Sommarkväll!
Ja, när solen skiner, och till och med värmer, och barnen leker på baksidan och skrattar sådär härligt som bara barn kan. Och boken håller på att bli riktigt bra och inget stör, utan jag får läsa sida upp och sida ner. Och mannen är iväg en sväng, så det finns ingen som märker att jag fuskar... Ja, då låter jag barnen hållas och låtsas inte om att de borde ha somnat för över en timma sedan. Jag tänker inte alls på morgondagen, då två trötta små ska väckas och komma iväg till förskolan. Jag tänker absolut inte på imorgon kväll, då två ännu tröttare barn måste hållas vakna till åtminstone klockan 7... Nej, en såndär fantastisk kväll, då lever jag i nuet, och sitter kvar i solstolen med min bok. Tar mig till och med ett litet glas rose på inrådan från en klok vän på Facebook. Jag låter barnen leka sålänge de orkar, låter dem ta fram vattensprutarna fast att klockan slagit 21, och fast att jag vet att jag inte borde.
Det är ju faktiskt ändå inte jag som lämnar dem imorgon... ;-)
Men sen tänker jag på min fantastiske man, som har knåpat ihop en torkställning till mig, bara för att jag tycker att vanliga torkvindor är inte så himla snygga.
Och någonstans där inser jag också att det faktiskt är jag som ska hämta imorgon, och vara den som håller de där två, just nu så pigga och sommarglada, barnen vakna. Och då tog det mysiga slut.
