En annan sorts sorg..
På torsdag börjar jag jobba. Det känns så sorgligt!! Alltså, själva jobbet känns bra, jag tycker att arbetet är roligt och det är en bra grupp o allt det där. Men tanken på att jag inte ska få vara med mina fina små tjejer hela dagarna, det känns så otroligt sorgligt!! Det är så mycket jag kommer missa, så mycket jag inte kommer hinna göra tillsammans med dem. Min favoritstund på dagen är verkligen när båda tjejerna vaknat men ändå inte vill gå upp än, utan vi ligger kvar i sängen o kramas. Det är så ljuvligt att bara få ligga mellan dem och prata, mysa och kramas.
Alltså, det är ju såhär som livet är. Alla (jaja, nästan iallafall) börjar jobba efter ett tag hemma, barnen går på förskolan och livet rullar på. Jag förstår att vi också kommer hitta rutiner så vi klarar av den vardagen. Men det är inte såhär jag skulle vilja ha det.
Drömmen är ju att kunna jobba typ 60 %, och rent lönemässigt skulle vi klara det. Men sen tillkommer förskoleavgift o rese-pengar och då går vi minus, vilket inte känns så värst lockande.. Så ett jobb i Mullsjö hade varit toppen! Tyvärr finns det inte ett enda ute just nu.
Jaja, det är två hela dagar av mys kvar, och sen jobbar jag bara halvtid i december, så massa julledigt blir det! :)
Idag fick vi ställa in lek hos kompisar då Freja är lite febrig. Så nu är det mys i soffan med "Pippi på rymmen" på tv och pepparkakor o julmust på bordet som gäller.
Härliga, ljuva, fantastiska mammaledighet!!
<3
