en ganska så vanlig blogg, fast min

Det är ju egentligen först på måndagen, när man vet att kollegorna samlas och man egentligen skulle varit någon helt annan stans än där man är, som det blir semester på riktigt.

Dagen började med sovmorgon och mys i soffan, sommarfrukost i fin tallrik och klarblå himmel. Vidare till stranden där vi blev kvar i 8 timmar. Tjejerna har lekt, med varandra och med två olika kompisar de träffade i lekparken. De har samlar fina stenar och myst i solen. Marcus har surfat i många timmar! Själv har jag suttit i solstolen och läst. Sovit nån stund, njutit av livet och känt mig glad. Alla nöjda, helt enkelt.

Nu har vi suttit i soffan med tända ljus och läst, solfrossan är på gång och kinderna bränner. Jag är härligt matt av all sol och tänker att semestern har börjat bra!!

Kvällen bjöd på en fantastisk solnedgång, så förhoppningarna om en fin dag imorn med finns kvar! Att väderprognosen säger annat, låtsas vi inte om... ;-)

Det verkar som om någon i familjen har bra mycket lägre förväntningar på vädret än övriga medlemmar..?

Iallafall om man ser till de skor som packats med...

Här befinner vi oss nu!

Nu: stranden!

Idag vaknade två förväntansfulla tjejer och hade inga som helst problem att komma upp, få på sig kläder, få i sig frukost, städa iordning, borsta tänderna... Nej, inte ens att kamma håret gav upphov till en diskussion idag! Det var nämligen dags för avfärd till Öland!

Att Freja sen frågade om vi inte var framme snart, efter ca 1 av resans 30 mil, det är en annan femma... ;-)

Men nu är vi framme, och dagen är slut. Det ser ut att bli en stranddag imorgon, men skulle det inte bli så, då gör vi någonting annat. Och det blir ockdå bra. För vi har semester, och det är så ljuvligt! :-)

Mina föräldrar var med båten i Hjo över midsommar, så på midsommardagen tog vi oss en liten utflykt, tjejerna och jag. Det blåste, regnet hängde i luften och termometern visare 14 grader... Men det var ju detdär med att jag skulle bli bättre på att ta vara på livet! Och kommer det inga soliga dagar att ta vara på, får det väl även gälla de lite sämre dagarna..?

Vi åt lunch på båten, lekte lite på tåget som står i hamnen och gick lite på stranden och plockade stenar, glasbitar och pinnar. Jag har två små samlare, Lovis hittar saker hon ska pyssla med jämt och ständigt, Freja helt enkelt bara samlar på saker. ;-) Freja doppade fötterna i Vättern, som sas vara 14 grader varm (kall??!?). Tur att hon hade valt vinterstövlarna...

Och visst går det att ta tillvara på mulna dagar, och få ut massor även av dem!

Ja, i torsdags gav vi oss iväg för att plocka blommor, tjejerna o jag. Av tidigare års erfarenhet vet jag att det alltid blir lite stressigt på midsommaraftons dag, och tänkte vara lite mer förberedd i år, och ha blommor till kransarna redo! Vi plockade i sådär 30 minuter, sen hittade Lovis två små sniglar som hon tyckte var extra söta och ville behålla som husdjur. Då var det bara att gå hem, och fixa med ett litet bo till Dudde och Murre. (morgonen därpå var sorgen stor när de båda hade smitit... Lovis letade och letade, men ingen av alla sniglar hon hittade, var rätt...)

Midsommar firades med goda vänner, för 6:e året i rad. Traditioner är verkligen min grej, och jag märker på Lovis att hon också gillar det! Efter att vattkoppor så typiskt utbrutit i en familj blev vi 7 vuxna och 6 barn. Kranstillverkning är ett måste, men ett lite onödigt sådant... Tror att Lovis hade sin krans på sig i inte mindre än 15 minuter! (Ja alltså, jag klandrar henne inte, det är ju ganska otympligt och kliigt och jobbigt... men ändå, det hör till!)
Vi hade tur (??) med vädret och hann faktiskt nästan äta upp vår lunch innan regnet kom, och bord, stolar och vimplar fick flyttas in under taket. Sen hann vi nästan åka iväg på firandet innan himmelen öppnade sig, och mamma Jossan "fick ett sms" om att det var inställt på grund av regn. (Ja, jag säger som J, ibland är en vit lögn helt ok!) Sen hann också få lite dåligt samvete när det sprack upp igen, lagom tills dansen faktiskt drog igång och vi inte var med... Men barnen lekte så utomordentligt bra hela dagen, och var nog precis lika nöjda med att stanna hemma. Ska bli spännande o så om Lovis liksom kommer på vad det var vi missade, hon har tjatat om firandet sedan i september ungefär...
Sen hann vi med en femkamp innan nästa skur kom, och parasollet fick agera paraply. Tjejerna gav allt i säckhoppning, sen vart det lite sisådär när det gällde potatis på sked.. Dethär med att förlora alltså, inte kul... ;-) Frampå kvällningen drog vi fram grillen och stod under parasoll-paraplyt och tillagade kvällens måltid.

Vi konstaterade att vi nog kommer minnas denna midsommar som ganska bra, vädermässigt. Barnen badade under dagen, jag tog på mig koftan först när vi skulle gå hem. Vi åt ute, femkampade, och barnen lekte i över 10 timmar, mestadels ute! Man minns ju ofta ganska selektivt, ellerhur!?

SEMESTERN!!!

Jag inleder med en liten tupplur i solstolen, tvätten hänger på tork och solen strålar från en blå himmel. Barnen leker, köttet ligger i marinad och vinet på kylning. Tre sånna här veckor framför mig, det är vad jag kallar ljuvligt!

Ja, när solen skiner, och till och med värmer, och barnen leker på baksidan och skrattar sådär härligt som bara barn kan. Och boken håller på att bli riktigt bra och inget stör, utan jag får läsa sida upp och sida ner. Och mannen är iväg en sväng, så det finns ingen som märker att jag fuskar... Ja, då låter jag barnen hållas och låtsas inte om att de borde ha somnat för över en timma sedan. Jag tänker inte alls på morgondagen, då två trötta små ska väckas och komma iväg till förskolan. Jag tänker absolut inte på imorgon kväll, då två ännu tröttare barn måste hållas vakna till åtminstone klockan 7... Nej, en såndär fantastisk kväll, då lever jag i nuet, och sitter kvar i solstolen med min bok. Tar mig till och med ett litet glas rose på inrådan från en klok vän på Facebook. Jag låter barnen leka sålänge de orkar, låter dem ta fram vattensprutarna fast att klockan slagit 21, och fast att jag vet att jag inte borde.

 

Det är ju faktiskt ändå inte jag som lämnar dem imorgon... ;-)

Men sen tänker jag på min fantastiske man, som har knåpat ihop en torkställning till mig, bara för att jag tycker att vanliga torkvindor är inte så himla snygga.

Och någonstans där inser jag också att det faktiskt är jag som ska hämta imorgon, och vara den som håller de där två, just nu så pigga och sommarglada, barnen vakna. Och då tog det mysiga slut.

Idag har vi haft kalas, för inte mindre än två födelsedagsbarn. Den ena, min fina mellansyster, hon fyllde år idag. Den andra, min fina yngsta dotter, hon fyller om två veckor. Men att få fira ihop med moster är väldigt speciellt för liten 3-åring och samtidigt himla smidigt för den fixande mamman. ;-)

Kalaset ägde rum vid mina systrars och respektives hyrstuga, ett ställe vi inte varit på tidigare, men absolut tänker besöka snart igen!! Vi hade tur med vädret och åt tomatsoppa i "partytält" (från min pappas barndoms-semestrar) och sedan tårta i solen. Utedass, fiske från bryggan, hopp på klipporna och massvis med paket gjorde dagen till en extra speciell kalasdag!

På vägen hem dröjde det i te många minuter tills alla utan chauffören sov... Så nu har vi en pigg liten Freja som tillslut medger att hon fyller 3 år, och inte 5..! ;-)
 

Ja, igår så var jag, till skillnad från kvällen i förra inlägget, precis en såndär mamma som jag önskar att jag alltid ska vara. Tjejerna fick måla med fingerfärger, och inte en suck hördes från mamman trots att både barn, badkar, väggar och golv var kladdiga. ;-) Tillslut blev det dock lite bråttom eftersom Lovis skulle iväg på utklädnings-kalas. En prinsessa, såklart. (övervägde ett kort tag att skicka iväg henne som hulken, färdig o klar efter fingerfärgs-kladdet, men tänkte att mamma B nog inte skulle uppskatta att få huset blå-grönt...) Vi lockade håret, och blev så nöjd så. "Åh...WOW!" blev den spontana reaktionen vid spegeln. Detdär alltså, att känna sig så nöjd över sitt utseende och sig själv, sorgligt att det försvinner med tiden. Väl färdigklädd tog hon sig ett litet träningspass i mina TRX-band, och var sen redo för kalas! ;-)
Till kalaset gick hon sedan ensam, stolt över sig själv. Hon kände bara själva födelsedagsbarnet men inga andra barn. Nervöst var det, och hon kom hem 20 minuter innan kalaset var slut. Men glad, och stolt, och med godispåse i kassen. :-)
Godiset delade hon med lillasyster och de lekte faktiskt riktigt bra hela dagen! Lite tillsammans med granntjejerna, det känns så himla toppen att de har kompisar så nära!

Själv ägnade jag dagen åt att laga mat, för idag vankas det gemensamt kalas för Frejan och moster L. Freja fyller ju först om två veckor, men L fyller idag så vi passar på att fira när släkten är samlad. Så idag bär det av till systrarnas stuga utanför Linköping och väderprognosen säger att det ska sluta regna lagom till vi kommer fram. Gött!

Världens bästa make byggde en tvättställning som jag sett i en tidning. <3 Han kan, om han vill!

... då jag känner mig som en mindre bra mamma.

Efter en natt med nästintill obefintlig sömn följt av en ganska tung dag på jobbet, med besvikna brukare och tillsyn av socialstyrelsen, då försvinner det. Tålamodet. Då blir jag dendär mamman som jag aldrig skulle bli. Mamman som skäller för småsaker, och som inte orkar vara med och leka eller bygga kojor. Som inte ens orkar låta barnen leka och stöka fram, för det enda hon tänker på är att hon är den som kommer att få städa sen. Mamman som mest är sur och inte alls tänker på barnen som en 6-åring och en 3-åring, utan tycker att de ska uppföra sig. Att de måste bete sig, och vara lugna, och lyssna och hjälpa till. Mamman som inte orkar trösta och vara förstående inför trötta, ledsna barn.
Dendär mamman som jag nästan lite föraktar, som får barnen att bli ledsna och känna sig som mindre fantastiska än vad de är.

Tillslut lägger hon två ledsna barn, två barn som dessutom krånglar extra mycket vid läggdags för att de känner viss oro över att deras mamma inte är sig själv, och en storasyster som gång på gång bedyrar mamman sin kärlek. Som talar om hur mycket hon älskar sin mamma och som inte vill sluta kramas. I jakt på sin vanliga, omtänksamma mamma.

Sen somnar barnen, men ser inte alls sådär lyckligt obekymrade ut, som barn ska göra när de somnat. Kanske sitter det mest i mamman, kanske ser de faktiskt lite ledsna ut. Det är oklart vilket.

Men då kommer det tillbaka. Tålamodet. Och som ett brev på posten (eller snarare ett e-mail) även det dåliga samvetet. Och den villkorslösa kärleken, till dessa ljuvliga små barn som är mammans stora lycka i livet. Tacksamheten över att varje dag få vara nära dem och förundran över att ha varit med att skapa något så perfekt.
Och mamman vill helst bara väcka dem igen, och ta tillbaka allt som hon har sagt ikväll och nu, när lugnet lagt sig, hinner reflektera över och ångra.

Det är då hon klappar på dem, pussar dem på pannan. Viskar ett långsamt men innerligt "förlåt" i de små barnens öron, och hoppas att de nånstans i drömmen hör. Lovar sig själv att aldrig mer låta tröttheten gå ut över dessa fantastiska varelser utan att varje dag -resten av deras liv- låta dem inte bara veta, utan verkligen känna, att de är så innerligt älskade och respekterade. Att de gör mamman så lycklig och livet så stort.

Ja, en sån kväll har jag haft ikväll...

Hur kan man ens bli arg, på dehär??!?

det är de lediga, soliga, dagarna! Jag fascineras över hur mycket lättare livet blir när solen strålar, himmelen är blå och inga måsten finns. När man får ta dagen precis som den kommer och göra precis vad man vill! När tvätt, städ och disk känns oviktigt, och man äter frukost på en solig altan i endast nattlinne. Sen äter man både lunch, mellanmål och middag på samma soliga altan, och hela livet känns sådär fantastiskt som det gör på film. (Ända tills det börjar regna, och man måste gå in. Och man möts av berg! Av disk, tvätt och damm.)

8 arbetsdagar kvar tills jag går på semester och det känns så skönt! Då har vi tre veckor tillsammans hela familjen, en enorm skillnad mot förra årets obefintliga gemensamma semester. Behöver jag ens säga att vi längtar...?!

Ledighet. Sol, nakna ungar. Glada ungar, kompisar och hund. Vattenspridare och badbalja. Tidningar, böcker, picknick, grill, vattenmelon och glass. Glädje. Värme och soliga promenader, cykelturer och lekparkshäng.
Det är väl ungefär så man kan sammanfatta de senaste dagarna.

Egentligen kan man sammanfatta det ännu kortare; LJUVLIGT!! Livet när det är som allra bäst.

Imorgon väntar kalas för stora lilla älsklingen, och en dag på stan för mamman. Pappan och den lilla älsklingen får minsann underhålla sig bäst de kan! :-)

Jo men visst, igår så slog jag till med årets premiärdopp! Solen strålade när vi gick och lade oss i fredags, och jag deklarerade bestämt att om solen skiner imorgon, då tar vi en stranddag! Och solen sken på lördagsmorgonen, så stranden it was!

Förr, innan barnen (livet är som uppdelat i före och efter barnen, men båda är lika så fantastiska delar!), då var jag himla bra på att ta vara på livet. Jag utnyttjade varje tillfälle till att njuta av vardagen och allra speciellt på sommaren. Det gick inte en solig dag utan att jag var ute från morgon till kväll! (iochförsig inga soliga höst- vinter- eller vårdagar heller...) Sen fick jag barn, och blev föräldraledig. Och jag vill inte gå så långt som att jag slutade ta vara på livet, men jag gjorde det inte alls på samma sätt. Jag var ju liksom ledig alla soliga dagar och hade många fler tillfällen till att njuta. Och dessutom trivdes jag så himla bra hemma i soffan med familjen! ;-) Så nu i några år är det Jossan som oftast fått mig att njuta av stunden och ta tillvara på extra fina tillfällen! (Exvis förra året, så var jag på stranden en enda eftermiddag. Det var tack vare henne.. Och spontangrillade typ en solig kväll, också det tack vare henne.) Detta år har jag bestämt mig för att återigen njuta sådär hela tiden, och jag började igår. Ringde Jossan och fick med mig henne och barnen, och var för en gångs skull den som drog i trådarna... ;-) Vi packade väskan med badkläder, handdukar (6 st till tre personer..) hink och spade, pannkakor och fika. Stressade iväg till stranden i rädslan att solen skulle försvinna.. Väl framme insåg jag att jag glömt solskyddsfaktor och solhattar. Jaja, det var första stranddagen för i år, det blir bättre nästa gång!

En fantastisk dag med glada barn och strålande sol! Brända mamma-kroppar och trötta barn fram på eftermiddagen. ;-) Kvällen slutade med grillad rådjursfilé och ett glas rött på altanen. Sommar alltså, så himla underbart!!

Vilken lyx det är, att kunna flexa hem tidigt en dag bara för att man vill. Extra lyxigt en fredag, när solen skiner. Största fördelen med mitt jobb, helt klart!! Tjejerna var hos min mormor i fredags, och vid halv två flexade jag ut och hämtade jag dem. På vägen hem stannade vi till vid Furusjön, bara för att visa Freja att bryggorna visst låg i! (I några veckor nu har jag konstaterat att 'nähä, inga bryggor än...' när vi åkt förbi. Just de bryggorna är ett sommartecken, som jag väntar på varje år. Freja har tagit det till sitt mantra, och säger nu 'nej, inga blyggor' varje gång, utan att riktigt förstå vad hon menar. Så i fredags fick vi vända tillbaka och visa!)
Vi blev kvar på stranden i över två timmar! Vi myste och lekte, kastade stenar i vattnet och doppade fötterna. Gjorde sandänglar på stranden och fotavtryck på bryggan.

Sen hem för att grilla några korvar, innan det var dags för stora överraskningen; cirkus! Lovis och M gick, Freja och jag var bara med och tittade på djuren innan föreställningen. Två elefanter har mer eller mindre vandrar löst på grönområdet vid cirkusen nu ett par dagar, och det är svårt att inte fascineras när man står alldeles bredvid dessa fantastiskt stora djur! Så Freja och jag klappade hästar och elefanter, och tog sedan en solig promenad hem där vi spelade fotboll och jagade varandra, och åt godis på altanen, innan Lovis och M kom hem igen. Lovis var nöjd och glad, och trött! ;-)