Gott nytt år!

Jaha, så var det nytt år igen! Det tar alltid ett tag att lära sig skriva det nya årtalet, men i övrigt brukar det ju kännas ganska så ... likadan,t som året innan. Likaså iår. Ändå känns det som om 2011 kan komma att bli ett härligt år! Lovis är i en så underbar ålder och Freja blir bara mer och mer personlig och alert för varje dag. Underbart att se! Tjejerna leker mer och mer med varandra, de skrattar med varandra och Freja riktigt strålar när Lovis kommer. ♥ Freja sitter numer ganska så stadigt, inte så att jag vågar lämna henne sittande, hon trillar dessutom oftast framåt så det är lite svårt att skydda henne, men hon sitter själv och man behöver inte hålla i henne. Duktiga älsklingen!

Nyårsafton var vi på bröllp, så fint och vackert! Man kan ju inte låta bli att vara lycklig när man är på bröllop, allt är ju så fint och mysigt. Tjejerna sov hos mamma o pappa, första gången Freja var bortlämnad. Första gången hon överhuvudtaget sov någon annanstans än på min arm. Första gågnen på 6 månader som jag sov utan henne tätt tätt intill... Men det gick bra, både för henne o mig... ;) Hon hade somnat runt halv nio, efter att ha varit vaken i 2½ timma, nöjd och på bra humör i sin gåstol medan mormor, morfar o Lovis åt trerätters. Hon hade sedan vaknat runt halv ett, och eftersom mina föräldrar fortfarande var uppe då fick hon komma upp, men hon var glad o skrattade och pratade hela tiden. Efter en dryg timma sov hon igen, och vaknade inte förrän runt halv åtta. Lovan somnade vid halv tio, vaknade till vid fyra men sov vidare till halv nio. Hon hade sett fina fyrverkerier, ätit räkor, kyckling och jordgubbar och fått leka med mormor o morfar hela eftermiddagen o kvällen. Så vi tillbringade alla en bra nyår, på varsitt håll.
Visst hade det varit mysigt att få fira nyår tillsammans med tjejerna, jag älskar ju att tillbringa alla dagar tillsammans med dem! Men ibland blir det såhär, och man får försöka tänka på alla inblandade och göra det bästa av situationen. Hade jag bara tänkt på mig själv hade jag nog haft dem med mig precis jämt!

Det är alltid värst att lämna dem. Jag får alltid lite ångest när jag lämnar dem, och då speciellt Freja som är så liten. Jag vet att hon kommer ha det bra, jag vet att hon är trygg och nöjd. Men på något sätt så får jag alltid tillbaka känslan jag hade när vi lämnade Gustav, den där tomheten som infann sig när vi åkte ifrån honom. Det är ju såklart inte alls så defenitivt när vi lämnar Freja, eller när vi lämnade Lovis dedär första gångerna. Men känslan att det plötsligt blir alldeles tomt i famnen, en famn som är van vid att ha någon nära... Det är då som känslan av ångest kan komma smygande. Det är då jag måste påminna mig om att det bara är för en begränsad tid och att vi lämnar dem av en anledning, att vi alla (fast allra mest tjejerna själva) kommer att ha det bäst såhär.

Nu är det ett nytt år, blir spännande att se vad det för med sig. Detta är året då Freja ska fylla ett år, Lovis ska fylla fyra år. Stora tjejer! Finaste lillkillen har varit saknar i 5 år... Jag längtar till husvagnsemester i sommar, men fram tills dess, och även därefter, ska jag njuta av många härliga lediga dagar med mina fantastiskt fina flickor!! ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0