Kluvna känslor!

Först vill hon inte sova, det älskade lilla barnet. Det är faktiskt lite charmigt när hon busar och leker, och man blir alldeles varm i hjärtat av härligt barnfnitter. Man busar lite tillbaka, kramas och skrattar, leker tittut och killas i magen.

Sen inser man att klockan tickar på, och nu MÅSTE hon somna för att orka med dagen imorgon också. Helt plötsligt känns busandet och skrattet inte lika charmigt längre, man blir frustrerad och lite irriterad. Tillochmed lite arg. Det lilla barnet blir helt plötsligt övertrött och kan absolut inte somna. Hon gnäller, vrider o vänder sig. Man känner hur det kryper lite i en, och klockan börjar bli mycket, och man blir stressad för att man redan vet att nästa morgon blir jobbig.

Sen somnar den där älskade ungen, som nyss gjorde en sådär frustrerad så man inte riktigt visste vad man skulle ta sig till.

Och då vill man helst bara väcka henne, och säga "förlåt för att jag blev arg, vad duktig du var som somnade!" Och ta upp den lilla älskade ungen i famnen, för den känns med ens väldigt tom utan ett litet barn att krama...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0