Föräldramöte!
Idag har jag varit på föräldramöte. Jag är fortfarande helt fascinerad av att jag är där som förälder! Det är så stort, att jag har barn. Och samtidigt så otroligt självklart!
Jag har aldrig känt dendär känslan som många beskrev innan, att "jösses, är detta mitt barn? Hur gör jag nu? Får jag verkligen ta med det hem??" Det var så självklart direkt från första sekunden att hon var min och att hon skulle följa med oss hem. Att jag var hennes mamma kändes alldeles naturligt och jag liksom bara visste att jag skulle bli en bra mamma åt henne. Jag bara längtade efter att få lämna sjukhuset och vara bara vi!
Men dendär fascinationen, känslan av hur otroligt fantastiskt och stort det är att jag nu har två fina friska döttrar att ta hand om varje dag, den släpper inte. Jag förundras hela tiden över hur fina de är, hur smarta och duktiga de är! Hur kärleksfulla och omtänksamma de båda är, hur roliga de är. Jag förundras över Lovis fantasi och hennes förmåga att kunna läsa av sin omgivning. Hennes vilja att göra alla glada och hennes otroliga minne. Jag förundras över Frejas fantastiskt glada humör men samtidigt hennes envishet. Jag förundras över hur glada de blir av varandra och hur de tröstas om någon av dem är ledsen. Syskonkärleken gör mig alldeles varm och rörd!
Jag förundras över att dessa två tjejer, som är allt detdär, är mina! Det är stort och fascinerande! Det är fantastiskt! Och det är så självklart!
Och idag var jag alltså på föräldramöte. Satt där i raden av föräldrar och lyssnade på information om barnen och verksamheten. Om MITT barn och hennes vardag. Så himla härligt! :) Undrar om man vänjer sig?!
Ikväll har jag legat i soffan med Freja på armen. Hon sov så oroligt så hon fick sova på mig. Det är i de stunderna som jag blir så otroligt ledsen över att jag måste börja jobba igen, man missar så himla mycket tid tillsammans med barnen!
Men mer om det en annan dag, för nu måste jag sova! ;)
