2015
Vilket år det visade sig bli, 2015. Ett av de bästa, faktiskt.
På vårkanten fick vi oss en överraskning som hette duga; vi skulle bli fler. En sjätte medlem av familjen (ett fjärde barn!) väntades och sämre överraskningar har man ju fått. Knappt någon bättre.
Sen blev jag äntligen moster. Till inte mindre än två små älsklingar! Ljuvliga små mirakel som förgyller vår storfamilj och jag vet inte vem som längtat mest; jag eller dedär två som blev världsbästa storkusiner!
En sommar som egentligen regnade bort, men vi måste haft tur för nästan all vår semester tillbringades faktiskt i solsken. Husvagnssemester på skånska västkusten, Öland i omgångar. Minisemester på båten och fina dagar hemmakring. Underbart!
I november kom han då tillslut, älskade lillebror. Som vi längtat och väntat, som vi älskat från första stund! En liten pojke som kronan på verket, barnaskaran avslutas som den påbörjades och det känns så fint! Som att det var menat att han skulle komma till oss, lille Alvar. Jag blir fortfarande alldeles pirrig i magen och får en svindlande känsla av tanken på att jag har fyra barn!
Dessutom har Lovis fyllt åtta, Freja fem. Stora små systrar nu, som klarar av att vara ensamma hemma små stunder och leker rikrigt bra tillsammans - för att i nästa stund skrika i högan sky för något de blev osams kring.
Året inleddes med två vänfamiljer och var tänkt att avslutas på samma sätt, ända tills magsjukan kom på besök. Vi har istället lagat trerätters tillsammans hemma, spelat spel och myst i soffan. Klockan är nu 23.20 och alla sover utom jag. Återstår att se om 12-slaget gåt oss alla förbi och vi rent av vaknar upp och 2016 är här.
Tack, 2015!
julen 2015
Så var den över, julen 2015. Alvars första jul. För åtta år sedan firade vi Lovis första jul, en glad jul efter den sorgliga året innan, som var första julen utan Gustav. För 10 år sedan fick våra familjer Gustav i julklapp. Första barnbarnet på båda sidor. De fick honom som ett rim, inslaget i ett fint paket. Det finaste vi kunde ge. 💙 Och så blev allt så fel, så sorgligt. Hela livet vändes upp och ner och jag trodde aldrig att jag skulle känna mig hel igen. Så kom Lovis och hjärtat började pusslas ihop igen, bit för bit. Freja kom och fyllde på, den kärlek de sprider har gjort att livet har gått vidare. Känts värt, och fantastiskt. Och nu kom Alvar och denhär julen har hjärtat nästan känts helt. Inte så att han ersätter Gustav, Gustav har en plats i hjärtat och i familjen som alltid kommer att vara tom. Men Alvar har gjort tomrummet lite mindre. Jag är så hel jag någonsin kan bli, tror jag.
Julfint hos en saknad liten pojk.
Familjen samlad, på det sätt som går
Julen har varit fin på så många sätt! En perfekt blandning av mys med storfamiljen och hemmamys bara vi, och tjejerna har varit så underbart nöjda! Varenda julklapp Freja öppmat har följts av ett "åh, precis vad jag önskade!" eller "åh! Jag ville ha en sån!". Lovis fick recis de två lego friends-satserna hon ville ha plus den monster high-dockak hon önskat. De har lekt tillsammans med sina nya saker och det är få saker jag finner så rogivande som att gå här hemma och pyssla med deras lekande röster i bakgrunden.
Även Alvar hade hunnit hamna på snälla listan och fick en hel massa fina saker! Tomten kom på besök på julafton och jag tror att båda tjejerna fortfarande har tron kvar på.att han finns på riktogt. Lovis kanske mest för att hpn så himla gärna vill tro. Freja sa på julaftons kväll att "han var lite lik Uffe, i ansiktet..." men sen har hon inte sagt mer om det och när jag frågat är de båda helt överens om att det var den riktige tomten som kom.
Dan före dopparedan...
Så var den sista klappen inslagen och strumporna fyllda. Gröten på trappen är uppäten och naglarna rödmålade. Vi är redo för morgondagen!
"Det pirrar i min mage!" sa Lovis innan hon somnade. "För imorgon är det julafton..." svarade Freja med ett leende på läpparna, halvt i sömnen. Älskade små ungar, jag längtar också!
Hur ska hon ha det, egentligen?
Lovis har trott på tomten länge, senast förra året var hon, 7 år gammal, helt säker på sin sak. Inga av hennes kompisar tror dock och igår konstaterade hon att:
"Jag tror inte på tomten längre, det är bara någon som har klätt sig. För den riktigt tomten bor ju på nordpolen men ingen har hittat hans hus där..."
På den tiden då hon verkligen trodde!
så mycket vilja - så lite tid
Med en ny liten bäbis föddes också lusten för bloggen igen. Ändå en härlig känsla när man tittar in här efter mer än 9 månader borta och ser att i snitt 10-13 tappra människor fortfarande tittar in dagligen. Och när känslorna svämmar över väcks också behovet av att sätta dem på pränt. Dendär författardrömmen lever ju kvar! Dock kvarstår ju fakta, med en ny liten bäbis försvann också mycket tid. (Visst, mycket ammande i soffan blir det, men att beundra och lukta bäbis i nacken tar också tid!)
Denhär ljuvliga gossen trollbinder mig!
När Lovis föddes, ungefär i samma tid som Alvar kom, njöt jag av att ha tid för julmys och förberedelser, jag fixade och donade lite varje dag och kände att julen var mer än välkommen när den kom. Jag trodde i min enfald att det skulle vara så nu med, att vi skulle pyssla lite varje dag och hinna så mycket. Nu är det inte ens en vecka kvar och jag ger upp. Det kommer ju att bli jul ändå, men jag har verkligen inte hunnit så mycket som jag hade önskat. Tänker att tjejerna inte märker av det, det viktigaste blir ju gjort, och att det är huvudsaken.
Mitt motto för året har varit "do more of what makes you happy" och det är vad jag satsar på!
These three make me happy!
Saker man glömt sedan sist, del tre
Hur galet obeskrivligt trött man blir om man inte får sova...!
Saker man inte glömt sedan sist, del ett
Hur himla otroligt rofyllt det är, att lyssna till en bäbis andetag och samtidigt lukta det lilla knytet i nacken... 💕
