en ganska så vanlig blogg, fast min

Tidig julaftonsmorgon, och jag ligger vaken. Ensam i tystnaden med huvudet fullt av tankar.

Under granen ligger alla klappar och väntar, julstrumporna är fyllda. Skinkmackan som Lovis la ut till tomten igår är borta, så nog har han varit här alltid! Underbara unge!! Igår blev hon lite orolig när det visade sig att vi glömt köpa gröt att ställa ut. Jag trodde att det gick lika bra med en skinkmacka, men Lovis var tveksam. Vi fick ringa till tomten och fråga. Marcus stängde in sig i en garderob, och låtsades vara tomten. Lovis var så nervös! :) Hon skakade nästan under hela samtalet, men blev lättad när tomten sa att han får så mycket gröt, så en skinkmacka vore jättegott! När vi sedan lade på fnissade hon alldeles ljuvligt och kunde inte sluta. Hon var alldeles uppspelt, och så full av förväntan! Älskade lilla tös!

Freja är också förväntansfull, av bara farten. Hon smittas av glädjen. Häromdagen frågade jag henne, alldeles full av spänning i rösten, vem som kommer på julafton. Freja skiner upp och svarar, minst lika spänd, "mormor!!" Haha, ljuvliga lilltroll! Som sagt, hon rycks med och längtar o väntar, men hon förstår inte riktigt på vad!

Snön ligger vit på marken, julkänslorna är på topp! Vi planerar att bada i badtunnan ikväll och alla mina systrar med nästan alla respektive ska vara här. Till synes en alldeles underbar jul!

Själv är jag som alltid lite kluven. Julen är barnens högtid och mitt hjärta blir alldeles varm av lycka över tjejernas längtan och förväntan. Jag längtar tills de kommer ner o ser alla klappar under granen, och jag ser fram emot deras möte med tomten! Det har varit underbart att längta tillsammans med Lovis; följt julkalendern, pysslat, bakat och pyntat. Vi har slagit in julklappar och längtat efter tomten. Och mitt i all förväntan och glädje så orkar jag inte riktigt. Det värker i mitt hjärta av frågor kring hur livet kunde ha varit. Som alla år. Glädjen för med sig sorgen. Samma lycka som får det att bubbla i bröstet, får också hjärtat att värka. Lovis är så mån om att vi ska åka till kyrkogården idag, önska Gustav god jul. Mitt fina lilla hjärta, vad det gör ont i mig att hon ska behöva önska god jul vid en kall sten.

I år saknar jag dessutom min farmor! Första julen utan henne. 7:e julen utan Gustav. 7:e julen utan min morfar. Fast egentligen 8:e, eftersom han låg på sjukhuset den sista julen. Även första julen utan M:s morfar. Resten av livet kvar. Det går, det vet jag sedan innan. Jag vet att saknaden känns lite lättare att bära med tiden, att dendär krampen om hjärtat lättar lite för varje år. Men jag vet också att alla känslor kommer tillbaka med full kraft, när jag står på kyrkogården och önskar god jul, till en liten liten kille som är min son, men som inte finns hos mig.

Jag har bakat struvor, mamma har gjort kolakakor. Kakor som farmor alltid hade med sig på jul. Hennes tradition lever vidare. När vi ser på Kalle Anka vet jag att vi alla tänker på morfar lite extra när Hackspetten kommer. Och när barnens ögon tindrar, och tomten gör dem nervösa, då vet jag mitt hjärta brister.

Som alla år.

I helgen var vi på ett mycket trevligt julbord med Marcus jobb. Eller ja, med hans jobbarkompisar, och alla respektive. Efter en jobbig vecka var jag inte alls upplagd egentligen, ville bara kura in mig i sköna soffan, se en film o somna tidigt. Men men. Ibland får man offra sig. Och ganska ofta är det väl värt det! :) Det var det i lördags. För jag hade superskoj! Trevligt mingel innan, god julmat på Peos lada. Bra uppträde och riktigt håll-i-gång tills bussen gick hem! Konstigt bara att det alltid är som roligast, precis i slutet...?

I lördags morse var jag på gymmet med C, som hade förberett ett ordentligt pass! :) Men jag missade nog att stretcha benen ordentligt, för nu -efter några timmars dans uppepå det- kan jag inte gå! Jag brukar egentligen tycka att träningsvärk är skönt; man vet ju att man har gjort något vettigt! Men nu, nu finns det inget skönt alls med den! Fruktansvärt, jag kunde inte ens ha tjejerna i knät i söndags... Men, det känns ju att jag gjort något vettigt! ;) (även om det hade varit mer vettigt att stretcha ordentligt...)

I veckan är det lucia, Frejas första luciatåg. :) Tror dock inte att hon kommer vara med, hon kommer nog bli en sån unge som springer till mamma istället. :) Spännande att se! :)

Dags att hoppa in i duschen, tandläkarbesök väntar för tjejerna idag!

dethär att vi nu har hela kylen full med julgodis!?! Det är ju tre veckor kvar till jul. Undrar hur många omgångar jag behöver göra, för att det faktiskt ska finnas något att bjuda på på självaste julafton...?

Idag har vi haft en riktig familjedag, precis vad jag behövde! Julmusik i högtalarna medan julgodisbak med två små tomtenissar stod på schemat. Lite mys i soffan, en stunds pulkaåkning och julbord light till lunch på det. Däremellan två barn som ville ha samma kavel, sitta på samma stol och göra marsipanfigur av exakt samma bit marsipan. En pappa som stressas av allt kladd i köket och en mamma som kände en viss besvikelse över kaoset som utvecklades istället för idyllen som hon hade tänkt.. ;) En härlig dag med familjen, med andra ord!

Lovis tror verkligen på tomten! Det är fullständigt underbart att höra henne prata om honom. För Tomten är en han, sen finns tomtemor och alla nissarna; flickor och pojkar. Idag pratade hon om tomten och om "andra tomtar", sånna som finns på julskyltningar tillexempel. "Men det är ju människor" tyckte hon. Vad är Tomten, kan man ju undra? :) Undrar om detta är hennes sista år som fullkomligt ovetandes!?! Hoppas inte det! Igår när hon såg paketkalendern som hängde i hallen blev hon alldeles till sig; hade Tomten varit i vårt hus under natten??!? Och nu är hon alldeles pirrig i väntan på julafton, och i varannan mening dyker han upp- Tomten. :) Underbart! Hoppas hon får tro nästa år också!!!

Nu är det dags att sova, ny dag och arbetsvecka imorn. Bara tre veckor kvar till dopparedagen! :)

Många, hoppas jag... ;) Trots goda intentioner har jag svårt att skriva här regelbundet! Nu gör jag ett nytt försök, efter nästan två månader härifrån.

Idag är det den andra december. Julkalendern har startat, snön ligger på marken. Adventsstjärnor och ljusstakar lyst fint i alla fönster och jag hann klart med paketkalendern i tid.
Det har varit en jobbig höst, tycker jag. Jag har nytt jobb med allt vad det innebär. Dessutom är även fyra kollegor, och min chef, också nya så det är väldigt rörigt! Uppepå det byte sv kök och den vanliga vardagen med städ, tvätt, matlagning och VAB... ;) Gustavs 6:årsdag tog oväntat hårt, kanske beroende på skolstarten för hans jämnåriga.

Ni vet dendär känslan av att tiden liksom rinner ifrån en? Att man inte riktigt hänger med, och att det alltid finns mer saker att göra än tid att göra det på. Den känslan har jag haft hela hösten. Oklart om det är tiden eller energin som inte räckt till, men jag har iallafall känt mig inre stressad och lite deppig mer eller mindre hela hösten. Kanske har det varit en kombination?

Men. I fredags hade vi en ledig dag, M och jag. Barnen lämnade vi av för mys med gamlamormor och åkte själva in till stan. Där fördrev vi hela dagen med att långluncha, handla de flesta julklapparna, fika, mysa och bara strosa runt. De flesta julklapparna är således klara och imorgon står julgodisbak på schemat. Pepparkaksburkarna är fulla och finkläderna inhandlade. Nu är det dags att börja njuta, för detta är ju en fantastisk tid på året, egentligen!