en ganska så vanlig blogg, fast min

Idag har jag och M bröllopsdag. Nyårsafton 2006 gifte vi oss, som en hyllning till kärleken, och då i synnerhet kärleken till vårt saknade lilla barn. Vi hade pratat innan om att göra det i samband med dop, och då överraska alla. Men så gick det som det gick, och överraskningnen kom av sig. Ändå kändes det fel att inte gifta oss, som vi hade tänkt. Vi ville ju gifta oss för att vi fick barn, för att det verkligen förde oss samman. Och barn hade vi ju fått, bara inte på det sätt som vi hade tänkt oss...

Det blev hur som helst en fantastisk dag, och jag skulle inte göra på något annat sätt om jag gift mig idag. Ett relativt enkelt bröllop med vänner och närmaste familjen. Fokus på kärleken! Sorgsna tankar fanns med då och då, men till största delen var det en lycklig dag. Vi hade en liten stund efter vigseln där en kompis sjöng en fin sång till Gustav och vi släppte upp ballonger till honom. Det kändes som att vi ville ha honom med på våran dag, på något sätt. Det var så härligt att stå där, mitt i lyckligaste stunden, och få vara så ledsen. Ballongerna fastnade i ett träd på gården utanför kyrkan. Min mamma sa då att Gustav nog satt där och tittade på, han var inte längre bort än så, och det kändes som en så mysig tanke. Att han också var på plats. Ballongerna hängde sedan kvar i trädet långt fram på försommaren, men en dag i maj var de borta.

Och idag firar vi alltså 4årig bröllopsdag. Och det firas stort, med att gå på bröllop. Härligt ska det bli, alltid fantastiskt att få gå på bröllop! Lycka och kärlek! Nästa år gifter sig två av mina finaste vänner, och det ser jag fram emot! 2011 tenderar att bli ett härligt år, inte minst för att jag ska vara föräldraledig hela det året, men eventuellt ett litet inhopp på jobbet, sådär 4 veckor eller så...

Igår var våran minsta älskling 6 månader, ett halvt år. Jösses, var tog tiden vägen?? Var tog min lilla bäbis vägen, och vem är denhär stora tjejen som redan kan sitta upp? Ja hjälp, älskade glada ungen! ♥

Det är så underbart att bara gå hemma och göra inget, pussla och spela lite spel, se lite film, busa med Freja, bygga hus med klossarna och vara patient hos doktor Lovis. M var ledig halva dagen så han och Lovis var ute och åkte lite snowracer på förmiddagen, så jag kan med gott samvete bara vara inne resten av dagen! Nu har vi ätit pannkakor och Lovis bygger med klossarna, Freja sover en stund och jag borde ändå passa på att göra något vettigt, men så hamnar man framför datorn... ;)

...vad dålig jag är på att uppdatera här. Tänker varje dag att jag ska skriva, men det är som att det alltid finns viktigare saker att ta tag i. Som att leka med Lovis, eller mysa med Freja, eller bara sitta i soffan o göra inget.. ;)

Julen har iallafall varit fin, julafton bärjade med en iskall tur till finaste lillkillen. Fick börja med att skotta fram stenen, innan vi kunde tända vårt ljus och ge honom sin lilla julklapp. Lovis och Freja var inte ens ur bilen, så det blev bara en kort sväng. Det är så svårt, så fel och otroligt sorgligt att åka till kyrkogården på julafton. Dels är det så sorgligt när man ser att det faktiskt är många som är där, många som saknar någon en dag då man ska vara tillsammans med dem som man gillar bäst. Många som önskar att dagen hade varit annorlunda, att sällskapet hade varit annorlunda. Personligen så har jag så ont i hjärtat när jag tittar på stenen med texten "vår älskade GUSTAV" och tänker att det är faktiskt sant, jag är en mamma utan ett av mina barn... Blir så ledsen, så rörd, när jag tittar på Lovis och Freja och undrar hur familjen hade sett ut om allt varit annorlunda. Undrar hur det hade varit med en 4årig pojke i familjen, vad för julklappar hade handlats då? Vad för lekar hade lekts innan julklappsutdelningen, och vilka finkläder hade han haft på sig en sånhär dag? Hade han kramats med sin mormor, eller hellre busat med sin morfar? Byggt lego med mostrarna eller hellre stojat med deras pojkvänner? Hade han varit en tuff kille med käck attityd eller hade han varit en försiktig pojke som tycker att tomten, men allt sitt skägg, faktiskt är lite otäck? Vem hade jag varit, som mamma och som fru, som person, om mitt första barn hade fått stanna kvar i min famn? Julafton är en dag som frambringar extra många tankar av detta slag, och jag verkar ha väldigt svårt att skaka av mig dem. Jag saknar honom, men vem är han? Vad är det jag saknar? Inget skratt som jag vet hur det låter, inga kramar som jag vet hur de känns. Jag hör ingen pojkröst som ropar "mamma". Det bara ekar av tomheten, värker av saknaden. Smärtar av vetskapen att livet skulle varit annorlunda. Väldigt annorlunda. Hur annorlunda vågar jag inte ens tänka på, för de tankarna gör mig alldeles galen. Så jag tänker inte på det, utan nöjer mig med att sorgset konstatera att det gör ont. Psykiskt och fysiskt gör det ont i mig, han fattas mig!
 
Lovis blev tack och lov relativt kry tills julafton och kunde med förväntan mysa och leka med alla mostrar tills dess att tomten kom. Vi firade hos min familj, vi har valt att fira vartannat år för att slippa åka emellan just på julafton, julen är ju dessutom många fler dagar så det finns tid att fira med alla. Tomten var till en början lite läskig, hon grät nät hon såg honom i fönstret och sa "jag gillar inte tomten..", sen kramade hon mig och ena mostren hårt hårt när vi öppnade dörren för tomten. Hon var först väldigt skeptisk, men så frågade han "är du rädd för tomten?" och då skrattade hon till och svarade nej, sen pratade hon med honom litegrann medan hon tog emot säcken med alla paket i. Tmten hade dock så många han skulle vidare till så han kunde inte stanna kvar.. ;) Men paket delades det ut, i mängd och parti. Det är ju så roligt att handla!!! Jag tycker verkligen det, jag älskar att handla julklappar, men tyvärr är det ju så dyrt.. Eller, det kan man ju såklart välja själv, men det blir ju lätt det, och speciellt när det egentligen inte finns några pengar alls över till sådant...
Hur som helst är det underbart att se hennes förväntan, glädje och förvåning över allt som händer. Paketen som bara blev fler och fler! Underbara unge, jag hoppas att hon känner hur otroligt älskad hon är. Hur behövd hon är och hur mycket jag facineras av henne, allt hon gör och allt vad hon är. Hon är så fin, så fantastisk, och jag är ibland bara så rädd att hon inte förstår hur innerligt jag älskar henne!

Freja, lilla hönan, sov sig igenom hela julklappsutdelningen och tomten. Hennes första jul... Jag försöker tänka som så att hon inte saknade något, och att hon kommer fira många fler jular framöver med tomte och allt. Men ändå... Hon är också så fantastisk, en riktig liten solstråle som inte gör mycket annat än ler och skrattar. Flera gånger om dagen facineras jag över hur mycket man kan älska en så liten människa, och att jag har så mycket kärlek i mig att det räcker till fler än Lovis. Att Freja är lika perfekt, lika duktig. Lika fantastisk! ♥ Hennes underbara skratt gör mig så varm i hela kroppen, och jag vill bara stanna tiden och njuta av henne här och nu - mitt älskade fina lilltroll!

Massa god mat och fina klappar, mysigt sällskap och SNÖ gjorde det till en härlig julafton! Freja var dock dålig i magen, en ordentlig diaré vid maten och lite kräk senare på kvällen, men däremellan verkade hon pigg och på gott humör, så jag vet inte vad det var med henne. Älsklingen lilla, nu verkar hon hård i magen istället.

Juldagen hade vi bara massa mys här hemma, vi i lilla familjen. Så härligt att bara vara vi ibland, och göra inget alls. Vi tillbringade dagen i pyjamas, i soffan. Åt rester och myste. Annandagen var M och Lovis hos Ms föräldrar och firade jul, Freja och jag stannade hemma eftersom hon inte var så pigg. På åndagen var M ledig och vi var ute och lekte, provade Lovis nya sidor och snowracer och byggde snökoja. Matade fåglarna, gjorde snöänglar och busade i snön. Åh, jag älskar verkligen livet som det ser ut nu! Livet som mamma i allmänhet, och som mammaledig i synnerhet!

Ja, så var det redan den 23 december, kan inte förstå var denna hösten har tagit vägen! De senaste veckorna har vi mest tillbringat hemma med diverse sjuklingar... Fattar inte var all sjuka kommer ifrån, vi som knappt aldrig är sjuka annars har legat hela veckan. Öroninflammation, feber, diarré och förkyldning är det som går runt...

Jaja, nu är iallafall allt fixat, granen är klädd, skinkan är klar och klapparna är inslagna. Bara att sätta sig ner och njuta nu ikväll!

Det är så blandade känslor inför en sånhär helg, så mycket glädje inför Lovis förväntan. Inför Frejas första jul, inför själva högtiden som även jag tycker så mycket om! Men så mycket sorg, så mycket saknad efter vår lillkille. Så mycket tomhet i allt vad julen innebär, det är ju ändå "barnens högtid" och mitt barn är inte här. Tomheten i hjärtat värker samtidigt som glädjen över att få se Lovis glad och spänd är fantastiskt stor.
Det är just detta som jag tycker är svårast att hantera, det dubbla i allt. Att känna dendär största sorgen samtidigt som den största glädjen, det är svårt. Eller svårt, det är ju inte så att jag anstränger mig för att klara av det, jag är ju så illa tvungen. Men det är tungt, jobbigt. Det är det. Frestar på tålamodet, på skratten. Att hela tiden känna saknaden, känna tomheten. Men ändå känna så mycket lycka! ♥

Idag var det tänkt att jag skulle gå ut med fina vännerna, kite afterwork till en början och sedan se vad man orkar med (småbarnsmamma som man är... ;) ) Men istället sitter jag här, sjuk... Roligare kunde man ju ha det. Men, för att se positivt på det hela, så får jag u tillbringa kvällen med finaste familjen och det är inte fy skam det heller! ♥

Har äntligen, såhär i sista stund, skrivit och lagt på julkorten. Förstår inte varför det blir så, att man alltid är sådär sent ute. Eller, man, det är ju jag som är sent ute. ;) Men men, på något oförklarigt sätt så är de alltid klara och postade den 16 december, brytdagen för julfrimärken. Så nu återstår bara de som jag tänker att jag ska åka runt och lägga på, allt för att spara in... sådär 75 kronor... ;)

Åh, vad längesen det var jag skrev! Förkylda barn, hängig man, julbestyr och en ond hals är några av anledningarna... Freja, lilla stackaren, har varit så snorig! Känns alldeles fruktansvärt att hon varit så dålig, när hon är så liten... Mammas lilla hjärta! Lovis verkar iallafall ha hämtat sig bra efter sin förkyldning och öroninflammation, och idag är hon på förskolan för sista gången innan jullovet. Ska bli så härligt att ha henne hemma sen. ♥

M har också varit hängig, och nu verkar det som det är min tur. Väldigt typiskt eftersom det imorgon är tänkt att jag ska ut med finste vännerna! Lite afterwork är väl tanken, och sen får vi väl se om vi orkar gå vidare.. ;) Vi kanske är helt slut efter lite afterwork och bara vill åka hem, energin är ju inte på topp, om man säger så... Sen måste jag erkänna att det känns sådär att lämna Freja en hel kväll så, så vi får väl se. Jag kanske åker hem för att jag saknar henne, helt enkelt. ;) Får väl iallafall försöka hålla mig lugn idag, så jag kan följa med alls.

Det har gått så fort, den här december. Det är bara en vecka kvar till julafton, förstår inte var tiden tog vägen... Jag hade så mycket tankar på hur jag skulle förbereda inför julen i år, när jag är hemma och allt... Men ändå så har bara typ hälften av sakerna blivit gjorda, det är så mysigt att bara ligga i soffan med Freja på magen. Jag får verkligen inte nog av henne! ♥

Nu snöar det igen, det är verkligen inte klokt! Vi kommer ju ha snörekord flera gånger om, ifall det ska fortsätta i denna takten...

Jaja, Lovis verkar iallafall pigg idag också, så det blir nog inget mer med örat. Freja har sovit hela natten utan att äta, och dessutom ända till 08.00, vet inte om det är att hon blir mättare på gröten, eller om det var en engångsföreteelse, det återstår väl att se. Men idag känner jag mig iallafall utvilad, så om det inte vore för att jag har ont i halsen hade detta sett ut att bli en toppendag! ;)

Jag ska försöka ge mig in till stan idag, trots snöfall och punktering på bilen... Varför är det så, att problemen hopar sig och då när man faktiskt inte har riktigt tid för det...? Fast å andra sidan - har man någonsin tid för problem...? Jag behöver verkligen ha en baddräkt inför helgens minisemester till Danmark, känns sådär kul att leka runt i en bikini, med eftergravid-magen...

Lovis har en adventskalender här hemma, en som min fina mamma har gjort åt henne, med ett paket att öppna varje dag. Idag var det ett memory, ett likadant som hon brukar spela med hemma hos mina föräldrar. Enda skillnaden var att detta var nytt, och originalförpackningen fanns kvar, den har gått sönder hos mina föräldrar så där sitter korten ihop med ett gummiband. Lovis tittar på memoryt, vänder och vrider.... "men, det är ju inget gummiband?" =) Så nu har vi ägnat morgonen åt att leta efter ett gummiband, ett sånt där riktigt ska det vara, i gummi - jag erbjöd ett hårband att ha runt om, men det var inte rätt. "nej, vi får nog fråga mormor, hon har nog ett" säger Lovis, och slutar leta. Haha, det mamma inte kan eller har, det fixar mormor, i Lovis värld.

Idag fyller dessutom finaste P år, så stort grattis! ♥