tankar från lillasyster...

Lovis pratar så mycket om, och med, Gustav nu. Nästan varje dag står hon vid fönstret och tittar upp mot himlen, och antingen så funderar hon på något som hon frågar mig, eller så pratar hon lite med sin bror. Jag blir varm i hjärtat över att han inte är bortglömd, men samtidigt så ledsen och sorgsen över det faktum att hon överhuvudtaget, vid tre års ålder, ska behöva veta att någon kan vara död!

Samtidigt så förstår hon inte riktigt vad det innebär, för henne är han en storebror som bor i himmelen, han var sjuk och kunde inte bo tillsammans med oss. Inget konstigt, i hennes värld. Vi har sagt till henne att han var så sjuk att doktorn inte kunde laga honom och därför fick han flytta till himmelen. På senare tid har hon flera gånger sagt "Nu har Gustavs kompisar lagat honom" och vi har nog hållt med henne och tyckt att det känns bra, att hon ändå har en bild av honom som frisk och glad. Men så sa hon för någon vecka sen, till mina systrar "nu är inte Gustav död längre" och då inser jag att hon inte alls förstår att han bor i himmelen för att han är död. Jag undrar så hur hon tänker!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0