syskonkärlek!
Det finns inget som gör mig så varm i hjärtat som att se mina två fina tjejer tillsammans!
Jag var lite nervös innan Freja kom, hur Lovis skulle reagera. Hon var ju så van vid att få all uppmärksamhet och tid, både här hemma och hos hela min familj där hon är första (fast andra) barnbarnet. Hos Marcus familj finns två barn till, så även där fick hon mycket uppmörksamhet.
Hon längtade väldigt mycket efter sin bäbis, kramade magen varje dag och ville så gärna titta på kläderna som bäbisen skulle ha på sig. Vi pratade mycket om bäbisen, och Lovis berättade stolt för alla vi mötte att hon skulle bli storasyster. Men jag var ändå lite orolig för att hon inte riktigt förstod vad det faktiskt skulle innebära att få en bäbis till familjen.
Men så kom Freja, och Lovis tyckte fortfarande att det var sådär fantastiskt som hon hade trott. Hon har älskat Freja från första stund! Hon är så omtänksam och omhändertagande. Jag har verkligen aldrig varit orolig att lämna dem ensamma, Lovis är så försiktig! Hon klappar, kramar och pussar, men så fort Freja säger ifrån slutar hon och pratar lugnande med sin syster. Varje gång Freja gnyr eller gråter säger Lovis "va? va? va?" med såndär härlig lillvuxen tröstande röst, och jag blir alldeles lycklig!
Hon har liksom inte varit avundsjuk heller, är Freja ledsen så säger Lovis "jag tror hon vill komma till dig, mamma" och det är liksom helt ok att hon får krypa ner från mitt knä och ge Freja den platsen istället. Det är så härligt att se!
Vi har varit noga med att Lovis är försiktig, men annars har hon fått pussa, krama och hålla sin syster hur mycket hon har velat då vi tror att det är det bästa för att förebygga avundsjuka och sådär, att hon känner att hon får vara delaktig och att vi inte är allt för rädda om Freja hela tiden. Sen försöker vi också vara noga med att ge Lovis mycket tid, både tid när Freja är med och kanske ligger på soffanbrevid, eller egentid med bara Lovis.
Freja har redan från början visat att hon också tycker mycket om storasyster. Hon var inte en månad när hon faktiskt vände huvudet efter Lovis röst. Nu, 4 månader gamal, skiner hon upp så fort Lovis visar sig. Hon skrattar förtjust när Lovis sjunger och dansar för henne, hon låter sig kramas och pussas. Hon tycker oftast att det är mysigt (eller iaf ok; ;) ) att sitta i Lovis knä, och finner sig i att ligga lite halvt utanför famnen när hon är hos sin storasyster.
När vi hämtar Lovis på förskolan är det Freja hon vill krama, före mig. Det är ofta henne hon säger att hon har saknat. Alla saker jag ofta säger till Lovis, vidarebefordrar hon nu till Freja. Häromdagen satt Freja i babysittern i köket, så kom Lovis in och satte sig brevid. "Fjeja, jag älskar dig. Du gör mig lycklig" Och vid sånna tillfällen tänker jag att detta verkligen är det finaste jag har kunnat ge dem - varandra! ♥
Jag önskar verkligen att syskonkärleken håller i sig! Visst, det kommer komma stunder då de blir galna på varandra och Freja kommer troligtvis bli utkörd från Lovis rum ett antal gånger. ;) Men i grunden hoppas jag att de alltid kommer älska varandra som de gör nu, att de kommer finnas för varandra och vara varandras stora stöd och vänner!
