Att börja jobba...
Ja, snart är det dags för mig att börja jobba igen. Jag kommer då ha varit hemma i 18 månader och Freja ska vara hemma med min mormor och Marcus ett par månader efter det, men det känns ändå som att jag inte är redo för att börja. Men frågan är om jag någonsin kommer att känna mig redo, jag tror att jag tillhör typen som liksom finner sig i läget och blir redo med tiden, iallafall när det gäller just jobb...
Jag skulle önska att vi kunde vara hemma så mycket längre. Att JAG kunde få vara hemma med tjejerna så mycket längre. Det känns som att jag ska missa halva deras uppväxt nu...
Haha, jag hör själv hur det låter och jag vet att många mammor varje månad ställs inför samma sak - jag är varken ensam eller den första. Men ändå, det känns så otroligt sorgligt!!! Visst, jag erkänner, ibland längtar även jag efter egen vuxentid. Men inte fem dagar i veckan, 8 timmar om dagen... :(
Av olika anledningar har jag sökt ett gravvik på ett annat kontor och ska jobba där 1 år. Det är då heltid som gäller. Efter det får vi se vad som händer. Heltid känns långt ifrån optimalt, men jag har vägt för och emot och omständigheterna gör att det trots allt känns värt det.
Men just när jag är med tjejerna så känner jag mig bara så otroligt deprimerad över att den tiden snart är slut..
Jaja, det är tyvärr oundvikligt, jobba måste jag göra. Och det är 5 veckor kvar innan jag börjar, så jag försöker fokusera på det och ta en dag i taget.
Och framförallt njuta av tjejerna!! Fantastiska fina älskade tjejerna! <3
