Första klass och envisa baciller!
Dethär fina lilla barnet är inte så väldigt litet längre... Nej, hon har just börjat i första klass...
Jag förstår inte, nyss var hon alldeles ny! En skrynklig liten en, som trivdes allra bäst i famnen och var alldeles nöjd så länge hon fick full uppmärksamhet. Och det fick hon ju såklart, på den tiden fanns det ju bara hon!
Nu går hon i skolan, den alldeles riktiga skolan! Med fröken och bänkar och matte och engelska. Lovis hoppas på läxor, jag är glad över att de har gympalektion två gånger/vecka. I övrigt hoppas jag på förstående vuxna som ser varje barn, som får tid och möjlighet att jobba individuellt och ge alla chans till en bra start i skolans värld. Att pedagogerna inte bara ser till lärandet utan även till omhändertagandet, och att det finns någon som kramar och bryr sig när jag inte kan vara med. Jag hoppas att de är lyhörda för vad som händer även på rasterna och att alla barnen känner sig trygga och glada i skolan och att de respekterar varandra och är snälla kompisar.
Lovis är förväntansfull och ser fram emot allt som komma skall. Och konstaterade i torsdags kväll att "jag ÄLSKAR att gå in1:an!" I fredags, tredje skoldagen, var hon hemma sjuk och lillasyster har fått höstblåsor. Höstterminen börjar ju onekligen på ett illavarslande sätt...
Kommentarer
Trackback
