en ganska så vanlig blogg, fast min

... om detta med blogg är något för mig. Jag älskar att skriva, på alla olika sätt. Men som det är just nu (föräldraledig med två barn under tre, och en man och hus på det...) så hinner jag verkligen inte ta tag i något av alla de skrivprojekt jag önskar. Så det kanske få bli dethär, för datorn verkar jag då hitta tid för... ;)

Familjen består av mig; en lagom förvirrad och trött, men ack så lycklig och tacksam mamma. Fru är jag ju såklart också, och dotter, syster, vän, svägerska, svärdotter och socialsekreterare. Bland annat. Men framförallt är jag mamma, och jag älskar det! Jag älskar också att pyssla och tänker varje dag att "ikväll, då ska jag minsann låsa in mig och scrappa lite grann" men lyckas ytterst sällan...
Mannen min är fantastisk, nästan precis jämt. Älskar honom gör jag iallafall, precis hela tiden!!
Huset fylls av skratt och joller från våra två tjejer. (även lite skrik och gråt såklart, men det är det intelika roligt att berätta om...) 
Stora L blir snart tre år och har nu (troligtvis i samband med att hon blev storasyster) kommit in i trotsåldern. Bättre sent än aldrig, eller...? ;) Otroligt omtänksam och kärleksfull, lite lillgammal emellanåt. Snäll och glad! Ibland fruktansvärt arg också, såklart... Favorituttrycket just nu är "aldrig i livet" som används titt som tätt; både när det passar sig och sådär helt felanvänt. Men charmigt är det! Hon älskar bokstäver och skriver hela tiden, sitt namn kan hon skriva och hon känner igen de flesta bokstäverna i alfabetet, och vet vad som börjar på just den bokstaven.
Lilla F är ganska så ny, ändå känns det som vår familj alltid varit såhär - underbart härligt stojjig! Hur som helst, hon är snart 3 månader, vår lilla bäbis. Ut kom hon mitt i den varmaste sommaren, och som vi hade längtat - storasyster allra mest. Hon är nöjd och glad mest hela tiden, men redan syns envisheten som vi inte vet riktigt var den kommer ifrån. Ingen av oss föräldrar tycks vilja kännas vid den... ;)
I vår familj finns också storebror G, som är och förblir vår minsting, då han flyttade till himmelen innan vi fick äran att ha honom hos oss. Han somnade in i magen, vecka 40+, och sorgen visste inga gränser!
Den är fortfarande stor, enorm faktiskt, men den har blivit en del av vår vardag och jag vill inte heller vara utan den - då skulle vi ju vart utan vår fina G och inte vara de vi är idag. 4 år sedan vi fick och förlorade honom, 4 långa år... Ändå känns det som igår, och jag minns varenda liten detalj från dagarna kring hans födelse.

Livet stannade upp, stod stilla ett bra tag... Visste inte om jag orkade gå vidare, hur jag skulle ta mig ur den där största sorgen, den som man inte trodde man skulle överleva. Den som man förundrats över att folk orkar bära på. Den där sorgen som förlamade oss, nästan gjorde sönder oss... Men så kom hon, stora L, och livet gick liksom vidare med oss. G lever vidare i henne, de har samma haka och mun... Hon kom med så mycket lycka, kärlek, en sådan tacksamhet till livet... Det gick helt enkelt inte att ligga kvar där i mörkret. Livet gick från svart till skimrande rosa på bara någon minut, när hon lades där på mitt bröst och tittade in i mina ögon. Och jag är inte dum; jag förstår att alla föräldrar känner så - men hon var utan tvekan den vackraste lilla flicka jag hade sett, och hon var min!! <3 Hur den största sorgen kunde lösas upp vet jag inte, men det började där på sal 7 på förlossningen...

Alla våra barn har speciella platser i våra hjärtan; G för att det är där han bor, i våra hjärtan. L för att hon kom när vi behövde henne som allra mest och F för att hon visade oss att lyckan visst kunde kännas större, att kärleken visst kunde växa.

Som ni kanske förstår är jag en av de där mammorna, de som älskar att prata om sina barn, att skryta om dem... Att berätta allt fantastiskt som de gör och säger. Och bloggen kommer att handla om min vardag, där jag just nu är föräldraledig, så mycket sådant såklart...
Men inte bara, det lovar jag... ;) Vi inreder hemma, ändrar om och förnyar och gör om igen. Jag har ideérna och mannen hänger på. Oftast iallafall. =) Så bloggen kommer även handla om det. Kort och gott; vardagen som den ser ut just för tilfället!