underbar dag!

Har haft en helt underbar dag hos mamma J och hennes (och Ds, såklart!) fina M. Solen sken och tjejerna hoppade studsmatta, lekte i sandlådan, lekte doktor och badade dockan i poolen. Jag åkte till tandläkaren med Freja medan Lovis stannade kvar och fick lunch. En härlig eftermiddag i solen med fantastiska vänner, då är livet som bäst!! ♥

Sen blev tjejerna trötta så då packade vi ihop oss och åkte hem. Då kom det en rejäl åskskur, som jag tyvärr lyckades hamna mitt i, då jag höll på att lasta bilen full med grejer som skulle till återvinningen och second hand. Nu är vi hemma igen och mina två hjärtan leker med varandra på altanen, livet är helt enkelt härligt!

11 månader!

Idag är min lilla höna 11 månader! En enda ynklig månad till 1 år, var tog tiden vägen?? Min fina, duktiga, glada, underbara, kloka, charmiga, busiga, älskade, lilla stora unge! ♥

Känns som det inte alls var längesen jag gick med min stora mage i värmen, och inte kunde få ut henne snabbt nog. Nu saknar jag magen och allt vad den innebar; all spänning och nyfikenhet och förväntan som är så otroligt underbar! Inte för att själva tjejen som låg i magen är något annat än otroligt underbar, men ändå. Den där förväntan, den älskar jag!!

Fast å andra sidan, jag älskar att ligga på sängen och titta på Freja och vänta på att hon ska vakna. Att se hur hon börjar skruva lite på sig, och först öppnar ena ögat lite grann. Efter en stund ler hon, sen öppnar hon ögonen igen. Med en gång är hon klarvaken och buset är i full gång. ♥ Hon blir extra lycklig om storasyster också ligger i sängen och väntar på henne. Jag älskar att busa med henne, hur hon tittar på mig lyckligt och snabbt kryper iväg i vetskap om att jag kommer att jaga henne. Hur hon kiknar av skratt när jag säger "smit inte, jag tar dig!" och hon kryper lite snabbare. Jag älskar hur hon gosar in sig i min hals när hon vill kramas, hur hon pussar mig med vidöppen mun. Hur hon, ibland när vi gosas, blir alldeles lycklig och till sig och biter mig i läppen. Jag blir fullkomligt varm i kroppen och lycklig när jag hör henne och Lovis tillsammans, syskonkärleken är fantastisk!!

Och idag är hon 11 månader, så i 11 månader har jag haft äran att få uppleva henne, lära känna henne och komma underfund med vem hon är. En charmig glad alldeles underbar liten unge som just nu kommer krypandes och säger "mammamammamamma"!!! ♥

Mors dag

Idag är det mors dag. Jag är alltid så kluven på morsdag. Det är härligt att få pussas o kramas med barnen, och imorse väckte Lovis mig med orden "mamma, idag ska vi äta på restaurang" Underbart att få fira morsdag med mina två ljuvliga tjejer och deras pappa! ♥

men... det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på att ett av mina barn inte är här. Jag har ett barn som jag inte får pussa o krama på mors dag. Jag minns min första morsdag, 2007. Lovis låg i magen och jag o M åkete upp till Gustavs grav och planterade blommor och hade med oss picnic. Jag minns fortfarande hur det värkte i hela min kropp av saknad efter det lilla barn som blivit begravt där.

Det blir en tur till graven även idag, saknaden finns kvar men den dämpas av att två fantastiska flickor ler mot mig, kramar mig och helt enkelt är här! ♥ ♥

älskade unge!

Imorse var Lovis med mig inne i badrummet när jag duschade. När jag stod och smorde in mig säger hon:

"detta är min miia" (=midja, och tar sig runt midjan)
sen tittar hon på mig
"men mamma, jag ser ingen midja på dig??"

Hahaha, dethär med diskression, det ligger inte för henne! ;) ♥

Frejabus!

Idag har jag busat med Freja i soffan, i över en timma busades vi; kramades, jagades, puttades, "trillade", kittlades. Hon skrattade så hon kiknade hela tiden och man såg på henne att hon inte fick nog, hon ville mer! Det är de stunderna jag lever för! ♥

filmkväll!

M och jag har sett en film idag, helt själva. Barnen somnade medan M gjorde hamburgare. Sen åt vi framför tv:n och såg en hel film. Nu är det dags att sova, utan att något av barnen har vaknat en enda gång. Det händer väldigt sällan, men väldigt mysigt är det! ♥

Petronella...

...har varit här idag, hela dagen. Och det betyder att jag hela dagen har fått förklara hur saker i vårat hus fungerar och var vi förvarar olika saker samt vilka dörrar som leder till vilket rum... Vilka saker som är Lovis och varför hon har rosa skor, eller om Lovis tvättade håret igår. Och om Lovis pappa är på jobbet och om hennes mormor och morfar har en hund. Jag har fått visa Petronella kort från när Lovis var liten, satt på skivor med Lovis favoritsånger och visat henne påskpysslet som Lovis gjorde när hon var 1 ½ år.

Nu är Petronella lite trött och vill gå och sova. Hon ska låna Lovis säng, men när hon somnat så kommer Lovis tillbaka, så imorgon när jag vaknar är Lovis här igen. Men sen kommer Petronella igen, för hon kommer hit varje dag. I hela livet!

Lovis mamma är också ganska så trött... ;)

(fast samtidigt så otroligt lycklig, för den ungen sprider glädje omkring sig! ♥)

Förskolans dag

Idag har det varit förskolans dag, och Lovis och hennes kompisar stod utanför ICA och sjöng fina sånger. Jag och Freja var självklart på plats för att titta och lyssna på de små! Min mormor, aka barnens gamlamormor, var också där för att se sitt barnbarnsbarn uppträda.

Mitt hjärta smälter när de kommer där på led, hand i hand med en kompis och fina reflexvästar på. Jag är så glad att hon har sin förskola, sina kompisar. Hon är så stolt och så glad för dem! Jag slås ofta av hur glad jag är att jag känner mig fullständigt trygg med den personal som dagligen tar hand om våran ljuvel! De vuxna som har så stor plats i hennes tre-åriga värld. De gör så mycket mysigt, roligt och bra med våra barn men framförallt är Lovis alltid glad, nöjd och trygg. När hon ska räkna upp vilka hon älskar så börjar hon med familjen, släkten, några vänner och sina fröknar. Tycker det säger en hel del! ♥

Hur som helst, de var otroligt fina när de stod där och viftade med sina små flaggor och sjöng de sånger som de övat så flitigt. Det var stolta föräldrar, jag bland dem, som stod och tittade på. Och stolta små barn som fick var sin piggelin innan det var dags att åter promenera på det fina, charmiga, ledet tillbaka till förskolan för lunch och vila. Och idag hade minsann även vår lilla höna somnat gott. ♥

svenska flaggan...

I bilen på väg till förskolan:

Lovis: när vi går i det långa ledet ska alla få hålla en egen flagga. Catharina hade det på samlingen igår!
Jag: Jaha, vad är det för flagga då?
Lovis: Den är blå, med lite gult på.
Jag: Är det Sveriges flagga då?
Lovis: Ja, de säger det.

...

Sitter och väntar på att världens bästa man ska fixa färdigt kvällens tonfisksallad. ♥

Imorgon är det "förskolans dag" och då ska Lovis uppträda med förskolekompisarna utanför ICA. Hon är så stolt och vill att vi alla ska komma och titta. Då det är mitt på förmiddagen är det svårt för många att komma ifrån, men jag och gamlamormor ska stå i publiken. Idag bjöd vi även in pappa D och hans två små, och Lovis somnade nöjd och förväntansfull. =)

Även Freja sover i sin säng och jag och M ska krypa upp i soffan med lite mat. Ett par timmar är skönt att få för sig själva, det måste jag erkänna. Men om någon av tjejerna vaknar sen, framåt 23-snåret, så är det helt ok... ♥

kramkalas!

Tjejerna hade kramkalas i soffan alldeles nyss. De tycker båda att det är väldigt mysigt, till en början. Efter en stund börjar Freja känna att det är lagom och säger ifrån. Lovis brukar vara duktig och sluta. Men inte nu. Hon kramade och kramade, och Freja skrek och försökte slita sig loss.

Jag: Lovis, du måste sluta krama henne när hon inte vill mer.
Lovis. Jag försöker, men ibland vill mina armar inte sluta krama henne. De älskar henne så mycket!

den där ljuvliga 3½åringen...

... sitter just nu och tittar på skålen med sockerbitar. ♥
"jag vill bara känna lite på den. Oj, den är hård. Mmmm, vad det luktar gott, det luktar alldeles sockrigt!"
Sen stänger hon locket och säger, sorgligt;
"åhh, de ser jättegoda ut!"

Då brister mitt mammahjärta och jag vill ge henne en sockerbit. Men hon ska nog få kvällsmat först... ♥

en ljuvlig 3½-åring...!?

..eller hur var det nu? ;)

Har just haft en dust med Lovis som ville ha en sockerbit att äta. Bara sådär. I 20 minuter skrek hon, kastade lite leksaker och smällde i ugnen. Sen kom hon tillbaka, alldeles lugn, till köket där jag gav Freja mellanmål.

Lovis: varför kan jag inte få en sockerbit, mamma?
Jag: man kan inte bara ta en sockerbit och äta.
Lovis: men, varför har man sockerbitar, mamma?

Freja, älskade unge!

Känner att jag måste skriva ett inlägg om Freja också, efter att ha skrivit om Lovis. Freja är ju på inga sätt mindre fantastisk!! ♥

Just nu kryper hon och övar på att gå när hon håller oss i handen. Hon är nästintill alltid nöjd och glad, hon kan sitta på golvet och leka med sina leksaker i timmar, sålänge någon är i närheten. Hon älskar att sitta vid Lovis dockskåp! Hon älskar att få vara med Lovis, överhuvudtaget. Lovis är den stora idolen, och så fort hon dyker upp strålar Freja! Hon pekar på henne och säger "däää!" precis som om hon faktiskt har undrat var hon varit. Syskonkärleken är ljuvlig och jag blir så lycklig av att se dem tillsammans!

När vi åker bil sitter Freja och Lovis brevid varandra i baksätet. De kaninte se varandra då kanten på Frejas bilstol är så hög, men ofta håller de varandra i handen. Häromdagen åkte vi hem från Habo, och Freja tappade nappen och vart lite ledsen. Vanligtvis sträcker Lovis fram sin hand då, så att Freja kan hålla i den. Denna gången sov Lovis, men jag såg i backspegeln hur Frejas hand trevade utanför stolen och letade efter storasyster. ♥

Hon har ett leende som får mig att smälta, jag kan bara inte ignorera det om det så är mitt i natten. Hon rynkar så gulligt på sin lilla näsa och kisar med ögonen. Jag blir alldeles varm i kroppen! Hon älskar när man pussar henne på halsen, sådär snabbt, många gånger på raken. Hon skrattar så hon kiknar och när man slutar tittar hon på en med en förväntansfull blick, och då är det alldeles omöjligt att inte fortsätta.

Hon har en fantastiskt charmig min hon gör, hon typ visar sina muskler. Hon spänner hela kroppen, allt från händerna till läpparna. Hon ser så himla roligt ut! I helgen gjorde hon så när vi satt och åt, så hela familjen skrattade åt henne. Då skrattade hon också, sen gjorde hon så igen. Och vi skrattade ännu mer, lika mycket åt minen som åt det härliga i att hon var så medveten om att vi tyckte hon var roligt.

Hon har, efter 10 månader, fått en egen säng... Hon somnar runt 19-tiden, i famnen fortfarande, för att jag vill det. ;) Men sen lägger vi henne i hennes säng, och hon sover där fram till småtimmarna. Då kommer hon oftast in till oss och sover vidare på min arm. ♥

Hon har en vilja av stål, envis till tusen! =) Hon vet vad hon vill och ger sig inte. Jag tänker att det är bra! Hon kommer bli en stark tjej med bra självkänsla.

Jag njuter av varje liten minut tillsammans med henne och sörjer redan att jag, om 8 månader, ska börja jobba och vara ifrån henne hela dagarna. Hon är, tillsammans med sin syster, den stora lyckan i mitt liv! ♥

Lovis leker

Lovis är inne i en så otroligt rolig period! (Tycker jag iofs hela tiden, men ändå...;) ) Hon har en sån fantasi, den ungen!
Sedan några månader tillbaka leker hon att hon är en "vän till familjen". Det börjar med att hon kommer fram till någon av oss andra i familjen och säger "Hej. Jag är eran vän" och sen är leken igång. Hon har utvecklat leken senaste månaden och heter numer Petronella eller Nora när hon leker. Det brukar låta såhär:

Lovis: Hej. Jag heter Petronella, jag är eran vän. Jag ska vara hos er idag. Är Lovis hemma?
Jag: Nej, det är hon inte.
Lovis: Är hon i Linköping?
Jag: Ja, hon åkte dit imorse.
Lovis: Ok. Har ni någon toalett som jag får låna?
Jag: Ja, absolut!
Lovis: Ok, var ligger den?
Jag: Ute i hallen.
Lovis (går fram till tvättstugan): Är det här?
Jag: Nej, dörren där, mitt emot trappan.
Lovis: Jaha, menar du här?

Hahaha, leken tar aldrig slut! Hon kan vara Petronella en hel dag och då lånar hon alla Lovis kläder och saker, men allt som ska göras tar väldigt lång tid eftersom "Petronella" inte hittar här hemma hos oss.

Petronella har just varit ute och sprungit, och jag är mormor som har passat hennes bäbis, Lisa. Lisa Eva Madelaine Lindelöw. "Petronella" visade mig hur jag ska göra om Lisa börjar skrika och sen sprang hon iväg. Hon sprang runt runt bordet i vardagsrummet säkert i 5 minuter, sen lade hon sig på mattan och gjorde några situps.;)

En annan rolig lek just nu är att leka "solstrålarna", ni vet det där programmet där barnen sjunger sånger. Då står hon framför tv:n och säger "Hej, jag heter Petronella och jag ska sjunga bä bä vita lamm" (eller annan sång) Sen sjunger hon och när sången är slut ler hon, vinkar in i spegeln och säger "heeejdååå" med precis samma betoning som de har på tv.

I övrigt leker hon just nu mycket tåg, affär och frisör. Och mitt i allt är hon hela tiden en mamma, till Lisa. En fantastisk liten mamma som tröstar Lisa, kramar henne och tar hand om henne på ett så fint sätt! Och oftast heter hon Petronella. Och sedan några veckor tillbaka har hon lagt till en stockholmsdialekt, och jag är så otroligt glad att jag har möjlighet att ha henne hemma så mycket och få ta del av hennes underbara fantasier! Att jag får leka med henne och höra hennes tankar! ♥ Jag blir alldeles lycklig i hela kroppen när jag tittar på henne och tänker att hon är min. Min och M's alldeles fantastiska dotter! ♥

regnväder!

Det har regnt nu några dagar, även idag. Tror att det är bra för mina blommor och annat som jag har planterat eftersom jag inte har kommit in i rutinen att vattna dem ännu. Förra året fick jag revor från mina föräldrars grannars jordgubbsplantor som jag satte, och 7 plantor har vuxit sig starka och fina. Hoppas på mycket bär där iår! Lovis ÄLSKAR jordgubbar! Hon älskar förresten alla bär, men jordgubbar är nog det som slår högst ändå. Hon blir alldeles lycklig av att få äta det. =) Även Freja verkar ha ärvt "bärgenen" och ler lyckligt när hon ser vad som serveras.

På lördags studar sommarens första (av fyra) bröllop. ♥ Ska bli härligt att se M och J i kyrkan, och få dela dagen med dem! För deras skull hoppas jag att solen skiner då! Fast å andra sidan så sägs det ju att lite regn i bröllopsfrisyren lovar ett lyckligt äktenskap, så det kanske inte spelar så stor roll... Man och fru kommer de väl till att bli iallafall och vackert är jag övertygad om att det kommer vara!

....

Uppenbarligen har jag väldigt svårt att skriva här, kontinuerligt. Jag dröjer en vecka eller två, sen slår jag till med flera inlägg på raken, sen dröjer det igen. Jag tycker att det är hemskt roligt att skriva och mår väldigt bra av att göra det. Men jag tror att jag hade velat skriva ganska så anonymt... Men hur når man ut till läsare, om man inte delar med sig av adressen? Och om det inte är någon som läser, varför ska jag då skriva...?


egen säng...

Nu, efter 10 månader, har Freja fått en egen säng. Hennes första månader i livet stod en vagga brevid vår säng, med tanken att den skulle användas "snart". Månaderna gick och Freja växte ur vaggan, efter att ha sovit där sammanlagt 8 timmar fördelat på en kväll och två dagar. Resterande tid har Freja sovit på min mage eller på min arm. Underbart! Men nu känner jag att vi stör varandra, jag och M stör henne kanske allra mest. Så i söndags bäddade jag iordning spjälsängen på hennes rum, och igår kväll fick hon premiärsova där inne. Hon somnade i min famn i soffan kvart i sju, jag lade ner henne i sängen och inte förrän 05.30 ropade hon efter oss. Så jo, visst har vi nog stört henne lite grann, sista tiden...

Problemet var bara att jag hade lite svårt att somna, och att sova. Vad tomt det var på min arm!!! Vid halv två kom dock Lovis in och lade sig där istället, och då kunde jag komma till ro. Jag trivs helt enkelt bäst med att ha dem nära mig! ♥




så nära. så nära. sån ära.


pussgurka!?

jag (pussar på Lovis): åh, du är min lilla pussgurka!!
Lovis: Nej, mamma, det är DU som pussas, du är pussgurkan.

Kan hända, men jag kan inte få nog av dessa två ljuvliga tjejer! ♥

visst finns mirakel?

Ibland känns allt så mörkt, så hopplöst och kallt. Igår föll snön. Sen så vänder det, framtiden ser ljusare ut, hoppet finns. Idag skiner solen, för lille I! ♥

Citat, Lovis

jag: Åh, Lovis vad jag älskar dig! Du och Freja är världens bästa ungar, ni är så fina och fantastiska!
Lovis: Ja, och trevliga.



Ja, finaste ungarna, visst är de trevliga också! ;)

.......

Idag har jag kännt en sån otrolig tacksamhet över mina barn, över att de finns hos mig och att de är så fina att det värker i hjärtat när jag tänker på det. ♥


så tom....

Jag känner mig så tom, så otroligt tom på känslor. Allt står still. Det händer så mycket hemskt i världen men också så mycket sorgligt och svårt nära mig. Inte helt inpå, men ändå runt omkring.

Jag kramar mina barn extra hårt, extra länge. Jag pussar på dem extra mycket och talar om att mitt liv är fantastiskt just för att de finns. Jag ser på dem och tänker på de föräldrar som just nu vakar över sin lille pojke, och jag kan inte hindra tårarna från att rinna.

Jag känner mig så tom, ändå gör det ont i hela min kropp!

Kämpa, lille I!! ♥

RSS 2.0