Plötsligt händer det, väl??
Jag trivs bra både på och med mitt jobb! Jag tycker om mina kollegor och mina arbetsuppgifter, jag känner att jag har gjort rätt val och har aldrig ångest av att gå dit. Jag tycker tillochmed att det är roligt!
Men sen så är jag ledig en dag. Börjar med mys i soffan, frukost framför en film med en tjej på varje sida. Läser en bok medan de badar och njuter av detdär underbara fnittret som de så ofta bjuder på. Pysslar lite, myser och slappar.
Och tänker att dethär är ju livet. Ledighet, att ta dagen som den kommer. Att inte ha några måsten utan njuta av stunden.
Så ja, nu blir det till att spela på lotto snart, och hoppas på storvinst!
Tack, men nej tack, de fingrarna kan du behålla för dig själv!
Något av det värsta jag vet är när fingrarna blir skrynkliga. Jag tycker inte om att bada med händerna under vattnet, jag tycker inte om att duscha länge. Jag jag svårt för att diska, hänga tvätt, simma med fingrarna ihop (vilket leder till att jag simmar med spretande fingrar, föreställ dig hur lätt det är att ta sig fram i snabb fart då..) skala potatis och tvätta håret på barnen. När jag var gravid oroade jag mig inte alls för att det skulle vara svårt med en liten bäbis, att amningen skulle krångla, för sömnlösa nätter eller något annat normalt. Jag oroade mig för att jag inte skulle klara av att bada mitt barn, för fingrarna skulle bli så skrynkliga.
Då har jag svårt att inte skrika högt och därmed riskera att smitta henne med detta konstiga, jobbiga fenomen!
(Det var ju såklart inte ett så stort problem som jag tänkte. Dels så var ju skälva badstunden faktiskt mysigare än vad skrynklat är obehagligt, och dels så hade hon ju en pappa som badade henne emellanåt. ;-) )
Men fortfarande så fixar jag inte skrynkliga fingrar. Så när tjejerna har badat i 80 minuter, och Lovis vill att jag ska känna på hennes fingrar...
Då har jag svårt att inte skrika högt och därmed riskera att smitta henne med detta konstiga, jobbiga fenomen!
Höstlov!
I början på veckan hade Lovis en mysdag på stan med mormor. Lovis fyller snart år, och iår tog mormor med sig henne till stan så att hon fick välja sin egen present. Vad hon valde vet jag inte, det blir en hemlis till födelsedagen, men alldeles nöjd var hon iallafall över dagen! De hade lunchat på stan, handlat present och myst, i många timmar. Att få odelad uppmärksamhet av mormor, det är lyx för en snart 6-årig storasyster.
I måndags fick vi dock hämta hem Lovis från fritids, så frampå kvällen var jag osäker på om hon skulle orka med en stadstur på tisdagen. Jag ringde och pratade med min pappa, och förklarade att Lovis var lite hängig och snorig, så att vi får se hur det blir imorn. Freja som leker bredvid stannar upp och tittar på mig, "Men! Jag kan följa med mormor. Jag har inget!" Lilla hjärtat, det hela slutade med att Freja får ha fredagsmys med mormor o morfar på fredag, och sova över där själv medan resten av oss har halloween-mys med Lovis alla kompisar.
Slutet gott, alla nöjda!
Idag har vi höstlov, mina tjejer och jag! Vi jag startat dagen med frukost framför Skrållan och nu har de hoppat i badet. Själv har jag bestämt mig för att göra absolut ingenting idag, trots att en städning vore på sin plats. Har tex en tvättkorg som svämmar över... Vi får väl se hur det går med den saken. Jag brukar ha galet svårt att koppla av mitt i stöket!
Här borde jag tillbringa min dag...
Fast jag börjar här...
Samtidigt hör jag hur tjejerna skrattar så de kiknar i badet, bästa bakgrundsmusiken!!
Halloween-mys och långledighet!
Som sagt, vi var dåligt förberedda inför stormen och fick studsmattan förstörd.
"Åh, förlåt mamma! Har jag hoppat för mycket?" undrade Freja på morgonen efter. ;-)
Nu är jag långledig, eller åtminstone långhelgs-ledig. Det hade ju varit himla härligt och lyxigt och mysigt och roligt... om det inte var för att både Marcus och Lovis är krassliga. Marcus mer än Lovis, framförallt är han lite gnälligare än Lovis... ;-) (befogat, visserligen, men ändå...) Jag hoppas att de kryar på sig, på fredag väntar kalas för Lovis och kompisen M, halloween-mys står på schemat! 29 st 5- och 6-åringar är inbjudna varav än så länge ett har tackat nej.. Hej, huvudvärk! ;-) Vi är fyra vuxna (förutsatt att Marcus är pigg!) så det ska nog gå bra.
Fast nu blir det nog till att slumra här i soffan, medan M tittar på hockey. Finns det något bättre än att somna i soffan!?
Hon borde döpas om, igen.
Nu är hon här, Simone. Hörde att hon hette St Jude i England, men att man sedan döpte om henne här i Sverige, efter dagens namnsdag.
Det viner utanför fönstret, knakar i taket och vi var just och hämtade vår studsmatta hos grannen.
Det låter som att taket ska lyfta, minst, och jag kan inte somna. Jag blir stressad i både kropp och själ av såhär starka vindar, jag kan inte sluta tänka på alla katastrofer och bekymmer som vinden kan ställa till och undrar hur många människor som blir drabbade av henne. Av Simone, alltså.
Läser att minst 10 personer omkommit i Europa och tänker att en bortblåst studsmatta inte är någon fara i sammanhanget. Läser att tak har flugit av hus, katter och fotbollsmål har flugit förbi utanför fönster. Takpannor har lossnat och träd och elledningar har fällts. Tågtrafik har ställts in och broar har stängts av.
Konstaterar att Simone är ett alldeles för snällt namn. Judas var liksom mer passande, på nåt vis.
Simone. Eller var det Judas?
Det första jag hörde när jag kom till jobbet imorse, var en kollega som konstaterade att hon nog inte skulle bli kvar hela dagen, utan åka så hon hann hem innan stormen. Stormen Judas, skrev de i tidningarna. Hela kontoret följde utvecklingen, och runt lunch sades det att vi nog fick stänga kontoret frampå eftermiddagen så att alla skulle komma hem tryggt och säkert.
Hur det sen blev med den saken vet jag inte säkert, jag åkte nämligen hem till en febrig make och hängig dotter.
Stormen bytte iallafall namn till Simone, vilket låter betydligt mycket snällare!
Det första jag gjorde när jag kom hem var att plocka ihop allt som låg på trädgården. Skönt, nu fick vi det gjort! Vissa saker drar ut på tiden, fast att man egentligen vet att det bara tar någon kvart. Sen har jag lekt med vår lilla pratkvarn, jösses så rolig och underbar hon är nu! Allt som kommer ur dendär munnen är så charmigt och roligt, mycket utan att hon vet om det själv men hon har börjat att skämta med oss lite smått. Det är så härligt, hon tittar på oss med sina små ögon och ler stort, stolt och busig på en och samma gång. Allra mest har vi lekt mamma-mormor-barn, Freja är alltid mamman som ska lämna barnet hos mormor (aka jag) eftersom hon ska gå till jobbet. Och då är det alltid ett långt och ingående tal till mig om hur lillan ska skötas. Sen tar hon sin handväska och går till jobbet, innan hon 50 sekunder senare hämtar henne igen. ;-) Och med stor nyfikenhet undrar hur det gick idag.
Nu sover barnen (och ja! Freja somnade själv idag också!) (en gång, ingen gå g - två gånger, en vana!) och maken och jag har kurat ner oss i soffan med filt, tända ljus och cancergala.
Trevlig kväll! Hoppas innerligt att stormen håller sig borta!
Helgen som försvann...
Då ligger jag här i soffan igen, här har jag landat många gånger denna helg.
Ännu en helg som sprang förbi! Det blir ju lätt så på helgerna, man ska hinna med så mycket - ungefär allt det som inte hinns och orkas med under veckan. Men också det viktigaste av allt - att bara vara och samla ny energi inför veckan som kommer. Att bara hänga med barnen, utan måsten och krav och utan någonting som stör. Att hinna prata med M, för det är inte alltid det hinns med under veckorna.
Freja håller på och lär sig att somna själv, utan att vi sitter vid hennes säng. Hon har kunnat det innan, för längesen. Sen blev hon sjuk och jag liksom tyckte att det var mysigt att ligga där hos henne... När vi har pratat om det så tittar hon på oss med hennes stora ögon, lägger huvudet på sned och säger 'men, jag tycker ju om att dova med er!'. Och ja, då smälter man... Men nu, över ett år senare, tar vi ändå ett krafttag igen! ;-) Så ikväll satte jag på Bullerbyn på cd och gick ut. Två gånger fick jag gå tillbaka med henne men peppar peppar så somnade hon sen.
Lovis är förkyld, så kanske kommer första VAB-dagarna nu i veckan. Jag är ledig torsdag och fredag, hoppas vi klarar oss dit!
Nu blir det Solsidan och soffmys med mannen!
Imponerar mig själv!
Lovis tycker om att vara fin, allt ifrån klänningar och strumpbyxor till lockar eller uppsättningar i håret. Jag fixar vanliga flätor, tofsar av olika slag och knutar på lite olika vis. Men dethär med inbakat har varit i svåraste laget!
Tills häromdagen!
Näst på tur att lära mig blir fiskbensfläta!
Svettigt uppdrag!
För några veckor sedan var jag på mitt livs första föräldramöte i skolans värld. Jag imponerades av engagemanget hos läraren; han visade bilder han tagit av alla barnen och för varje bild log han stort och berättade en liten historia bakom bilden. Han berättade, nästan lite stolt, om saker de gör i skolan och om vad de kommer göra framåt.
Sen kom då äntligen frågan, den fråga som jag har väntar på i många år - vem vill vara klassförälder? En annan mamma svarade direkt och jag var inte sen att hänga på! :-) Haha, jag har längtat efter att få vara klassmamma sedan jag själv var liten, och min mamma var klassmamma.
Idag hade vi hyrt gympasalen och bjöd in alla klasskompisar och deras familjer för att umgås, fika och leka. Några ordnade lekar och tävlingar och mycket fri lek för barnen. Det verkar vart uppskattat och ca 2/3 av klassen kom. Roligt!!
Framöver har vi planerat in en adventskalender som barnen själva ska få pyssla ihop i skolan med hjälp av tändsticksaskar och luciafirande, lite lagom för denhär terminen.
Nu ligger jag i soffan och tar igen mig, det tog på krafterna att leda dessa ca 15 ungar och deras syskon, mammor och pappor ( och en moster) i en svettig gympasal med ungefär 0 % luftkonditionering. ;-)
Soffhäng!!
Idag har vi haft en såndär dag då det varit fullt upp, en dag av pusslande så att säga.
Marcus har jobbat och åkte hemifrån vid 8.30. Lovis skulle på barndag med sin kör 10-12. Därefter skulle vi vidare till min mormor på lunch. Hålla koll på klockan för att hinna hem i tid nog för att lämna Lovis på pyjamasparty. Jag skulle också hinna baka 100 kakor tills imorgon, då vi har hyrt gympasalen tillsammans med Lovis klass.
En dag med inte jättemycket innehåll för mig, men en hel del logistik och planering, och det räcker för att det ska kännas himla härligt när lugnet lägger sig, ljusen tänds och filmen kan starta.
En kreativ afton!
I veckan har jag pysslat ihop inte mindre än tre dekorationer till gravarna, inför alla helgon. Tillsammans med andra mammor och en pappa till saknade små. Det är tredje året i rad nu som vi från Spädbarnsfonden anordnar detta, och det är så otroligt uppskattat. Personalen på Blomsterlandet är fantastisk! Det har varit samma två personer som hållit i det alla åren, och de kommer ihåg vad vi gjort tidigare och (åtminstone så säger de det... ;-)) ser själva fram emot detta.
Det känns så fint att få göra något eget. Att få lägga tid och fokus på något som berör Gustav, det gör mig så gott! Allt annat i vardagen rullar på och jag hinner sällan stanna upp och tänka, känna, längta eller sakna. Hinner inte minnas, bara konstatera att livet blev som det blev. Att då få göra något kreativt och hinna ta sig tid att minnas, känna och sakna. Att sörja, för ännu gör såret ont. Och att göra det tillsammans med andra föräldrar, som också sörjer på samma sätt. Som också lever med en vardaglig saknad och ständig smärta. Men som också kan skratta och samtidigt veta att ingen glömt. Att alla sörjer och saknar, trots skratt och glädje. Och just det faktum gör att saknaden känns lättare att bära.
Personligt känns extra fint!
Jag gjorde en stjärna till vår lillstjärna, såklart.
Det känns så fint att få göra något eget. Att få lägga tid och fokus på något som berör Gustav, det gör mig så gott! Allt annat i vardagen rullar på och jag hinner sällan stanna upp och tänka, känna, längta eller sakna. Hinner inte minnas, bara konstatera att livet blev som det blev. Att då få göra något kreativt och hinna ta sig tid att minnas, känna och sakna. Att sörja, för ännu gör såret ont. Och att göra det tillsammans med andra föräldrar, som också sörjer på samma sätt. Som också lever med en vardaglig saknad och ständig smärta. Men som också kan skratta och samtidigt veta att ingen glömt. Att alla sörjer och saknar, trots skratt och glädje. Och just det faktum gör att saknaden känns lättare att bära.
Jag passade också på att göra dekorationer till farmor och morfar.
Personligt känns extra fint!
Dethär med ord!
Alltså, jag älskar ord! I alla former; texter, böcker, sånger och inte minst citat! Här är några av favoriterna just nu!
Vardagslunken
Det är en lunk som jag faktiskt trivs ganska så bra med. Just nu är vi inne i en bra vardagslunk, där det liksom flyter på. (Ja, förutom tvätten då, den kommer nog aldrig att flyta på här hos oss...)
Vi lämnar och hämtar två nöjda, glada barn som hela dagarna fått leka med sina kompisar. Väl hemma leker de med varandra, och när det är dags att lägga sig så tycker de alltid att de har fått leka för lite. Det skrattas och fnittras här hemma, sådär ljuvligt lyckligt att jag får ont i magen av tacksamhet. Hela hösten har varit varm och solig, och torr! Först senaste veckan som det har regnat, och då tycker jag faktiskt att det är mysigt! Jag njuter av att ta på mysbyxorna, tända lite ljus och kura ihop mig här hemma.
Kort sagt, livet känns härligt vardagslyxigt just nu. Och bloggandet ska jag ta upp igen, för jag saknar det faktiskt.
Vi lämnar och hämtar två nöjda, glada barn som hela dagarna fått leka med sina kompisar. Väl hemma leker de med varandra, och när det är dags att lägga sig så tycker de alltid att de har fått leka för lite. Det skrattas och fnittras här hemma, sådär ljuvligt lyckligt att jag får ont i magen av tacksamhet. Hela hösten har varit varm och solig, och torr! Först senaste veckan som det har regnat, och då tycker jag faktiskt att det är mysigt! Jag njuter av att ta på mysbyxorna, tända lite ljus och kura ihop mig här hemma.
Kort sagt, livet känns härligt vardagslyxigt just nu. Och bloggandet ska jag ta upp igen, för jag saknar det faktiskt.
En bild från förra hösten, syskonkära redan då!
