en ganska så vanlig blogg, fast min

Alltså, att hoppa in och jobba en såndär liten kortvecka, det var verkligen ett kanonbra upplägg för mig. Inne och gästspelade lite, umgicks med goa kollegorna och fikade alldeles för mycket gofika! Och sen var det dags för semester igen!!

Solen strålar och vi har åkt till Vadstena tillsammans med mamma o pappa på båten. Nu har vi sovit en natt och ska bege oss till stranden en sväng, innan det blir lite strosande i staden och grill till kvällen. Igår satt vi på en filt i solnedgången och åt picknick, livet är härligt!!

När man vaknar och är trött redan på morgonen, och allt känns lite extra besvärligt och jobbigt, och man hela dagen går och längtar till sängen, och räknar ner timmarna tills man får gå och sova. Och man tänker att man ska gå hem extra tidigt från jobbet, och kanske ta en långpromenad. Helt själv. Man planerar läggningen av barnen och ser framför sig hur man sedan slår sig ner i soffan, utslagen, och njuter av lugnet. Och somnar tidigt.

Men. Någonstans där längs dagen, så blir det inte alls som man tänkte sig. Man kommer ifrån jobbet mycket senare än normalt, någon långpromenad hinns då rakt inte med! Barnen är trötta de också, och bråkar lite extra mycket och leker bara med kvällsmaten, och tjatar om glass istället. Och de vill inte alls sova, utan kvällen blir sen och man blir stressad och lite uppgiven, varpå barnen krånglar lite till. Och när de tillslut somnat, och man ska slänga sig i soffan, så är den, och hela övriga huset, alldeles belamrat med saker och det ser ut som om stormen Gudrun har dragit fram, minst. Och man röjer fram sig en plats i soffan, för mer orkar man inte göra. Och så bäddar man ner sig där, under filten. Och man tänker att äntligen, lugn...!
Och då hör man en liten tunn röst som ropar "mamma"... Och man börjar nästan att gråta, för man orkar inte. Men man har inget val, så man tar av den där varma filten och släpar sig ur dendär sköna soffan, och går upp för trappan med uppgivna steg. Man går in till det där lilla barnet, som nyss ropat.

Och det lilla barnet sitter upp i sängen med armarna utsträckta. Man lägger sig där bredvid, och får en varm, mjuk och innerlig kram. Och en trött liten röst viskar ut i mörkret, "mamma, jag älskar dig, mucket mucket mucket älskar jag dig..."

Ni vet den känslan, som infinner sig då. Total tacksamhet!

Den känslan har jag ikväll.

Älskade, bästa lilla unge!

Jag kan inte förstå att du redan är tre år, det känns ju som nyss då du kom till oss och familjen blev lite mer komplett.

Du har växt till en ganska så självständig individ, du kan gå och greja med ditt i timmar - så länge någon annan är inom synhåll. För helt ensam det vill du aldrig vara, absolut inte vid läggdags och helst inte nattetid. Du somnar antingen i vår famn i soffan eller medan vi ligger bredvid dig i din säng. Jag tänker ofta att vi borde ta tag i det där snart, och lära dig att somna själv... Men även jag tycker det är mysigt! Fram tills för någon månad sedan var det bara jag som fick lägga dig, men nu ber du om pappas sällskap lika ofta. Sen vaknar du varje natt och kommer in till oss. Eller, kommer... vi hämtar dig. ;-) Oftast somnar du snabbt om igen, men ibland kan du ligga vaken i många timmar och jag har svårt att inte njuta av de små samtal vi har då, mitt i natten. Underbara du, så många tankar och funderingar som har tagit plats i dig den senaste tiden! <3

Storasyster är en idol, och lyckan är stor när du får vara med henne och kompisarna och leka. Du klarar det riktigt bra nu, hittar din plats i leken och är med på samma villkor. Lovis är också en stor trygghet för dig! Du låter henne ofta trösta dig och blir du rädd när ni ser på TV kryper du tätt tätt intill. Hittills har ni gått tillsammans på förskolan, men till hösten är det dags för dig att klara dig ensam. Men du har många kompisar! Och jag tror att du är på väg att bli förälskad också. Den lycklige heter Kevin, och honom nämner du ofta.

Du älskar dina dockor och har nu fått en egen, fin rosa, dockvagn i present. Du pysslar om dockorna så bra, tröstar och matar, vaggar dem i famnen. Jag är mormor och passar dem medan du är på jobbet. En fin liten mamma är du! Trots att dina bäbisar nästan alltid är nakna... ;-) Men du älskar också studsmattan, fotbollar, sandlådan, cykeln, stenar, smågubbar, och inte minst gungan. Du skulle nog kunna gunga en hel dag, tror jag!

Här hemma är du framåt och kavat, vet vad du vill och ser till att få det... ;-) Men lämnar vi hemmets trygga vrå blir du lite blyg och vill gärna ha någon med dig. Ofta släpper detta lagom tills det är dags att åka hem igen... ;-)

Du tycker inte om ormar och maskar, och tar inte i sniglar, spindlar eller andra småkryp. Du älskar Kenzo, och honom klappar du och myser med så gärna. Du älskar de flesta pälsklädda djur, på avstånd. Du vill inte komma för nära och vågar inte klappa.

Du är en liten tjej med starka känslor. Oftast är du glad och har sällan långt till skratt. Ett såntdär ljuvligt hjärtligt skratt som man blir alldeles varm i hjärtat av. Lika lätt blir du arg, och kan både kasta saker omkring dig och slå huvudet i golvet. ;-) Men det arga försvinner snabbt och du kommer tillbaka med ett leende i hela ansiktet.

Älskade lilla unge! Utan dig vore inget lika härligt, du får mig att njuta av dagen och ta vara på stunden. Ibland säger jag saker som jag ångrar, men likväl är mitt hjärta alltid så fullt av lycka och glädje, och framförallt kärlek, över det faktum att du är min! (ja, pappas också såklart..) Du är fantastisk på alla sätt och vis!!

Det är ju egentligen först på måndagen, när man vet att kollegorna samlas och man egentligen skulle varit någon helt annan stans än där man är, som det blir semester på riktigt.

Dagen började med sovmorgon och mys i soffan, sommarfrukost i fin tallrik och klarblå himmel. Vidare till stranden där vi blev kvar i 8 timmar. Tjejerna har lekt, med varandra och med två olika kompisar de träffade i lekparken. De har samlar fina stenar och myst i solen. Marcus har surfat i många timmar! Själv har jag suttit i solstolen och läst. Sovit nån stund, njutit av livet och känt mig glad. Alla nöjda, helt enkelt.

Nu har vi suttit i soffan med tända ljus och läst, solfrossan är på gång och kinderna bränner. Jag är härligt matt av all sol och tänker att semestern har börjat bra!!

Kvällen bjöd på en fantastisk solnedgång, så förhoppningarna om en fin dag imorn med finns kvar! Att väderprognosen säger annat, låtsas vi inte om... ;-)

Det verkar som om någon i familjen har bra mycket lägre förväntningar på vädret än övriga medlemmar..?

Iallafall om man ser till de skor som packats med...

Idag har vi haft kalas, för inte mindre än två födelsedagsbarn. Den ena, min fina mellansyster, hon fyllde år idag. Den andra, min fina yngsta dotter, hon fyller om två veckor. Men att få fira ihop med moster är väldigt speciellt för liten 3-åring och samtidigt himla smidigt för den fixande mamman. ;-)

Kalaset ägde rum vid mina systrars och respektives hyrstuga, ett ställe vi inte varit på tidigare, men absolut tänker besöka snart igen!! Vi hade tur med vädret och åt tomatsoppa i "partytält" (från min pappas barndoms-semestrar) och sedan tårta i solen. Utedass, fiske från bryggan, hopp på klipporna och massvis med paket gjorde dagen till en extra speciell kalasdag!

På vägen hem dröjde det i te många minuter tills alla utan chauffören sov... Så nu har vi en pigg liten Freja som tillslut medger att hon fyller 3 år, och inte 5..! ;-)
 

Ja, igår gick Freja runt här hemma, i flera timmar, och letade efter sin peff! Hon letade mest överallt, och även vi andra letade efter peffen. Utan att riktigt veta vad det var vi egentligen letade efter...

Till slut hittade hon sin peff!!

Tänk om jag vetat vad det var vi letade efter, då hade jag plockat fram peffen direkt!

När vi nattar Freja så ligger hon i sängen och vi sitter på golvet bredvid och kliar henne på ryggen. Samtidigt lyssnar vi på en cd-saga.

Ikväll hade jag suttit lite extra länge, och var helt säker på att hon sov eftersom hon legat tyst och stilla ett bra tag. Helt plötdligt, från ingenstans, säger hon "jag kan inte måla ett hus."

Haha, jag blev så full i skratt, undrar så vad hon hade legat och funderat kring sista kvarten. Vad fantastiskt det vore att kunna höra de små tankarna o funderingarna som rör sig där, i det fina lilla huvudet!

"Ska vi leka att jag är mamman och du är älsklingen?"

<3

V: "Men, vad har hänt här?"
F: "Anka. Pottade."

;)

Först vill hon inte sova, det älskade lilla barnet. Det är faktiskt lite charmigt när hon busar och leker, och man blir alldeles varm i hjärtat av härligt barnfnitter. Man busar lite tillbaka, kramas och skrattar, leker tittut och killas i magen.

Sen inser man att klockan tickar på, och nu MÅSTE hon somna för att orka med dagen imorgon också. Helt plötsligt känns busandet och skrattet inte lika charmigt längre, man blir frustrerad och lite irriterad. Tillochmed lite arg. Det lilla barnet blir helt plötsligt övertrött och kan absolut inte somna. Hon gnäller, vrider o vänder sig. Man känner hur det kryper lite i en, och klockan börjar bli mycket, och man blir stressad för att man redan vet att nästa morgon blir jobbig.

Sen somnar den där älskade ungen, som nyss gjorde en sådär frustrerad så man inte riktigt visste vad man skulle ta sig till.

Och då vill man helst bara väcka henne, och säga "förlåt för att jag blev arg, vad duktig du var som somnade!" Och ta upp den lilla älskade ungen i famnen, för den känns med ens väldigt tom utan ett litet barn att krama...

Någon vill inte alls sova... <3

Idag har vi haft stort möte på jobbet med facket. Eller facken, det är två fack som så att säga passar oss. Båda var med idag, likaså politiker och högsta ledningen.

Vi är inte nöjda med våra löner kontra det arbete vi gör, och det var det mötet handlade om. Vet inte om det gör någon skillnad med jag tycker att det var ett bra möte. Och efteråt kunde jag konstatera att vår chef är bra fantastisk! Han visade tydligt att han förstår ledningen och situationen, men att han också stöder oss i kampen och förstår vårt missnöje.

Väl hemma sov minsta lilla hjärtat, fast inte så gott kanske... Stackarn hostar och hostar! <3

Lovis satt vaken och väntade på mig, så vi har myst och läst bok och gjort "loppa" - mys!!