en ganska så vanlig blogg, fast min

Ja jösses, vissa helger händer inget medan andra helger är fullt uppbokade. Denna helgen var av den senaste varianten... En helg som innefattade överraskningskalas, besök i skolan, marknad, övernattning hos mormor o morfar för de små och 30 årskalas för de stora, kyrk-uppträde av Lovis och sist (men absolut inte minst!) kalas för Marcus. Så imorse när jag gick till jobbet kände jag mig allt annat än utvilad. ;-)

Ja, fredagen började ju med lite överraskningsfirande av våran pappa som fyllde år igår. Lovis var förkrossad ett litet tag, när hon insåg att hon inte skulle vara hemma på själva födelsedagsmorgonen, tills vi kom på att ett överraskningsfirande när pappa kom hem från jobbet på fredagskvällen, det vore ju toppen! Sagt och gjort; grill och kaka till en hyrd film och lite paket fick det bli, och alla var nöjda. :-)

Lördagen började med ett besök i skolan. Lovis var så spänd och så nervös! :-) Hon höll sig mest i närheten av mig, men satt tillsammans med blivande klasskompisarna vid ett bord i matsalen där det bjöds på choklad-doppade marsmallows. :-) Min stora fina lilla tös! <3

Vidare på marknad där det blev fiskedamm, ansiktsmålning, ponnyridning, godisregn och sockervadd. Tjejerna följde sedan med mormor hem för mys och lek, medan jag åkte hem och laddade för 30-årsgalej med lite slappande i soffan...

Och vilken lyckad fest det blev! :-) Mycket berodde nog på att alla (nästan, iallafall) var med, och alla kunde slappna av och koppla bort tankar på barnen, för de är rätt så stora nu... Det började ganska så vuxet och sofistikerat, med god mat och sånghäften. Ett och annat tal, lugna diskussioner vid borden och mycket skratt. Sen fortsatte det, och slutade som årets fest, precis sådär som när man var 20! Dans på borden, musik som ständigt byttes. Lite mindre tal, lite mer högljutt tjo och tjim! Och ännu mera skratt! Några tog årets första dopp (eller till och med tre första dopp, annars är man visst ingen norrlänning...) och några dansade så golvet skakade - så pass att en lykta föll i golvet och gick sönder.
Minns inte när jag dansade eller skrattade så mycket sist. Vi hade packat med oss fleece-tröjor och vinterjackor tills när vi skulle vandra hemåt, men frampå morgonkvisten när det var dags att tänka på refrängen, då var det ingen som kände sig behöva detta.. ;-)

Efter 2,5 timmars sömn gick jag upp för att baka en citronpaj inan det var uppträde för Lovis med sitt musiklekis. Duktiga små tjejer! Två hela rader fyllde bår familj... ;-) Därefter kalas för världens bästa man; min!

Nu är det måndag kväll och mitt huvud exploderar nog snart... Dags för sängen, med andra ord!

https://cdn1.cdnme.se/2191910/6-3/pic_517ecc6fddf2b31d9c27db89.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/2191910/6-3/pic_517ecc889606ee31d153ef1b.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/2191910/6-3/pic_517ecc8a9606ee31bf5cbd47.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/2191910/6-3/pic_517ecc8f9606ee3167f0d940.jpg" class="image">

Jag hittar inga ord som är stora nog att beskriva kärleken till de där ljuvliga små varelserna som är mina barn!

Ikväll låg jag inne hos Freja för att natta henne, och hörde hur Lovis grät på sitt rum. Jag gick dit (M var inte hemma) och möts av en förkrossad liten dotter, som saknade Korre. Ett gosedjur som följer med olika barn hem från förskolan varje vecka, och som igår äntligen skulle få bo hos Lovis. Han fick idag följa med tillbaka till förskolan eftersom mormor o gamlamormor skulle hämta, och då skulle såklart Korre få vara med. Han glömdes dock kvar på förskolan och min lilla tjej saknade honom så mycket vid läggdags att hon inte kunde sova. I sånna stunder växer mitt hjärta så mycket, åh vad jag önskar att jag kunde ta bort hennes sorg! Nu, fem och ett halvt år gammal, handlar det om ett gosedjur som ligger ensam på en hylla på förskolan, om 10 år kommer det vara annat som tynger henne. Men i mig kommer det nog kännas likadant, dendär maktlösheten att jag inte kan ta bort hennes smärta, den är hemsk! Tillslut fick hon somna i min o Ms säng, och då gick det lättare och nu sussar hon så gott. Och Korre lär hon inte glömma bort mer!

Nu inatt är det Freja som framkallat min ömma moderskärlek. Hon vaknade av en mardröm och grät så hon skakade. Sen hade hon svårt att somna om och efter någon timma känner jag hur mitt tålamod är på väg att ta slut... Då kurar hon ihop sig mot mig och säger, lite hulkande, 'jag kan inte somna!'. Och med ens är tålamodet tillbaka, och ömheten för detta lilla barn är så stort! Jag vet hur jobbigt det är att inte kunna somna om, och det gör ont i mig att hon har samma problem. Så jag börjar sjunga precis alla vaggvisor jag kan, och några andra visor också för min repertoar av vaggvisor är inte så stor, och tillslut börjar rösten nästan ta slut och halsen värker litegrann. Och frustrationen och stressen över att jag har varit vaken i två timmar och ska upp och jobba tidigt imorgon kommer smygandes... Då kramar hon mig hårt och viskar 'mamma, jag älkar dig, mycket mycket'.
Älskade, fina, underbara lilla unge! Jag kan sjunga lika länge till efter en sån kärleksförklaring, värmen och ömheten för den lilla som inte kan komma till ro är oändlig.

Nu snarkar hon så gott bredvid mig, och Lovis sover tryggt i sin säng. Och jag ligger vaken och förundras över livet. Över hur mycket kärlek jag har inom mig och hur mycket lycka detdär små varelserna kan ge! Vad tacksam jag är över att de har kommit till oss, och hur stor ömheten och respekten för två så små personer kan vara!

Och ganska så många sånna, dessutom! :-) Idag var det 19 grader när vi åkte hem vid 16-tiden, och hela min kropp får ny energi av värmen! Det spritter i mig att plantera lite blommor, men det ska bli snö igen säger de som vet, så det får nog vänta någon vecka. Men nästa helg ska vi ha kalas för M, så då blir det nog lite blommor satt iallafall.

Igår kom Lovis klasslista, till hennes stora glädje! Hon längtar så, och fick med sig många kompisar till klassen. En manlig lärare blir det, vilket hon nog blev ganska förvånad över. ;-) Nästa lördag är det öppet hus i skolan och det tycker även jag känns väldigt spännande. Som icke uppvuxen Mullsjö-bo känner jag ju inte alls till skolorna här, så det ska bli roligt att se var hon ska tillbringa kommande 3 år! :-) Lovis längtat efter läxor, jag förfäras lite över att hon blivit så galet stor - när hände det?!? Hon var ju alldeles nyss världens finaste lilla bäbis, som tillbringade dagarna i min famn... <3

Nej, dags att krypa till kojs! Imorn ska Lovis till vårdcentralen och lämna lite blod. Vi har varit på Apoteket idag och köpt trollerisalva, även kallad Emla, som lite plåster på såren har jag livat att hämta med cykeln på eftermiddagen, och sen lovat cykling till musiklekis. Världens bästa mamma, säger Lovis vid sådana löften. Det är då inte så svårt att göra dem nöjda, de små liven!! <3

Ja, vardagen. Jag undrar om jag någonsin riktigt kommer komma in i den? Sådär så att allt flyter på, utan berg av disk och tvätt som tar flera timmar emellanåt, och utan att öppna kylskåpet en torsdag eftermiddag och inse att det får bli affären nästa. Är det bara vår familj som inte riktigt får till det? Ibland känns det som att det är ett enda kaos, från att vi kommer hem till att tjejerna sussar gott i sina sängar, och jag undrar varför jag slet på jobbet för att kunna hämta dem tidigare... Sen, tillslut, somnar de, och är sådär ljuvligt underbart fina, och jag vill nästan väcka dem igen och tala om hur otroligt mycket jag älskar dem! (jag gör ju aldrig det, för jag minns ju ändå hur himla svårt det var att få den lilla varianten älskling att somna, men ändå. Jag skulle vilja.)

Förra helgen hade jag en riktig lyxhelg. Tjejhelg med fina studie-vännerna i Stockholm. Barn- och mansfritt (nåja, nästintill iallafall, en man var med några timmar..) med vinlunch på stan och champangeskål till middagen. Att gå på stan och strosa i lugn och ro, att sova hela natten, att kolla fin och fascinerande konst på Moderna museet. Att äta frukost i lugn takt, att få prata till punkt och fnittra en hel helg. Lyx för en småbarnsmamma!
Denna helgen har jag en annan sorts lyxhelg; hemmamys med världens bästa små älsklingar! Lördagsmys i soffan, popcorn och två små snarkandes bredvid mig i sängen. M är iväg och då passar jag på att njuta för fullt! Tänk att det jag njöt av att få en paus ifrån förra helgen, är just det som ger mig störst lycka denna helgen.

Livet är konstigt på det sättet. Ibland lyssnar jag avundsjukt på dem som inte lever det livet jag lever, som har lättare för spontana utflykter och som kan resa på detdär sättet som jag älskar, och vars liv liksom inte styrs av något annat än de själva. Känner en längtan efter att kunna göra vad jag vill och tänker att det fortfarande finns så mycket i världen jag skulle vilja se och göra. Kunna flytta utomlands, volontärarbeta, backpacka runt i outforskade delar av vår stora värld.
Sen ser jag på mitt liv, och tänker att jag ändå har det liv jag alltid önskat mig. Tjejerna och M ger mig den största lyckan och tvingades jag välja skulle jag inte göra något annorlunda!
Men ändå, vad fint det vore att kunna leva två liv samtidigt...

Min syster har just kommit hem från en resa runt om i Asien. Två månader har hon varit borta. Jag önskar verkligen mina tjejer den friheten och lyckan i att se sig om i världen. De åren då jag reste ser jag tillbaka på med så himla mycket glädje, stolthet och värme. Det är sällan jag skrattar så mycket när jag träffar de tjejer jag reste runt med på Nya Zeeland, vi blir liksom 20 igen och återupplever allt på nytt. Vilka minnen jag bär inom mig! Är det något jag ska uppmuntra dem till, och spara pengar åt dem för, så är det det! Att få chansen att uppleva något annat, leva i en annan kultur, känna friheten i art världen ändå är inom räckhåll. Jag önskar att jag kan lära dem att det finns så himla mycket att se och uppleva! Att vardagen väntar på oss ändå tillslut, att man hinner med båda delarna. Att man sällan ångrar något man gjort, men kan gräma sig oändligt över något man inte gjort. Livet är kort, men kan fyllas till brädden och bli så stort!!

Våren är på gång och jag känner hur mitt liv blir ljusare och lättare. Ännu en sak som är lite konstigt, hur humöret påverkas av vädret, av solen och luften. I veckan gick jag en liten promenad i Habo och plockade tussilagos, och blir liksom lycklig när jag ser dem. Nu ser vi fram emot att värmen kommer på riktigt, för 3-4 grader är ändå inte mycket att hurra för...

Nej, dags att vända sig mot de små och somna med deras små andetag som ljuv musik i öronen. Det finns nog inget som gör mig så lugn!