Vissa dagar är livet extra fantastiskt! (och vissa kvällar inte så fantastiskt alls...)
Ja, vilken dag det har varit! Vaknade visserligen lite tidigare än önskat, av Lovis som var varm och törstig. Jag hade egentligen bestämt mig för att ge mig ut o springa direkt när jag vaknade, men jag kom liksom aldrig iväg... Istället låg Lovis och jag i sängen och tittade på "den vita stenen". Underbart att alla dedär gamla programmen funkar än idag!
Lovis frågade redan vid kvart över sju om vi kunde ringa lilla M och fråga om hon ville leka. Då jag misstänkte att de sov fortfarande hann lilla M före, för ett par timmar senare kom ett sms med lek-förfrågan. :-) Marcus och jag tänkte lasera altanen på framsidan idag, så det passade ju extra fint med kompis-besök idag! Även Freja får allt som oftast vara med dem när de leker, vilket både värmer hjärtat och underlättar för tålamodet... ;-)
Hela staketet runt altanen fram än nu laserat, hur skönt som helst! Känns som vi kommer få lasera hela sommaren lång... Fattar inte vad vi tänkte när vi byggde den ena altanen efter den andra, den ena med 2 meter ribb-staket, och sen ett vanligt, 130 meter långt, staket utmed tomten... Och på ett ställe är det ca 180 cm högt. Sen har vi verandan, sandlådan och badtunnan som också ska laseras... Ja, inte tänkte jag då på att allt ska skötas varje år, det är ett som är säkert!
Vi har dessutom planterat äppelträdet som Marcus fick i födelsedagspresent, jag har rensat i jordgubbslandet och skurat alla våra dörrkarmar. Marcus har bytt däck på min bil och dessutom tvättat den.
Allt detta medan alla tre tjejerna har lekt sådär härligt som bara barn kan. Lovis o Malva skålade vid middagen och sa "bästa kooompisaaar!" Sen höll de upp sina halsband och sa likadant. Sen var det toffsen i håret. Sen tillbaka till skålandet. :-) Freja har varit lycklig över att få vara en del i leken, promenerat med sin dockvagn när de andra cyklat och klätt ut sig till magdansös tillsammans med de stora.
En sådär dag då livet känns lite extra fantastiskt, helt enkelt!
(och sen kommer kvällen, och Freja i vanlig ordning bara gråter och skriker, och vill ingenting. Och jag gör fel, i alla lägen. Och Freja blir arg, sen ledsen, och så frustrerad! Och arg igen. Men mest av allt ledsen! Och jag känner mig som världens sämsta mamma, och blir dessutom lite frustrerad själv. Men mest av allt ledsen. Och då är livet inte så fantastiskt alls...)
