minnen
Igår var en såndär dag då många minnen kom upp alldeles till ytan igen. På ett vis tycker jag om att minnas och känna smärtan igen. För den känner jag tydligt. Det saknas något, trots att vi nu har både Lovis och Freja hos oss, så är det en tomhet att Gustav inte är här.
Lovis pratar så mycket om honom nu fölr tiden, varje dag har hon funderingar kring hur han har det i himmelen, om han kommer komma tillbaka till oss. Vi har sagt att han var för sjuk och att doktorn inte kunde laga honom, och att han dog. Lovis har frågat om han fortfarande är sjuk, men då har vi sagt att hans kompisar har lagat honom nu. Då tycker hon att han inte behöver vara död längre, utan att han kan komma tillbaka till oss. "mamma, jag tycker det skulle vara bättre om han var här istället" sa hon häromdagen, och jag kan inte annat än att hålla med! Hon pratar om honom på ett så fint sätt, hon ändrar ofta rösten lite grann och får oss att förstå att hon vet att han är speciell.
Om det slutar blåsa så tror jag att vi ska ta med oss lite picnic och åka till honom på söndag, längesen tjejerna var där nu då vädret inte har varit så roligt. För trots att jag blir ledsen över att mina fina flickor tvingas växa upp med vetskapen om att alla barn inte får leva, vill jag att de ska veta om Gustav. Jag vill att han ska vara en storebror som de bär med sig i hjärtat och som alltid kommer vara en osynlig del av deras syskonskara. ♥
Lovis pratar så mycket om honom nu fölr tiden, varje dag har hon funderingar kring hur han har det i himmelen, om han kommer komma tillbaka till oss. Vi har sagt att han var för sjuk och att doktorn inte kunde laga honom, och att han dog. Lovis har frågat om han fortfarande är sjuk, men då har vi sagt att hans kompisar har lagat honom nu. Då tycker hon att han inte behöver vara död längre, utan att han kan komma tillbaka till oss. "mamma, jag tycker det skulle vara bättre om han var här istället" sa hon häromdagen, och jag kan inte annat än att hålla med! Hon pratar om honom på ett så fint sätt, hon ändrar ofta rösten lite grann och får oss att förstå att hon vet att han är speciell.
Om det slutar blåsa så tror jag att vi ska ta med oss lite picnic och åka till honom på söndag, längesen tjejerna var där nu då vädret inte har varit så roligt. För trots att jag blir ledsen över att mina fina flickor tvingas växa upp med vetskapen om att alla barn inte får leva, vill jag att de ska veta om Gustav. Jag vill att han ska vara en storebror som de bär med sig i hjärtat och som alltid kommer vara en osynlig del av deras syskonskara. ♥
Kommentarer
Trackback
