jullov och sjukdomar
Jullov. Tjejerna skulle vara lediga länge, hinna leka med sina kompisar och vila upp sig inför kommande termin. Kompislek har det inte blivit mycket med, men vila har de ju verkligen gjort, med tanke på att de varit sjuka en stor del av lovet... Dock leder sjukdom, speciellt magsjuka som vi haft, till isolering, vilket i sin tur inte leder till dendär ledighets-lunken som jag gillar så mycket. Där tjejerna leker tillsammans och fnittrar sådär smittande härligt. När de pysslar med sitt så att jag kan greja med mitt. När jag också få känna mig lite ledig och hinna avsluta några av alla de projekt som påbörjats förr i tiden. Istället tröttnar de på varandras sällskap och bråkar, kivas och retas stup i ett. Alltid är det något och alltid krävs det en förälder för att avstyra.
Så kom snön och med ens blir jag dessutom lite stressad över att de är sjuka och inte kan gå ut och leka. Tillskriver de piggare tillstånd än de egentligen besitter och får pappan att ta med dem till pulkabacken. Hem kommer de en knapp timma senare, tjuriga alla tre. Barnen för att de egentligen inte orkade och en härlig eftermiddag i pulkabacken istället blev kall och jobbig. Pappan för att hans ansträgning inte uppskattats. Och mamman får dåligt samvete, igen, för att hon inte kan låta barnen pigga på sig i fred!
Men nu är alla pigga och glada. Bara dendär lilla lillebrorsan som är förkyld fortfarande, det vägrar släppa. Sen läste jag att 6-8 veckor är en tillväxtperiod (vilket märks!) och att de vid 8 veckor har ett utvecklingssprång (vilket också märks...) Så han kräver mer mat och närhet än annars och då är det extra fint med två små systrar som älskar att stå för närheten. Maten är det svårt för någon annan än jag själv att bidra med än så länge...
Från en annan dag, då jag tog med mig F till lilla backen på gatan brevd. En dag då hon faktiskt orkade med lite snowracer-åkning.
Kommentarer
Trackback
