Inte den sista, hoppas jag...
Igår kväll skrattade Alvar på rikrigt för första gången. Han låg på sängen medan M och jag, sittandes i densamma, såg en film. Jag pratade lite med Alvae och han började le något alldeles, vilket såklart tog all koncentration från filmen och över till honom. Han härmade de ljud jag gjorde och så plötsligt kom det; ett ljuvligt litet skratt! 💙 Både M och jag hade då flyttat vår blick till honom och hörde. Sånt där som gör en lycklig i hela kroppen!
Inatt slog han dessutom till på sin första helnatt utan mat. Jag ammade honom vid 21 och han var sedan vaken en bra stund till innan han somnade i sin säng, hållandes båda mina händer, runt 22.30. Sen har jag inte hört ett knyst förrän 05.30 då han var hungrig. Väl godkänd natt, tycker jag!!
Sen att båda hans systrar ropat inatt,
och jag ändå har varit uppe två gånger,
det låtsas vi inte om...
Kommentarer
Trackback
