Elisabeth älskar era stunder, hon talar så varmt om dig och blir uppriktigt glad när du kommer! Du är duktig på att visa dina känslor, du kramas och pussas och säger (iallafall till mig, pappa o Freja) att du älskar oss, flera gånger om dagen.

Du är självständig och självsäker, men vill samtidigt ha vårt godkännande titt som tätt. Du tycker om att sitta i knät, somna i famnen och hålla i vår hand om vi är ute och går. Många gånger känns det som att du är lika stolt över oss, som vi är över dig.

Du kan sedan länge alla alfabetets bokstäver och formar ord alldeles på egen hand. Du räknar matte och pratar lite engelska. Du snappar upp saker du hör och kommer ihåg dem, och lär dem gärna vidare. Du fascinerar mig med allt du kan!

Du är omtänksam och ömsint, lyhörd och snäll! Du tänker mycket på andra och uppmärksammar det som händer runt omkring dig. Du tar hand om alla som är mindre och du ser till att din syster alltid är nöjd och glad. Du gör mig så urbota stolt!

Jag förstår verkligen inte var tiden tar vägen. Det är en klyscha, men det är verkligen så det känns - när blev du såhär stor?? När slutade du att vara min lilla bäbis och blev denhär stora skoltjejen? Jag minns det (nästan) som igår, onsdagen den 14 mars 2007. Jag visste egentligen redan att du låg i magen, jag kände det på mig. Men på vägen hem från jobbet köpte jag ett test, och kunde inte ens vänta med att testa tills pappa kom hem. Sen kunde jag inte vänta med att berätta tills han kom hem heller, jag ringde och berättade när han var på jobbet. Men glada blev vi, alldeles hiskeligt glada och då bestämde jag mig - den oro och sorg som fanns i mitt hjärta över Gustav och livet som blev, den skulle inte bli din! Det skulle inte bli du, du skulle vara förväntan och glädje och förhoppning!

Och vilken glädje du blev!

Idag har vi haft 6 ljus tända, ett för varje år som vi hittills har fått tillsammans med dig, vår fina unge! Vi har firat dig med sång och paket, och trots att du låg och väntade på oss i nästan 2 timmar, full av spänning och förväntan, tror jag att du blev nöjd! Dagen har tillbringats på badhuset med mormor och gamlamormor, och du har övat på ditt simmande. 

Min älskade fina fantastiska unge, hoppas att din 6:e födelsedag har varit lika rolig för dig som den var för mig! Grattis!!

Det skänker så mycket lugn hos mig, att få gå där och fixa. Att få göra något som är för honom, det mesta i livet är ju för Lovis och Freja, och han hamnar i bakgrunden. Oundvikligt, det kan ju inte vara på något annat sätt. De finns i närheten och tar ju upp så mycket av min vardag, men i hjärtat tar han en lika stor plats. Nästan en ännu större, platsen där han finns har både glädje, sorg och smärta omkring sig.

Nu ställer vi om och laddar för Halloween-mys med massa glada ungar! 4 st har trillat av längs vägen, så 24 blir de som kommer. 

Lovis lämnar jag hemma och tar istället med mig Clawdeen Wolf!