en ganska så vanlig blogg, fast min

Lycka är att ha en syster att leka med!!

<3

Ibland blir Lovis arg på någon av oss andra i familjen, ibland blir hon besviken över att vi inte gör som hon vill eller när hon tycker att ingen hinner med henne eller lyssnar på henne.

Lovis är egentligen en väldigt lugn och vän tjej, som alltid har tålamod över och förståelse för allt och alla. Men ibland får hon nog och då blir hon arg. Hon tar då till det värsta hon kan tänka sig! ;) Just nu är det hot om att vi inte får komma på hennes kalas. Idag satt vi vid köksbordet och ritade. Freja hade målat på bordet och sina händer, så jag var tvungen att ta hand om henne. Lovis blev då lite stött över att jag inte kunde hjälpa henne att måla hjärtan.

L: "Nu får du inte komma på mitt kalas!!!! Inte du och inte Freja! Och inte pappa!!" (skriker jättehögt)
V: "Men hjärtat, då kan vi ju inte ge dig paket...?"
L: (tänker efter en liten stund) "Fast ni får komma på morgonen..."

Ja, ibland måste man helt enkelt ta till riktigt allvarliga hot, och då gäller det att ändå se till att ha en plan B för det väsentliga... ;)

Imorse vaknade Lovis runt halv sju. (Denna vintertid, den ställer till det lite hos vårt kvällströtta barn...)

Men hur som helst, hon ropade runt halv sju och jag gick in till henne och kröp ner i sängen. Hon vänder sig mot mig och säger:

"mamma, snälla, kan vi inte låta som två apor och gå in och väcka pappa?"

Haha, jag blev så full i skratt! Undrar om hon hade drömt någonting och fortfarande var halvt kvar i drömmarnas land, eller var kom aporna ifrån?

;)

Hemma igen efter en helhelg i Stockholm. Vi har haft det jättebra; ätit massa god mat, shoppat, fikat, gått promenad på Djurgården, myst, pratat minnen, sovit och druckit drinkar på trevligt uteställe. Och säkert lite till.

Tjejerna har haft det jättebra på sitt håll, Lovis har sovit en natt hos moster L, där hon vart i lekparken, ätit pannkakor, lekt skola, myst i soffan och ätit chokladboll på café. Sen sov hon en natt hos moster J där de också varit i lekparken, ätit hamburgare, myst i soffan, skrivit läxböcker, skickat brev till våran kung Carl Gustafsson, spelat lite på mosters Iphone, ätit godis och längtat efter mamma. Tillslut kom det lite längtan, och det känns lite bra i mammahjärtat! Samtidigt så var hon så nöjd över sin helg, och berättade gång på gång om allt roligt de gjort!

Freja har sovit hos mormor o morfar och vart en liten solstråle hela helgen! Hon har ätit, sovit o lekt om vartannat. Idag var de en sväng till gamlafarfar som fyller 75 idag, och fick bästa presenten i form av kramar av liten älskling! Mina föräldrar hade ärenden till stan så de lämnade av Freja hos J, där vi var o skulle hämta Lovis. Jag öppnade ytterdörren när de kom men Freja blev så förvånad när jag var där! Hon tittade på mig, som att hon undrade vad jag gjorde där... Men sen fick jag en stor kram! <3 Hon var lite förvånad, och undrade nog liksom vad som egentligen var på gång, men det märktes att hon var glad att vi kom. :)

Nu sover små älsklingar i sina sängar och även jag ska krypa ner.

Borta bra men hemma bäst! <3

Nu är det exakt 45 timmar sedan vi lämnade tjejerna med mormor och åkte iväg. Och jag längtar så jag kan spricka efter att få krama dem!!!

<3

Vi var på ett köpcenter idag och parkerade bilen i ett parkeringshus. När vi kommer tillbaka såg vi en lapp faststucken vid vindrutan. Vi vart lite oroliga för böter...

...men möts av denna bilden..

;)

Idag har vi en shoppingdag. Fast kanske mest mysdag ändå, ska just fika för andra gången. ;)

Har även sett en kändis; Per Moberg är här och lagar mat. Mycket mycket folk som samlas runt om, även Stockholmare verkar tycka det är lite spännande med kändisar. ;)

Har haft en trevlig kväll här i Huvudstaden! God middag och sedan drink på en bar. Sedan fortsatt mys i soffan och till det lite tjejsnack. Fina männen stannade kvar på stan.

Men ändå. Tomt utan litet hjärta på armen, tomt utan gonattkram av Lovan. De har det bra, fått lägesrapporter om fredagsmys och kli på ryggen.

Men som sagt; lite tomt.

<3

Ja nu är vi påväg till Stockholm, äntligen... ;) Det är mycket packande och förberedande när man ska lämna två små barn på olika ställen, och dessutom lyckas få med sig sina egna grejer... Men nu är vi iväg och än så länge har jag inte kommit på något vi glömt... ;)

Igår när vi var och gjorde gravdekorationer fuskade jag lite och passade på att göra en till dörren också.

Lovis sitter vid kvällsmaten och funderar.

L: "När malva fyller tre år är jag också tre år. Men jag fyller snart fyra. Sen när Malva fyller fyra då fyller jag fem. Och sen när Malva fyller sex, och ska börja skolan, då fyller jag sju. Ellerhur?"
V: "Ja, vad duktig du är som kunde räkna ut det så snabbt!"
L: "Ja, jag vet. Fast egentligen var det inte svårt..."

Men jag var imponerad, just att hon hoppade över ett år och ändå fick det rätt! <3

Min fina, kloka lilla tjej!

Freja har själv valt dagens kvällsmat; en burk makrill i tomatsås.

;)

En trött sådan... ;)

<3

;)

... är en bra kompis att ha!!

V: "Lovis, du skulle ju plocka iordning detta!?"
L: "Men, jag är ju inte Lovis... Lovis gick till lekparken och nu kom jag och hälsade på istället. Du får säga till Lovis när hon kommer hem istället."

Ja, dendär Petronella kommer på besök titt som tätt, oftast när Lovis inte gjort vad hon borde, av någon konstig anledning... ;)

Var visst vad Freja behövde! M lade henne vid 19.15 igår, var in och stoppade tillbaka nappen strax efter 20. Hon sover fortfarande. I sin säng!!

Nästan så man blir lite orolig... ;)

Idag ska vi packa litegrann för imorgon åker jag och M till Stockholm. Vi ska hälsa på kompisar och stanna till söndag. Freja ska vara hos mina föräldrar och Lovis har önskat att få sova en natt hos moster L o hennes P och sen en natt hos moster J o hennes W. Lovis tycker det ska bli fantastiskt spännande, framförallt det faktum att hon ska förflytta sig på lördagen. :)

Får passa på att åka iväg nu, för ses när jag börjar jobba vill jag väl knappast åka ifrån barnen på helgerna, när man knappt träffar dem på veckorna heller...

Nu har Freja vaknat och ligger här med mig o Lovis och myser.
Det är nog detta jag kommer sakna allra mest sen, lugna morgnar med inga måsten. Bara mysa så länge man vill! <3

Har just kommit hem från Blomsterlandet där jag, tillsammans med flera fina mammor och en fin pappa till små saknade hjärtan, har bundit en egen gravdekoration.

Jag fylls alltid av så konstiga känslor sådana här kvällar. Där är vi så många, helt vanliga, föräldrar. Vi blandar tårar med skratt, pyssel med allvarliga samtal. På utsidan ser vi ut som vilken glad grupp som helst! Men så bär vi alla på så djupa sår inom oss...! Alla har vi ett (några har två) saknat barn i himmelen. Alla bär vi på sorg! Och jag kan inte sluta förundras av det faktum att vi är allas mardröm; föräldrar till ett dött barn. Och ändå så är vi så vanliga, liksom...

På dessa träffar är våra saknade små i fokus, det är dem vi pratar om och tänker på. Det är så skönt att det får vara så emellanåt, i vardagliga livet rullar allting på och Lovis och Freja tar mycket av vår tid. Gustav är på inga sätt glömd, men ofta hamnar han i skymundan. Att kunna prata om honom, utan att behöva fundera på hur man ska uttrycka sig eller kunna förklara sina tankar och känslor, är så befriande. Att kunna slappna av, ingen som tycker det är konstigt eller jobbigt om man börjar gråta. Det är så skönt!

Många av dessa föräldrar skulle man nog aldrig ha träffat annars, många har man kanske inget annat gemensamt med. Men dessa kvällar spelar det ingen roll! Det finns ett speciellt band mellan dessa mammor och pappor, ett varmt starkt band. Tack fina mammor och pappor för att ni finns!!

<3

Många fina dekorationer blev det ikväll, till Gustav gjorde jag en stjärna. <3
De andra är gjorda av andra föräldrar.

... att få läsa bok för lillasyster.

... att få lyssna när storasyster läser bok.

<3

Fining! Sjukling? Älskling!

<3

Lovis är lite hängig idag och hemma från förskolan. Ny sitter hon i soffan o ser på film, med filten på hennes speciella favoritsätt!

<3

Inatt vaknade Lovis och ropade, så jag gick in och lade mig hos henne. Så mysigt! Oftast är det M som hår in till Lovis, då jag oftast redan har Freja på magen... Men denna natten sov Freja till efter midnatt (!!!) så när Lovis ropade vid halv tolv gick jag dit.

L: "Mamma, massera min rygg..."
V: "Men gumman, vi måste sova nu, det är ju mitt i natten.."
L: (med skratt i rösten) "Men jag kan sova samtidigt!"

Att jag inte kan sova samtidigt som jag masserar henne, slog henne inte alls. ;) Och inte mig heller, tydligen, då jag masserade hennes rygg tills hon somnat om... ;) <3

När hon sedan sov vaknade lillasyster och jag gick till nästa rum. Fortsatte dock raka vägen till min egna säng, med det lilla barnet, och somnade snabbt! Fick sen sova ända till 08, så bra natt inatt!

När ingen vill följa med ut får man väl helt enkelt ta på dig stövlarna och mössan och leka inomhus, tänker Freja.

Säkert 15 gånger varje dag.

<3

Igår var Lovis väldigt trött och gick och lade sig redan 18.45. Vid midnatt ropade hon på oss och M gick in och lade dig hos henne. Jag satt redan i soffan, med Freja, som inte ville sova någon annanstans...

Jag hör hur M kryper ner i sängen, i tron om att de ska sova. Lovis hade dock andra planer... ;)

L: "Vet du vad jag fick till förrätt därborta?"
M: "Nej..."
L: "Jag fick sånnadär rån. Två stycken, jag ville inte ha två rån, jag åt bara ett."
M: "Ok."
L: "Vet du att Petronella har fyllt år. Såhär många, förra veckan. När jag fyller fyra år önskar jag en prinsessbok."
M: "Vad bra gumman. Men nu måste vi sova så du orkar till förskolan imorgon."
L: "Ja. Gonatt då."
M: "Gonatt!"

....

L: "Vad gör mamma?"
M: "Hon söver Freja"
L: "När ska Frejas vattkoppor försvinna?"
M: "De försvinner snart."
L: "Gonatt."
M: "Gonatt."

...

L: "En gång träffade vi många troll i skogen. Vi fick äta prickiga bananer och smaka på trolldricka. Men jag ville inte smaka. Bara på bananerna. Och på trollbajset. Fast det var chokladbollar."
M: "Vad gott."
L: "Ja. Men gonatt."

Haha, sen tror jag att hon somnade. Helt underbart att vakna mitt i natten och ha massa att berätta! Älskar att höra hennes små historier, både verkliga och fantiserade!

Inatt hoppas vi dock att båda fina älsklingarna sover gott. Freja somnade i sin säng vid halv åtta och sover (peppar peppar!) fortfarande.

Dags även för två trötta och halvkrassliga föräldrar att krypa till kojs.
Gonatt!

<3

Litet hjärta sover allra bäst nerbäddad i vagnen. Året om.

Freja sov de första 11 månaderna av sitt liv på min mage. Hon älskade det, jag älskade det. M var mindre nöjd... ;) Till sist fick jag dock väldigt ont i ryggen av att ha henne på mig och dessutom stördes hon en hel del av oss. Freja fick då flytta in i sitt rum och spjälsängen.

Sedan dess har hon fått välling i vår famn i soffan och sen somnat där, varpå vi burit in henne till hennes säng. Dels har vi tyckt att det varit mysigt att låta henne somna i famnen, men också smidigt. Inga tårar, inget kämpande eller stressande. Och vi är mycket för det smidiga. ;)

Oftast sover hon bra men vaknar till ett par gånger innan vi själva går och lägger oss, och då har det varit svårt att söva om henne i spjälsängen. Man kommer inte in med armen genom spjälorna och får ont i armen och ryggen av att stå lutad över kanten... Vi tar då upp henne i soffan och allra oftast går det bra, hon somnar på någon minut igen. Problemet är de kvällar som Lovis av någon anledning inte somnat, då har vi helt plötsligt två tjejer som inte vill sova... ;)

Så igår tog vi in växa-sängen till Freja. Det är ju en liten kant på den, så hon rullar inte ur, men ändå kan vi krama henne ordentligt även när hon ligger i sängen.

Ikväll provade jag att ge Freja vällingen i sängen, och sedan söva henne däri. Vi sa gonatt till pappa och sen la jag Freja i sängen och satte mig bredvid. Hon åt sin välling, lade sig på min arm (fast i sängen, liksom) och somnade. 7 minuter senare var jag tillbaka i soffan igen. Alldeles förvånad!

Så ikväll har Freja, snart 16 månader, somnat i sin säng för allra första gången. På min arm visserligen, men ändå. :) Återstår att se om det var en händelse eller faktiskt en ny rutin... ;)

... att vi minsann ska ha pyjamasen på oss hela dagen idag! :)

... att få ligga ensam i soffan med en tidning.

Ja, snart är det dags för mig att börja jobba igen. Jag kommer då ha varit hemma i 18 månader och Freja ska vara hemma med min mormor och Marcus ett par månader efter det, men det känns ändå som att jag inte är redo för att börja. Men frågan är om jag någonsin kommer att känna mig redo, jag tror att jag tillhör typen som liksom finner sig i läget och blir redo med tiden, iallafall när det gäller just jobb...

Jag skulle önska att vi kunde vara hemma så mycket längre. Att JAG kunde få vara hemma med tjejerna så mycket längre. Det känns som att jag ska missa halva deras uppväxt nu...

Haha, jag hör själv hur det låter och jag vet att många mammor varje månad ställs inför samma sak - jag är varken ensam eller den första. Men ändå, det känns så otroligt sorgligt!!! Visst, jag erkänner, ibland längtar även jag efter egen vuxentid. Men inte fem dagar i veckan, 8 timmar om dagen... :(

Av olika anledningar har jag sökt ett gravvik på ett annat kontor och ska jobba där 1 år. Det är då heltid som gäller. Efter det får vi se vad som händer. Heltid känns långt ifrån optimalt, men jag har vägt för och emot och omständigheterna gör att det trots allt känns värt det.

Men just när jag är med tjejerna så känner jag mig bara så otroligt deprimerad över att den tiden snart är slut..

Jaja, det är tyvärr oundvikligt, jobba måste jag göra. Och det är 5 veckor kvar innan jag börjar, så jag försöker fokusera på det och ta en dag i taget.

Och framförallt njuta av tjejerna!! Fantastiska fina älskade tjejerna! <3

Mys i soffan med Idol och sovande barn. Ljuvligt är vad det är!!

<3

Idag hämtade vi två av Lovis kompisar på förskolan så att Lovis skulle få leka lite. De kom vid 12 och har hittills hunnit leka riddare, pyssla, dega, vara ute, äta pannkakor, leka med dockorna och baka minimuffins. Nu har de just fikat litegrann och leker igen.
Fullt upp, med andra ord. :)

Freja är prickig och lite ledsen men emellanåt är hon i full gång med att förstöra leken för de stora tjejerna. ;) I början var de tålmodiga och lät henne vara med men de tröttnade efter ett tag.

Nu ska jag börja förbereda inför fredagsmyset som kommer bestå av grönsaker, dipp och popcorn. Känner mig iallafall väldigt duktig som inte smakade på de nybakta små muffinsen. Muffins som till på söndag ska bli cupcaces, då vi ska fira min farfar som fyller 75!

Var är Freja???

Det är konstigt det här med saknad, hur den liksom kommer och går men ändå finns där hela tiden. som en konstant klump i magen.

Jag saknar Gustav dagligen, i allt vi gör så finns tanken på att han inte är med. Jag är, även om det inte alltid syns eller märks, hela tiden väldigt medveten om att vår familj är för liten. Livet har gått vidare, vi är lyckliga med våra två tjejer och har det allmänt härligt. Jag tror inte att jag utstrålar saknad eller sorg, även om jag känner den inom mig konstant.

Det hade inte gått om livet hade kretsat kring sorgen, jag hade inte orkat leva så. Gustav är en stor del av vår familj, en stor del i vem jag är idag; som mamma, fru, vän och medmänniska över lag. Han, och upplevelsen vi haft kring honom, har format mig. Men jag kan inte gå runt och ha sorgen som största känsla. Den största måste vara lyckan, kärleken. Framförallt till barnen. Lyckan över att ha dem, alla tre på sitt sätt.

Jag försöker att leva livet fullt ut. Jag gör det för Gustavs skull. Jag vet inte riktigt vad jag tror, men någonstans möts vi säkerligen igen och då vill jag kunna säga att jag har gjort mitt bästa. Att han inte förstörde mitt liv, han berikade det. Han gjorde det skörare, men ändå finare. Finare för att jag tar vara på livet på ett sätt som jag kanske inte hade gjort annars. Finare för att jag ser (kanske letar?) tecken i vardagen på att det finns något större, någon eller något som vakar över oss.
I början fick jag kämpa för att orka upp, för att orka vidare. Jag fick kämpa för att inte fastna i det svarta och gräva ner mig i saknaden och självömkan. Kämpa för att inte hela tiden tycka synd om mig själv! Nu går det oftast av sug självt, det är inget som jag tänker på längre, jag bara gör. Jag bara lever vidare, liksom.

Gustav är en del av mig. En pusselbit i mitt liv, precis som Lovis och Freja. En bit som alltid är närvarande fast att ingen ser den. Jag känner den, jag känner honom. Numer oftast bara som en ganska neutral, lugnande, känsla. En medvetenhet om att han finns, fast borde ha funnits, hos mig. Jag har kommit dit i min bearbetning att det inte längre är sorg som är främsta känslan. Det är mer bara en känsla, som inte säger så mycket egentligen.

Men ibland, då tar saknaden över. Smärtan och bitterheten över hur det blev, hur livet blev allt annat än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Sorgen över en förlorad del av livet, en del vi aldrig kan ta igen. Frågorna som aldrig får några svar vägrar att lämna mig. Minnena från den tiden, sista tiden med Gustav i magen och första tiden utom honom, gör sig påminda. Och de känns som igår!

En sån kväll är det ikväll.

Jag vet att det kommer kännas lättare imorgon. Att jag bara behöver titta på mina ljuvliga små tjejer för att det ska släppa.

Men jag tycker om dehär kvällarna. Kvällar då Gustav får all min fokus, alla mina känslor är riktade mot honom. Att få vara arg, ledsen och bitter över hur sorgligt livet faktiskt blev, den där tisdagen i september. Det är nog tack vare sådana kvällar som det känns ok att jag inte har saknaden i fokus andra kvällar. Tack vare de tårar som aldrig tar slut som alla skratt och leenden känns bra!

Känslorna jämnar ut varandra och jag hoppas faktiskt att det alltid ska vara så! Att jag alltid kommer kunna plocka fram mina sorgligaste minnen och känna dem. För det är det som gör att livet kan rulla på de allra flesta dagarna. Att det ibland får göra ont, precis så ont som det gjorde då.

Nästan varje kväll brinner Gustavs ljus här hemma, så också ikväll.

Ikväll brinner också kompisljuset.

Lovis blev hämtad av kompisarna och är iväg på musiklekis. Freja somnade i min famn, mys!!

<3

Jag är inte helt på hugget idag, och ny när Freja sover satte jag Lovis i soffan med en film och vindruvor. Finaste lilla hjärtat tittar på mig och säger:

"Mamma, jag tycker att du ska gå och vila lite nu. Jag kan lyssna om Freja vaknar, och isåfall hämtar jag dig."

Hon är så fin och jag är så lycklig!

<3

Ligger i soffan och känner mig långt ifrån pigg. Lovis är världens bästa storasyster och hjälper Freja med diverse saker.

V: "Vilken tur att jag har dig, Lovis!"
L: "Ja, annars hade du saknat mig och gråtit varje dag! Det hade inte varit roligt för dig."

Nej, verkligen inte!! <3

Denna eftermiddagen har gått i städandets och pysslandets tecken. Efter kvällsmaten satt tjejerna med varsin målarbok vid köksbordet...

Frågan är om Freja målade, eller bara kastade kritor på golvet..?

Jag har fortfarande några (eller en hel del...) med kilon kvar att gå ner efter barnen, så nu har jag tänkt att jag ska ge LCHF ett försök. Alla jag vet som provat är jättenöjda, så...

Jag testade för några veckor sedan och var då duktig och höll mig till dieten i 4 veckor, sen vart det bröllop och kalas och... Ja, det är där det brukar köra ihop sig för mig. Annars då fungerade det bra, tycker jag. Fast det är svårt att hålla dig ifrån det söta på helgen...

Nu har jag iallafall en plåt med LCHFbröd i ugnen och hoppas att det blir gott! Smidigt att göra var det, om inte annat... ;)

Älsklingen har fått ludd mellan tårna. Svårt att få bort! :)

<3

Äntligen kommer pappa hem!

<3

Finaste mannen kom hem från Italien inatt och hade minsann present med sig!

<3

Sitter i soffan och ser på Pettson och Findus med tjejerna, äter fruktsallad och hör hur regnet smattrar på rutorna.

Livet är bra härligt, ändå!

<3

Tror minsann att vattkopporna kommit till Frejan nu...

Lilla fotomodellen fixar hela jobbet själv, både framför o bakom kameran... ;)

Idag har jag varit på föräldramöte. Jag är fortfarande helt fascinerad av att jag är där som förälder! Det är så stort, att jag har barn. Och samtidigt så otroligt självklart!

Jag har aldrig känt dendär känslan som många beskrev innan, att "jösses, är detta mitt barn? Hur gör jag nu? Får jag verkligen ta med det hem??" Det var så självklart direkt från första sekunden att hon var min och att hon skulle följa med oss hem. Att jag var hennes mamma kändes alldeles naturligt och jag liksom bara visste att jag skulle bli en bra mamma åt henne. Jag bara längtade efter att få lämna sjukhuset och vara bara vi!

Men dendär fascinationen, känslan av hur otroligt fantastiskt och stort det är att jag nu har två fina friska döttrar att ta hand om varje dag, den släpper inte. Jag förundras hela tiden över hur fina de är, hur smarta och duktiga de är! Hur kärleksfulla och omtänksamma de båda är, hur roliga de är. Jag förundras över Lovis fantasi och hennes förmåga att kunna läsa av sin omgivning. Hennes vilja att göra alla glada och hennes otroliga minne. Jag förundras över Frejas fantastiskt glada humör men samtidigt hennes envishet. Jag förundras över hur glada de blir av varandra och hur de tröstas om någon av dem är ledsen. Syskonkärleken gör mig alldeles varm och rörd!

Jag förundras över att dessa två tjejer, som är allt detdär, är mina! Det är stort och fascinerande! Det är fantastiskt! Och det är så självklart!

Och idag var jag alltså på föräldramöte. Satt där i raden av föräldrar och lyssnade på information om barnen och verksamheten. Om MITT barn och hennes vardag. Så himla härligt! :) Undrar om man vänjer sig?!

Ikväll har jag legat i soffan med Freja på armen. Hon sov så oroligt så hon fick sova på mig. Det är i de stunderna som jag blir så otroligt ledsen över att jag måste börja jobba igen, man missar så himla mycket tid tillsammans med barnen!

Men mer om det en annan dag, för nu måste jag sova! ;)

... att få krypa ner i sängen bredvid världens finaste Lovis!

<3

Och det är just vad jag ska göra nu!

Vi sitter i soffan och ser på tv, och Lovis utbrister:

"Mamma, du är såå cool!!"

Härligt att höra! <3

Jag och tjejerna har haft en bra helg, trots att M är iväg.

I fredags hade vi kompisar här på fredagsmys och igår packade vi väskorna för en natt hos mina föräldrar. De bor så pass nära att vi alltid åket hem om vi är där, så det är mysigt att sova över ibland. Ha lördagsmys i soffan och sen äta frukost tillsammans.

Idag tog jag, tjejerna o mormor (deras) en promenad för att titta på hönorna, hästarna o kossorna hos mormors och morfars kompisar. När vi står och tittar på alla fina höns och tuppar så ligger helt plötsligt ett ägg där framför oss. Då är det en höna som värpt ägget medans vi stod där! Så vi fick ta med oss det ägget och tre till hem som vi sedan stekte pannkakor på.

Efter lite lek packade vi åter våra väskor och åkte hem. Så nu väntar lite tv i soffan med två trötta tjejer!

<3

Finaste lilla Frejan på promenad i höstsolen.

Idag har jag och tjejerna haft lördagsmys med mina föräldrar. Tjejerna sover på sina madrasser, mina föräldrar sover i var sin soffa... ;) Själv ser jag en film, men ska nog lägga mig jag med!

Då åker solglasögonen fram. :)

.. tyckte Lovis att vi skulle ta kort på.

och mys framför barntv med tjejerna. Lyxfrukost i soffan med rostade mackor, marmelad och apelsinjuice.

Två glada, underbara tjejer redo att förgylla min lördag!

<3

Kröp just mer i sängen, bredvid en sovande Lovis.

Känner hur hon kryper närmre mig, lägger en arm om min mage. "Åh, mamma, vad mysigt vi har!"

Älskade lilla hjärtat har redan glömt att hon somnat ifrån hela myset...

<3

.. lånade min telefon när hon skulle gå på toaletten tidigare idag. Nu hittar jag 30 bilder, liknande dessa...

Idag lovade jag Lovis att hon och jag skulle ha fredagsmys i soffan och att hon skulle få somna i mitt knä. Jag skulle bara söva Freja först.

Lovis såg nog verkligen fram emot lite mamma-Lovis tid och gick och tog på sin bästa pyjamas, hämtade våra kuddar och gjorde iordning för myser.

När Freja väl hade somnat, sov Lovis redan... :( Hon är alltid väldigt trött om kvällarna och detta med mys i soffan blir det inte så mycket av då hon ofta är allt för trött. Jag längtar så tills hon verkligen orkar vara med på fredags- och lördagsmys!

Imorgon ska vi till mina föräldrar på eftermiddagen, och sedan ha lördagsmys tillsammans med dem. Då är det fångarna på fortet, det enda program som faktiskt få Lovis att orka vara vaken ett tag till. ;)

Då M inte är hemma får Lovis sova i min säng. Jag gillar inte att sova själv, gör ju aldrig det längre så jag känner mig alltid halv när jag går och lägger mig ensam. Är M hemma så somnar jag hellre i soffan än att gå och lägga mig i sängen själv, jag tycker helt enkelt inte om det. Så nu passar jag på att få krama Lovis hela natten!!

<3

I eftermiddag har vi haft kompisar här. Barnen hat lekt och den ensamma mamman har blivit underhållen.. ;)

Vi har haft lite fredagsmys tillsammans, ätit hamburgare och lite fredagsgott. Nu sitter jag i soffan och tittar p

"Vet du mamma, det är nästan inte klokt egentligen!"
"Vilket då, menar du?"
"Att jag har haft vattkoppor så länge nu, jag har inte träffat Malva på 1000 dagar, eller nåt..."

Idag åker M till Italien tillsammans med sitt jobb. Eller snarare med sina jobbarkompisar, Lovis undrade om han verkligen skulle ta med sig hela huset?!

Igår smög Lovis ner en överraskning till pappa i hans väska, och väntar med spänning på att en glad pappa ska höra av sig och tacka idag.

<3

Klockan är halv nio och frosten glittrar på taken.

Hösten är här, på riktigt!

Lovis älskar att leka med dockorna i sitt dockskåp. Varje liten ledig stund tar hon fram dem och leker. Även Freja har anammat denna lek och vill gärna också ha en docka att leka med.

Vilken docka de bråkar om?? Den till höger. Alltid!

Igår var vi hos Gustav och planterade blå ljung. Jag gillar inte att ha röda eller rosa blommor hos vår lille lille pojke, det känns bättre med någonting blått.

Så bra det kan kännas, liksom.

Lovis hade som vanligt funderingar när vi var där.

"Mamma, blir inte Gustav större?"
"Vad menar du?"
"Ja, men hans sten är ju så liten. Tänk så får han inte plats längre??"

... innebär inte bara mysiga lekparksbesök och sköna promenader. Det innebär också att man blir medveten om att vi endast har putsat fönstren en gång sedan vi flyttade hit, för sådär 2 1/2 år sedan.

Men nu har jag iallafall tagit tag i det och putsat köksfönstren. Så då har jag bara 9 kvar...

Då tar vi oss en sparkenad. "Jag tror att det heter sparkenad om man sparkar på promenaden"

Antagligen.

Vid middagen idag:

"Mamma, det är så konstigt! Jag blir bara större och större och större..."

Om man reagerar på det redan vid fyra års ålder, hur ska det då bli sen, sådär runt 25???

På vår gata bor två av personalen på Lovis förskola. Dessutom en av dem som jobbade förra terminen. Lovis tycker att detta är fullt normalt och undrar bara var Åsa bor??

Men när vi är ute på promenad undrar Lovis om vi kanske kan gå in till fröken och säga hej, för Lovis längtar efter henne.

Då blir jag så ställd, försöker med ett kort "nej, det kan vi inte nu" men det nöjer sig såklart inte Lovis med. "Men varför inte???"

Och ja, varför inte? Det känns som att svaret "fröknarna vill nog ha lite tid ifrån er barn på kvällarna och helgerna" inte riktigt passar sig...

Mitt i vattkoppor och feber tycker Lovis att livet är på tok för tråkigt, så vi tar en liten promenad till stora stenen och klättrar lite.

Lovis ät lite rädd att postbilen ska köra på oss när den åker på gångvägen.

jag: "Nejdå, den kör inte på oss!"
Lovis: (lättad när den istället vänder) "Åh vad bra! Jag visste inte det, att den skulle vända? Visste du det när du var liten?"
jag: "Nej, det visste jag nog inte."
Lovis: "men när lär man sig egentligen det?"

Någon börjar bli stor!!

Hon har själv hämtar boken, själv satt sig vid bordet. Sen ropade hon på mig och började läsa.

<3

Är det så man säger?? Vem har myntat det uttrycket egentligen...? Hade mycket hellre sovit ett tag till!

Tänker att när jag börjar jobba, då går mitt tåg om 15 minuter.. Och då ska jag ha gjort mig själv iordning, ätit frukost, väckt två barn och gjort dem iordning OCH lämnat dem på dagis.

Hur ska det gå?!

Freja är, som absolut motsats till hur Lovis var, en tuff liten tjej som gärna prövar på höga höjder och snabba farter.

Oftast går det bra... ;)

Igår fyllde jag år. Av Lovis fick jag en medalj "för att du är snäll, och så!". Kändes fint!

Vid läggning konstaterade hon att "mamma, jag är nöjd med dig!" och födelsedagen kändes fulländad!

<3

Lovis har gjort ett kort som hon ska lägga på brevlådan.

Någon blir nog mycket glad imorgon!

...att komma in från middagsluren och hitta rester i storasysters glasskål!

<3

Jag: Lovis, jag älskar dig så mycket! Jag är så glad för att jag har dig!
Lovis: Men mamma, du säger det varje dag ju! Jag kommer ihåg det...

Inatt har vi sovit sådär ungefär en timma... Lovis har bara kunna slappna av om vi har klappat med handflatan på prickarna, och vad gör man inte..?

Väntar bara på att Freja också ska bli prickig, men gärna inte nästa vecka då M åker till Italien med jobbet... Kul vecka för mig...

Lovis är helt klart less på att ha vattkoppor.. "imorgon är jag nog bättre igen..." sa hon alldeles sorgset vid läggningen idag.

Prickarna ökar hela tiden, känna det som. Hon ville att vi skulle räkna dem idag, men hon tröttnade vid 122.

Jaja, vattkoppor är ju helt ofarligt och något som alla barn ska ha. Det går över!

Nu sover våra finingar och på tvn visas hockey... Får se om jag kanske tar en bok och går och lägger mig, det var längesen.

Lovis: "Mamma, hur tror du Gustav har det?"
Jag: "Vad tänker du på då?"
Lovis: "Ja, jag tänker om han lever..."
Jag: "men älskling, det vet du ju att han inte gör..."
Lovis: "men jag menar i himmelen? Är han inte död där?"

Många frågor utan självklara svar...

Lovis har fått några fler prickar än igår, men fortfarande inte galet mycket. Skönt det! De verkar inte störa henne heller, så vi hoppas att det stannar vid det.

Får se vad vi hittar på idag, regnet har öst hela morgonen så en promenad lockat föga mycket... Kanske blir ännu en mysdag inne med film i pyssel. <3

Imorse i bilen;
Lovis: "ska du inte sätta på tickten?"
jag: "tickten??"
Lovis: "ja, ticktickticktick..."

Det var såklart blinkersen hon menade! :) Härliga unge!!

...är ett prickigt litet hjärta idag! Lovis har fått vattkoppor.. Igår såg jag en prick på ryggen, men tänkte inte så mycket på det. Imorse hade en prick blivit 40, och diagnosen var självklar.

Jag måste säga att jag blev ganska glad, dels att hon får det medan hon är relativt liten (det sägs ju bli värre med åren!) och dels kom det ganska så bra i tiden. Innan vi börjar jobba och man ändå är hemma, för att vabba i flera veckor är ingen större hit... Förhoppningsvis får även Freja det, så har de det gjort sen.

Än så länge kliar det inte så värst på henne, hoppas det håller sig så!

Nu ska vi göra oss iordning och åka och hyra film, köpa vindruvor och inhandla pysselmaterial. Och duktigaste lilla hjärtat är helt införstådd med att hon inte kan komma med in i affären "jag väntar i bilen. Jag fyller ju snart fyra år, jag vågar det" <3

Den sista tiden har Lovis varit väldig orolig för allt, mest hela tiden... För att det ska finnas monster i lekstugan, för att det ska komma tjuvar, för att vargar äter barn... Vi försäkrar dagligen att inget av detta kommer ske, att djuren i skogen absolut inte äter barn och att monster inte finns.

Nu sitter hon och leker med dockskåpet;
"jag är rädd mamma, tänk om vargen äter upp mig..."
"nejdå, älskling, vargen äter inte barn."
"är det säkert?"
"ja, det tror jag"

:)

Detta med lekterapi ska ju vara bra, och när de dessutom fixar det själva är det ju kanon! ;)

Lovis: "mamma, vad önskar du dig när dig fyller år?
jag: "ja, jag vet inte riktigt..."
Lovis: "kanske en ny bok? Eller en tröja? Eller vill du ha finskor? Eller tre munspel?"

Nånstans där började jag undra vems önskelista vi egentligen pratade om... ;)

Lovis älskar att ta kort! Hela tiden ser hon saker som hon skulle vilja fota, ur olika vinklar.

Här kommer några av helgens bilder. Håll till godo! :)

Vid läggning idag låg Lovis o jag och pratade lite efter bokläsningen.

mamma "tänk vilken tur Freja har dom har dig som storasyster!"
Lovis "ja! Men du glömmer väl inte att jag vill ha en lillebror också? En brun, skulle jag vilja ha..."

Haha, nejdå, jag har inte glömt. Jag vet bara inte hur jag ska lösa det... :)

Tänker på att jag fyller år om typ en vecka... och idag har jag haft sommarklänning och gått barfota.

Jag kan inte bestämma mig för om jag bara tycker det är ljuvligt, jag menar, sommar i oktober - det gäller att ta vara på det! Men ändå, jag älskar härliga höstpromenader, kylig luft och mössan på!

Jag hoppas att det hinner komma lite kyliga höstdagar innan snön kommer!

Freja har i 15 minuter, ytterst tålmodigt, försökt få dockvagnen upp för tröskeln vid ytterdörren. Det är en nivåskillnad på kanske 10 cm, och tydligen mycket svårt.

Tillslut ställer hon sig en liten bit ifrån och liksom tittar på situationen utifrån. Så ställer hon sig istället på insidan om dörren och drar vagnen upp för tröskeln.

Alldeles nöjd tittar hon sig omkring och undrar om någon såg hur otroligt smart hon var?! Och visst, där står jag. Freja ler stort, pekar på vagnen, på sig, ut mot altanen. Sen applåderar hon innan hon tar vagnen igen och fortsätter sin promenad.

Duktiga lillhjärta!!!

Jag står i köket och lagar mat när jag hör att Lovis börjar prata med Freja.

"Vet du en sak, att innan du och jag kom ut så kom det ut en liten pojke. Han heter Gustav och han är min storebror och din storebror. Mammas mage blev större och större, titta här! Sen kom han, men fick åka till himmelen istället, för doktorn kunde inte laga honom. Men hans kompisar i himmelen kunde laga honom, de har gjort det nu. Någon var nog doktor, tror jag."

Jag tittar in lite försiktigt och ser hur Lovis sitter i soffan med Gustavs album och visar Freja. Hon ser inte mig utan fortsätter sin berättelse.

"Mamma och pappa blev ledsna men sen kom jag ut och då blev dom glada igen! Sen kom du ut och då blev jag jätteglad!"

Älskade lilla unge, så medveten om livets mörka sidor, men ändå så härligt, naivt ovetande! <3

Vad imponerad man blir av alla duktiga barn! På musiklekis är barnen från 2 år, tror jag, upp till 5. De äldre barnen går i barnkör. Av musiklekis-barnen var de 5 eller 6 som var uppe och sjöng, inga av de allra minsta utan de som är 4-5 år. Men så duktiga! Alla kunde rörelserna och det mesta av sångerna. Och då har de bara haft 4 torsdagar på sig att lära detta.

Sen de äldre barnen, så duktiga! Massa sånger, några på engelska och så rörelser! Några sjöng små verser tillsammans med en kompis.


Lovis var så duktig, älskar att sitta bland massa andra och känna mig stolt över henne! <3 Mitt i allt tar hon en paus i rörelserna för att vinka till mig, finaste lilla hjärtat!! <3

Idag ska Lovis sjung på gudstjänsten tillsammans med sitt musiklekis. Lovis älskar sådant! Hon har övat på sången och hon undrar om det finns microfon där, eller om hon ska ta med sig en egen? ;)

I våras gick hon på dansskola med mormor, och sedan hade de stor uppvisning. De skulle vara utklädda till djungeldjur och Lovis valde efter mycket velande att vara elefant. Världens finaste elefant! <3

I somras gifte sig hennes faster. Lovis hade då bestämt sig för att hon, under bröllopsfesten, skulle sjunga en sång för fina brudparet. Under förberedelserna frågade jag om hon ville hå fram och ställa sig bredvid Mia, men då tittade Lovis på mig och sa "men! Då är det ju ingen som ser mig!" Så hon bestämde att hon skulle stå på sin stol så att hon syntes ordentligt! :) På stora dagen stod hon sedan på sin stol med mikrofon i handen, så att alla skulle se och höra henne. Innan hon började var hon lite nervös, jag trodde inte hon ville och sa "vill du inte? Du måste inte!" "jo... Jag vill bara ha en kram av min mamma..."
Så, efter att ha tankat lite trygghet så sjöng hon "du ska inte tro det blir sommar" fint och tydligt, finaste lilla älsklingen!

Och idag är det då dags igen, och Lovis längtar! :)

Lovis har av någon anledning varit rädd för frisören. Jag antar att det känns väldigt utlämnande att sätta sig i stolen och släppa kontrollen till någon man inte känner!

Men igår var det dags! Hon följde med när jag skulle klippa mig och hade gått med på att själv sätta dig i stolen.

Vi fick vänta lite innan det var vår tur, så vi tittade lite i sådanadär frisörböcker med olika exempel på frisyrer. Lovis hittade en hel hög med bilder på hur jag skulle klippa mig, och tillslut hittade hon en som hon själv ville ha. Det var inte så mycket frisyr, mer en uppsättning. En stor flätad knut bak i backen, gjord av ett hår som säkert gick långt ner på ryggen på tjejen i fråga.

När det var Lovis tur att klippa sig bad hon mig hämta boken, för det var så hon ville bli klippt. Jag förklarade att uppsättning fick man göra hemma, och hon nöjde sig med det. Hon satt alldeles stilla och var hur duktig dom helst! <3 Så när hon var klar frågar frisören
"vad vill du ha för färg?"
Lovis, som förra veckan var med när J färgade mitt hår ganska mycket mörkare, svarar lite nervöst
"ehh... ja, hmm... Kanske lite ljusare, isåfall..."

Sötisen har ju aldrig varit hos frissan förut och hade ingen aning om att duktiga barn får några slingor färgglad, uttvättbar, färg på slutet! Men tillslut valde hon rosa och gick stolt därifrån. :)

På kvällen undrade hon om hon inte skulle få sin ros... Det dröjde lite innan jag förstod att det var flätan hon menade. :) Så igårkväll somnade en lycklig, nyklippt, tjej med "ros" i håret!

Men imorse blev hon besviken;
"va?! Behöver man göra en ny ros varje dag?? Jag tror inte jag vill det... Jag vill nog ha såhär kort idag, istället..."

Ligger vaken, efter att ha sövt om Freja, och lyssnar på älskade tjejerna som sover och andas sådär härligt tungt! Tänker på hur otroligt lycklig jag är över dem, hur mitt liv berikats sedan de kom.

Tror dock att jag ska gå upp snart, ta en dusch i lugn och ro. För det är en av alla självklara grejer, som slutade vara självklara i samma stund som livet berikades... ;)