vad hände med våren...?
Påskhelgen började i torsdags med att Lovis hade påskfest på förskolan. Hon var så glad och ville så gärna klä ut sig till 'påskgumma', det var spännande med den stora kjolen och röda kinderna, fräknarna, kaffekannan och kvasten. Och just det, förklädet också. Och huckle, såklart, allt skulle på! =) Så söt var hon, och alla kompisarna var lika fina! ♥ Lovis var dock lite besviken när jag hämtade henne;
"jag kunde inte flyga, mamma. Jag fick låtsas"
Underbara lilla älskling!!
På torsdagseftermiddagen var vi hos fina M och hennes föräldrar och lekte i många timmar, först lite inne men sen kom vi som på att det var härligt väder och vi gick ut.
I fredags var vi hos mina föräldrar och åt påsklunch tillsammans med alla systar och deras finingar, mormor, farmor och farfar. Eftermiddagen tillbringades sedan på deras baksida. ;)
På påskafton hade påskharen varit här och lämnat påskägg i trädgården, Lovis tyckte att det var spännande att få leta och blev väldigt exalterad när hon hittade dem, ett till henne och ett till Freja. Förmiddagen ägnade M till att jobba och jag och tjejerna var ute. Vi tog en sväng till lekparken och vitsippsbacken för att försöka ta lite fina kort, sen var vi hemma på tomten och bara myste! Under eftermiddagen byggde M staket, Lovis är så otroligt söt när hon går brevid och ska hjälpa honom. Kör han fast har hon alltid nån liten idé på lut om hur han ska göra. =) Hon älskar att få vara med och det är så underbart att se henne, hon är liksom så stolt över att få vara en del av det han gör.
Påskaftons kväll var familjen S/A här och grillade. Senare under kvällen kom även familjen S/B och vi blev sittandes på altanen till klockan var 01, tror jag. Men då var det kallt när vi öppnade altandörren för att släppa ut dem... Burr!
Ja, även resten av helgen har gått i sommaren och solens tecken, och jag känner redan ångest inför det faktum att livet inte förblir såhär. Msydagar med mina älskade flickor är liskom ingen livslång verklighet, och det känns så sorgligt, på nåt sätt. Alltså, det är roligt att jobba, det tycker jag. Jag trivs med arbetskamrater och arbetet. Men... Att vakna med båda tjejerna i sängen, Lovis frågar "vad ska vi göra idag" och jag kan svara "jaa, vad vill du göra?" Ja, det är liksom bättre! Att verkligen få njuta av dem, utan stress, utan tider att passa. Helt utan krav, det är ju det som är livskvalite! ♥
Nu kom M hem, och båda tjejerna sover sedan lite över en timma (när vi kom in idag hade vi varit ute konstant i 8 timmar, så de somnade som stockar!) så nu ska vi ha lite annan typ av livskvalite, filmkväll i soffan!
Citat, Lovis
mamma: Vad har hänt med ditt finger?
Lovis: Jag vet inte vad jag har gjort, men det blinkar i det hela tiden...
Förstod efter ett tag att det pulserade i hennes finger, ganska så bra förklaring tycker jag allt! ♥
måste man börja jobba igen...?
Idag är det lite mulet så vi passar på att uträtta några ärenden i stan, och jag måste ärligt säga att jag undrar, även idag, om man faktiskt måste jobba igen. Jag skulle vilja tillbringa varje minut med mina tjejer! ♥ (Eller iallafall jobba halvtid, för lite vuxet samspel behöver man ju, så småningom...)
hemlängtan!
Men så igår var det dags att åka hem. Helgen hade bra, men så såg jag Freja. Jösses vad jag hade längtat, kände jag då! Nästan så jag grät en liten skvätt när jag fick se henne, fina lilla hönan! ♥ Sen var det dags att åka på dansuppvisning och se världens sötaste lilla Elefant dansa med sina danskompisar. Så roligt och det var en stolt mamma, pappa, morfar, mostrar och gamlamormor som satt i publiken och tittade. Och en lillasyster som njöt av alla applåder, som är det roligaste just nu. Hon var så duktig, lilla elefanten. Hon dansade och gjorde alla rörelser precis som det var tänkt! ♥
Härligt att få komma hem till mina ljuvliga tjejer igen, och nu är det påsklov en vecka. Bara massa mys!! Vi börjar men att mysa i solen idag, det är underbart väder!!
älskar hennes funderingar!
Lovis: Vi ska åka till den låtsasGustav och plantera. Han ska få blåa blommor nu.
Jag (lite konfunderad): 'LåtsasGustav', vem är den riktiga Gustav, menar du?
Lovis (alldeles självklart): Han i himmelen.
Så roligt att få ta del av deras tankar. Det är klart, vi visar kort på Gustav och säger att han är i himmelen. Sen åker vi till graven och benämner det som "vi åker till Gustav". LåtsasGustav, i en treårings tankar.
Sen fortsatte hon till Freja: Vi ska sätta påskfjädrar också, i olika färger. Det är för att det snart kommer påsk. Och ett påskägg måste han få. Ett lagom stort, så han kan hämta det själv.
Så igår sattes det påskris med massa färger, ett lagom stort påskägg och blåa blommor hon en storebror, som inte finns med oss men verkligen bland oss. ♥
syskonkärlek!
Tjejerna leker så mysigt tillsammans! Att Freja är alldeles förälskad och facinerad av storasyster är ju inget konstigt, Lovis låter och syns ju mycket hela dagarna och det är klart att det fångar liten tjejs intresse. Men att Lovis facinatin, kärlek och tålamod till Freja skulle hålla i sig så, trodde jag nog inte.
Just när Freja föddes var Lovis väldigt systerlig, hjälpte gärna till, hämtade saker, gav Freja nappen när hon var ledsen. Hon tröstade, kramade, pussade och ville hålla. Hela tiden. Alla som frågade hur det gick och hur Lovis tog det hela varnade oss, "ja det kan ändras" när vi svarade att det gick över förväntan. Men än har det inte ändrats. Snarare tvärtom, Lovis blir mer och mer fäst vid Freja för varje dag som går. Hon har ett sådant tålamod med henne! Lovis är tex ganska håröm, och vi får helst inte kamma hennes hår. Men om Freja så drar i håret så att flera hårstrån lossar tittar Lovis kärleksfullt på henne och säger "Freja, inte dra storasyster i håret". Likaså om Freja har sönder något som är Lovis, då är hon (oftast) så förståndig och bara säger, mjukt men bestämt, att Freja inte får leka med hennes saker.
Om jag eller M blir arg på Lovis och hon blir ledsen, då går hon till Freja för en kram. Där hittar hon trösten när hon inte känner den från oss.
Lovis vill så gärna att Freja ska sova i hennes säng. Åtminståne i hennes rum! ;) För några veckor sedan var det en liten kille här, som inte har varit hos oss tidigare. Lovis och N sprang upp för att leka på övervåningen, och jag hörde hur Lovis berättade vem som bodde i vilket rum. Så frågar N "men, vart sover bäbisen?" (hon sover fortfarande i vår säng, det finns ingen madrass i spjälsängen) Lovis funderade lite, men svarade snart "mmm... hon sover hos mig". Där fick hon leva ut sin önskan litegrann. =)
Jag hoppas verkigen att detta håller i sig! Att mina fina tjejer alltid kommer vara vänner och att de kommer ha mycket gemensamt när de växer upp! Än så länge är de iallafall varandras bästa vänner och största trygghet, och det värmer hjärtat otroligt mycket att se det! ♥
minnen
Lovis pratar så mycket om honom nu fölr tiden, varje dag har hon funderingar kring hur han har det i himmelen, om han kommer komma tillbaka till oss. Vi har sagt att han var för sjuk och att doktorn inte kunde laga honom, och att han dog. Lovis har frågat om han fortfarande är sjuk, men då har vi sagt att hans kompisar har lagat honom nu. Då tycker hon att han inte behöver vara död längre, utan att han kan komma tillbaka till oss. "mamma, jag tycker det skulle vara bättre om han var här istället" sa hon häromdagen, och jag kan inte annat än att hålla med! Hon pratar om honom på ett så fint sätt, hon ändrar ofta rösten lite grann och får oss att förstå att hon vet att han är speciell.
Om det slutar blåsa så tror jag att vi ska ta med oss lite picnic och åka till honom på söndag, längesen tjejerna var där nu då vädret inte har varit så roligt. För trots att jag blir ledsen över att mina fina flickor tvingas växa upp med vetskapen om att alla barn inte får leva, vill jag att de ska veta om Gustav. Jag vill att han ska vara en storebror som de bär med sig i hjärtat och som alltid kommer vara en osynlig del av deras syskonskara. ♥
Citat, Lovis
Lovis säger så otroligt mycket roliga saker nu!
Förra veckan hade vi fikat på dagen. Ett halvt paket med ballerina stod kvar på bänken. Jag är på övervåningen och plockar undan och Lovis sitter vid köksbordet och degar.
"mamma! kan jag få en överraskning?"
"nej älskling, inte nu"
"men... kan jag få en halv överraskning då?"
I lördags morse låg vi i sängen och myste lite. Lovis har pratat lite om en lillebror sista tiden, och så säger hon
"mamma, när jag får min lillebror, då vill jag att han ska vara brun"
"men det går ju inte, du vet pappa och jag är ju inte bruna"
"det gör inget, ni är fina ändå"
Igår kom hon ut till mig i köket och utbrast, alldeles förfärad
"mamma, jag är så onödig!"
Förstod ganska snart att hon menade 'orolig', men det lät så väldigt roligt!
Min syster flyttade till en ny lägenhet i fredags. Under söndagen var Lovis där tillsammans med mormor och morfar. När hon kom hem frågade jag om det var fint.
"ja, det var jättefint. Fast det var väldigt stökigt. Hon får nog inget lördagsgodis."
