räkningar och snålande...
Jösses, det snöar verkligen ännu mer! Kan inte förstå var detta ska sluta, det bara kommer mer och mer... Storskrutt får vara hemma idag med, det är så mysigt att ha henne hemma om dagarna! Just nu sitter hon och bygger med sitt duplo, hon byger ett långt badkar och rymdraketer. =) Fantastin är så härlig! Älskar att få ta del av hennes påhitt och tankar! ♥
Jag har betalt räkningarna idag, lite sent... Men innan nästa månad iallafall. Alltid när jag betalar räkningarna tänker jag "ja, lite mer pengar hade ju inte suttit fel..." Speciellt nu då vi lever på endast Ms lön, och två små barnbidrag... Men sen tittar jag på tjejerna, och då Freja framförallt, och inser att vi verkligen gör den prioritering som känns helt rätt för oss! Vi kommer att ha två löner resten av våra liv (eller ja, iallafall till pensionen...) och det är så väldigt mycket värt att snåla lite extra nu, så att barnen kan få vara hemma lite längre...
Förskolan är bra, det tycker vi verkligen! Just den som Lovis går på är alldeles kanon och vi kunde inte vart mer nöjda med den plats hon tillbringar sina dagar på. Men en lagom dos och inte allt för tidigt tror jag på! Iallafall så vill jag ge mina barn så mycket hemmatid som möjligt, både för min och deras skull. De är små en gång i livet, det är nu man har möjlighet att få vara tillsammans med dem så mycket det bara går. Det är nu jag har möjlighet att få tillbringa hela dagarna med mina barn, kunna få trösta dem när de är ledsna och skratta med dem när de är glada. Det är nu jag kan få finnas för dem på heltid, och det är verkligen en lyx! Ett litet barn tror jag är allra tryggast och trivs allra bäst med mamma eller pappa, och nu har vi möjlighet att ha Frejan hemma länge, och då ska hon också få vara det! Lovis var 22 månader när hon började förskolan. Och hon trivdes, fann sig till rätta relativt snabbt. Hon var glad när hon fick komma dit, men ännu gladare när hon fick komma hem! Nån gång fram på våren, när hon var 27-28 månader, märktes en stor skillnad i hennes beteende. Att hon faktiskt saknade kompisarna när hon varit ifrån förskolan ett tag, och att hon verkligen hade ut något av att vara där. Jag tycker faktiskt att små barn förtjänar att få göra vad de vill om dagarna, sova när de är trötta och äta när de är hungriga. Leka när de vill, gå ut när de vill... Helt enkelt följa sitt eget schema och inte passas in i ett led för att bli en del av en grupp. När de väl börjat finns ingen återvändo - resten av livet måste vi anpassa oss efter andra, så varför börja för tidigt??
Nu blir Lovis ibland lite ledsen när jag säger att hon inte ska gå till förskolan. Men kontrar jag sedan med att "men du får vara hemma, och mysa med Freja och mig" så blir hon glad igen. Hon tycker fortfarande (tack och lov!) att hemma är bästa stället att vara på! ♥
Så, för att återknuta resonemanget - trots att vi sällan har pengar till något utöver det nödvändiga, trots att jag måste tänka mig för inför de flesta inköp, att jag fick sätta upp samma gardiner som förra året, samma stjärnor... Så känner jag verkligen att vi gör rätt prioritering! För vår familj, för våra barn. För oss som föräldrar. Att få vara med Freja hela tiden och att kunna hålla henne hemma tills hon är 26 månader känns som ett rimligt skäl för lite snålande...
Jag har betalt räkningarna idag, lite sent... Men innan nästa månad iallafall. Alltid när jag betalar räkningarna tänker jag "ja, lite mer pengar hade ju inte suttit fel..." Speciellt nu då vi lever på endast Ms lön, och två små barnbidrag... Men sen tittar jag på tjejerna, och då Freja framförallt, och inser att vi verkligen gör den prioritering som känns helt rätt för oss! Vi kommer att ha två löner resten av våra liv (eller ja, iallafall till pensionen...) och det är så väldigt mycket värt att snåla lite extra nu, så att barnen kan få vara hemma lite längre...
Förskolan är bra, det tycker vi verkligen! Just den som Lovis går på är alldeles kanon och vi kunde inte vart mer nöjda med den plats hon tillbringar sina dagar på. Men en lagom dos och inte allt för tidigt tror jag på! Iallafall så vill jag ge mina barn så mycket hemmatid som möjligt, både för min och deras skull. De är små en gång i livet, det är nu man har möjlighet att få vara tillsammans med dem så mycket det bara går. Det är nu jag har möjlighet att få tillbringa hela dagarna med mina barn, kunna få trösta dem när de är ledsna och skratta med dem när de är glada. Det är nu jag kan få finnas för dem på heltid, och det är verkligen en lyx! Ett litet barn tror jag är allra tryggast och trivs allra bäst med mamma eller pappa, och nu har vi möjlighet att ha Frejan hemma länge, och då ska hon också få vara det! Lovis var 22 månader när hon började förskolan. Och hon trivdes, fann sig till rätta relativt snabbt. Hon var glad när hon fick komma dit, men ännu gladare när hon fick komma hem! Nån gång fram på våren, när hon var 27-28 månader, märktes en stor skillnad i hennes beteende. Att hon faktiskt saknade kompisarna när hon varit ifrån förskolan ett tag, och att hon verkligen hade ut något av att vara där. Jag tycker faktiskt att små barn förtjänar att få göra vad de vill om dagarna, sova när de är trötta och äta när de är hungriga. Leka när de vill, gå ut när de vill... Helt enkelt följa sitt eget schema och inte passas in i ett led för att bli en del av en grupp. När de väl börjat finns ingen återvändo - resten av livet måste vi anpassa oss efter andra, så varför börja för tidigt??
Nu blir Lovis ibland lite ledsen när jag säger att hon inte ska gå till förskolan. Men kontrar jag sedan med att "men du får vara hemma, och mysa med Freja och mig" så blir hon glad igen. Hon tycker fortfarande (tack och lov!) att hemma är bästa stället att vara på! ♥
Så, för att återknuta resonemanget - trots att vi sällan har pengar till något utöver det nödvändiga, trots att jag måste tänka mig för inför de flesta inköp, att jag fick sätta upp samma gardiner som förra året, samma stjärnor... Så känner jag verkligen att vi gör rätt prioritering! För vår familj, för våra barn. För oss som föräldrar. Att få vara med Freja hela tiden och att kunna hålla henne hemma tills hon är 26 månader känns som ett rimligt skäl för lite snålande...
Kommentarer
Trackback
