en ganska så vanlig blogg, fast min

Freja somnar i sin säng om kvällarna, senaste kvällarna något motvilligt då vi beslutat att ta bort vällingen... Fortfarande inte alldeles förskräckligt länge, men runt 25 minuter; tillräckligt länge för att man ska börja bli lite frustrerad... ;)

Men sen, när hon väl har somnat, då fylls jag av sådan värme! Av en stolthet och lycka över det där lilla ljuvliga barnet. Då vill jag helst av allt bara ta upp henne och krama henne, berätta för henne hur duktig hon är som somnade!

Det är svårt att bara ge henne en lätt puss, resa sig och gå ut...