Sorg och lycka, hand i hand!
Idag var jag på kyrkogården och pysslade lite hos Gustav, lade dit granris och stjärnan jag gjorde häromsistens.
Det skänker så mycket lugn hos mig, att få gå där och fixa. Att få göra något som är för honom, det mesta i livet är ju för Lovis och Freja, och han hamnar i bakgrunden. Oundvikligt, det kan ju inte vara på något annat sätt. De finns i närheten och tar ju upp så mycket av min vardag, men i hjärtat tar han en lika stor plats. Nästan en ännu större, platsen där han finns har både glädje, sorg och smärta omkring sig.
Det är konstigt detdär. Hur han saknas i familjen, fast han aldrig har tagit upp en plats, egentligen. Hur livet känns tomt, fast att han aldrig riktigt har varit en del av det. Hur jag tycker att det ser tomt ut när jag skriver grattis-kort exempelvis, med bara två barnnamn, fast att hans namn faktiskt aldrig stått där. Hur hjärtat saknar och kroppen är tom, och minnena är så få! Det kommer ju aldrig komma nya minnen, hans historia är redan skriven och avslutad.
Nu ställer vi om och laddar för Halloween-mys med massa glada ungar! 4 st har trillat av längs vägen, så 24 blir de som kommer.
Lovis lämnar jag hemma och tar istället med mig Clawdeen Wolf!
Kommentarer
Trackback
