en ganska så vanlig blogg, fast min

Den började egentligen redan i fredags när jag flexade ut lite tidigare för en solig promenad. Vilket fantastiskt vårvädret, det gäller verkligen att passa på att njuta! Sedan hem för fredagsmys tillsammans med mina föräldrar, det händer inte så ofta men mysigt är det! 

I lördags packade jag in tjejerna i bilen och lämnade dem hos pappa o mamma. Marcus jobbade och jag skulle ha en dag på stan med fina vännerna, i jakten på den perfekta brudklänningen. I sommar är det nämligen dags för bröllop då våra bästa vänner gifter sig! Så himla härligt och roligt det är, och i lördags hade jag då äran att få följa med på brudklänningsjakt. :-) Det gick över förväntan, redan i första affären blev det fullträff och en otroligt vacker och romantisk klänning fick följa med J hem, alldeles perfekt för henne och deras logbröllop. <3 

Vi hann med en sväng på stan sedan, lunch på mysigt ställe och massa vuxensnack, såntdär som är svårt att få till med alla barn omkring men som är så fantastiskt härligt! Lite shopping senare åkte vi hem, och jag hann inte innanför dörren innan Lovis skulle fixas inför discot. Och det var så stort och speciellt att det fick ett helt eget inlägg... ;-)

På kvällen var det dags för middagsklubb. En härlig tradition som vi faktiskt kämpat på med nu i 4 år! Vi började som 10 vuxna, 3 barn och 2 magar. Vi är ny uppe i 16 vuxna och 16 barn, men för tillfället inga magar. God mat och trevligt sällskap, och mitt under  kvällen släcktes lampor ner och ljus tändes; Earth Hour. Barnen lekte och när tröttheten tog över fick de se en film. De sköter sig så exemplariskt alla ungar, jag är riktigt imponerad!

Idag var det trädhårdshäng, efter en fantastisk morgonpromenad utmed Stråkenleden. Första gången jag gick den men långtifrån sista, tänk så vackert vi har det här, alldeles där vi bor! Det är så lätt att glömma bort det och längta sig till andra vackra platser, men det mesta kan man ju få alldeles i närheten. 

Sen har som sagt trädgården fixats, och tvätten har torkat ute. Sommarkänslorna har börjat leta sig fram och livet känns allmänt bra! Termometern har visat på riktig vårvärme och blommor har planterats.

Tänk, att igår var du på ditt allra första disco! Var tog egentligen tiden vägen, att du var stor det visste jag - men så stor!?!

Det började tidigare i veckan när jag fick veta att Minna nog skulle gå. "Vet du om att det är disco på lördag?" frågade jag dig. "Va?! Nej, men det MÅSTE jag bara vara med på!!" svarade du. Självklaraste saken i världen.

Du fascinerar mig så! Ofta blyg och försiktig, lite tillbakadragen och inte den som tar för sig eller tar plats. Tycker inte om att stå i centrum, tycker det är jobbigt att få presenter och tacka ordentligt, och jobbigt att berätta om saker som du gjort eller sagt extra bra. 

Men att du skulle sjunga solo på kör-uppvisningen inför 200 personer var givet. Att du skulle stå längst fram när klassen uppträdde med "what does the fox say" för alla föräldrar och syskon var heller inget konstigt. Och att du skulle vara med på discot var självklart.

Du bad mormor att måla rosa nagellack, du valde fina kläder. Du bestämde frisyr och fick lov att ha lite glitter på ögonlocken. Du fick en liten väska på axeln och i den din portmonnä med pengar. 30 kronor till inträde, 20 kronor till godis. För kiosken var viktig!

Utanför discot träffade du fyra av dina kompisar. Ni fnittrade, höll handen. Kramades och såg er ömsom nervöst, ömsom förväntansfullt omkring. När ni betalat och jag förmanat er till att hålla ihop och vara rädda om varandra och se till att ingen blir ensam, krokade ni fast er i varandras armar och gav er in. Ert livs första disco!

Och kvar blev jag, undrandes, som så många gånger förr; var tog tiden egentligen vägen?!?