en ganska så vanlig blogg, fast min

Vilken sommar det har varit, sommaren 2013 kommer utan tvekan att gå till historien som en av de bästa somrarna! Iallafall i min historia, den om mitt liv.

Det började liksom redan innan själva semestern började, och jag var färdig och nöjd på jobbet en dag tidigare än tänkt. Sen fortsatte det med en första semestereftermiddag som var så lugn och ljuvlig, då jag var så avkopplad redan på en gång och somnade på soffan medan barnen lekte. Och sen liksom bara fortsatte det i en rasande fart, med sol mest hela tiden och hur många stranddagar som helst! Relativt varmt i vattnet och tre helt lediga veckor, HELA familjen!

Vi åkte direkt till Öland vilket gjorde att semesterkänskan infann sig på stört. Båda tjejerna är relativt stora och självständiga, och leker ofta faktiskt riktigt bra tillsammans. De klarar sig utan middagavila, utan helt regelbundna måltider. Det har alltså varit en sommar utan massa hålltider att passa hela tiden, utan barn att konstant passa på och underhålla, utan något som helst regn att sysselsätta sig ifrån. Och de få dagarna det har regnat (typ tre??) så har tjejerna varit helt nöjda med att leka och greja tillsammans, medan vi föräldrar har kunnat ligga på varsin soffa och läst. Jag har läst 4 böcker denna semester! Sista dagen på Öland fyllde Freja tre år och jag sörjde lite granna att min lilla, faktiskt inte är så himla liten längre...
Vi fortsatte i en röd liten idyll på landet med bästa kompisarna; fyra nöjda
ungar - fyra nöjda föräldrar. Sol, bad, äventyrsland och ännu mera sol. Snäck-plockning, kortspel, och ungefär hur mycket skratt och skoj som helst.
Sen följde sommarens soligaste och varmaste vecka, då var vi hemma och tillbringade varje dag på stranden. 7 dagar av 8 möjliga åt vi både lunch, mellanmål och kvällsmat där, tjejerna badade och jag solade. Marcus letade husvagn, inför nästa års semester, och njöt av att vara ledig på ett sätt som han aldrig tidigare gjort.

En vecka mitt i jobbade vi båda två och tjejerna fick istället njuta av gamlamormors sällskap. Och vice versa, gamlamormor var nog lika nöjd hon. Tjejerna minisemestrade en natt med gamlamormor, mormor och morfar på båten, och föräldrarna minisemestrade hemma; en barnfri kväll och en hel natts sömn!
Slutligen hann jag och tjejerna med några nätter på båten, med mormor o morfar, i Vadstena, medan pappa fick jobba o slita på sitt håll. Allt detta toppades med massa kvällsbad, fredagsmys på stranden, fantastiska solnedgångar, härliga vänner och massvis med glass. Det går det åt en sånhär varm sommar!

Som sagt. Sommaren 2013 hamnar iallafall i min historiebok, både när det gäller vädret och våra personliga förutsättningar så har den slagit många rekord! Jag har galet många fina minnen att ta med mig in i hösten, och kunna plocka fram dagar då livet inte känns fullt så soligt.

(Och vet ni vad det bästa är?? Den är inte riktigt slut än..!)

(och nej, varje liten minut har inte alls varit sådär idyllisk och ljuvlig, ibland har jag velat rymma iväg en stund, och bara slippa dethär med en trött och viljestark treåring eller en liten minitonåring... men ändå. Sommaren i stort har varit såhär! Och det är så jag hoppas kunna minnas den!!)

Eller, om man ska vara riktigt noga är den riktiga stora dagen först om några veckor, men i måndags var det en liten försmak på den stora dagen. Då var det nämligen dags för Lovis att börja på fritids!
Veckan innan var Lovis och jag på stan och förberedde inför skolstarten. (??!!?? Vad hände egentligen, hon är ju fortfarande min lilla och behöver så mycket vägledning och trygghet, och bekräftelse och närhet, och kramar och omhändertagande. Och ändå sägs det vara dags för skolstart!)

Jag blir alldeles till mig av stolthet när jag tittar på henne, min fina lilla unge som nästan alldeles nyss var en bäbis. Jag minns så väl när hon kom, när hon äntligen låg där på mitt bröst. Så perfekt var hon! Så liten (fast liksom ändå ganska så stor..) och helt ny. Detdär nya fascinerar mig så mycket! Man vet ingenting om det lilla knytet, men man skulle göra allt för att skydda det mot ont. Man har aldrig träffat det förr, men älskar det redan, så mycket. Man vet ingenting om framtiden, mer än att vad som än händer, så kommer man vara så stolt!

Lovis var från början en såndär mönsterbäbis. Alltid nöjd (kan bero på att hon alltid var i famnen...), sov bra och åt var 4:e timma, smidigt och snabbt. Älskade vagnen, trivdes i bilen. Smidig liksom. Och från början kändes allt så självklart! Lite som att det alltid varit meningen att just hon skulle komma till oss! <3

Hon blev ju större, och i takt med att hon växte så växte hennes vilja och temperament. ;-) Men också hennes omtänksamhet, tålamod och ödmjukhet. Det finns så mycket snällhet och fint i den där lilla ungen! <3
Och nu då, nu är det alltså dags för den där lillan att börja fritids, och alldeles snart skolan! En helt ny värld tar vid, och hon är så förväntansfull. Sådär så att jag bara står och tittar på henne, och mitt inre bubblar över av värme, och jag minns hur det kändes.

Jag hade en rosa ryggsäck när jag började. Lovis har en svart axelrems-väska med Monster high på. Min fina lilla älskling är allt lite tuffare än vad hennes mamma var! <3