en ganska så vanlig blogg, fast min

... och jag har svårt att sluta mysa! Lillskrutt sover sedan 2 timmar och jag sitter där jag satt. :)

<3

Freja har svårt att sova då hon har feber, istället ligger hon och myser med pappa i sängen.

Älskade goa fina unge!!! <3

På torsdag börjar jag jobba. Det känns så sorgligt!! Alltså, själva jobbet känns bra, jag tycker att arbetet är roligt och det är en bra grupp o allt det där. Men tanken på att jag inte ska få vara med mina fina små tjejer hela dagarna, det känns så otroligt sorgligt!! Det är så mycket jag kommer missa, så mycket jag inte kommer hinna göra tillsammans med dem. Min favoritstund på dagen är verkligen när båda tjejerna vaknat men ändå inte vill gå upp än, utan vi ligger kvar i sängen o kramas. Det är så ljuvligt att bara få ligga mellan dem och prata, mysa och kramas.

Alltså, det är ju såhär som livet är. Alla (jaja, nästan iallafall) börjar jobba efter ett tag hemma, barnen går på förskolan och livet rullar på. Jag förstår att vi också kommer hitta rutiner så vi klarar av den vardagen. Men det är inte såhär jag skulle vilja ha det.

Drömmen är ju att kunna jobba typ 60 %, och rent lönemässigt skulle vi klara det. Men sen tillkommer förskoleavgift o rese-pengar och då går vi minus, vilket inte känns så värst lockande.. Så ett jobb i Mullsjö hade varit toppen! Tyvärr finns det inte ett enda ute just nu.

Jaja, det är två hela dagar av mys kvar, och sen jobbar jag bara halvtid i december, så massa julledigt blir det! :)

Idag fick vi ställa in lek hos kompisar då Freja är lite febrig. Så nu är det mys i soffan med "Pippi på rymmen" på tv och pepparkakor o julmust på bordet som gäller.

Härliga, ljuva, fantastiska mammaledighet!!

<3

Idag var vi på ICA. Lovis hittade några glittriga kulor på små pinnar som hon ville köpa.

V: "Men vad ska du ha den till?"
L: "Jag tänkte att Gustav kunde få dem på julafton."

Då kunde jag ju inte säga nej.. <3

Världens bästa Lovis gör sina julklappar.

<3

Lovis reaktion:

"Jiffi!!!!! Ska vi gå ut och göra en snögubbe???"

;)

Enda orsaken är att jag börjar jobba på torsdag och nu myser med tjejerna varje ledig stund, så jag hinner helt enkelt inte...

Dagen har än så länge bjudit på sovmorgon, mysig 1advent-frukost, affär-lek, pepparkaksbak och nu disk/djurbad/matlagning.

En söndag när den är som bäst!!

<3

Idag har Freja hjälpt mig slå in julklappar. Tejpen var roligast! Mycket tejp gick det åt... ;)

Lovis ropar "överraskning!"
När jag kommer in visar hon stolt att hon har bäddat sin säng, duktiga unge!!!

<3

Åh, jag kan inte sluta, alla är så underbara och känns så längesen när jag tänker på min stora fina tjej, men ändå minns jag i detalj historien kring bilden.

Här är en favoritbild på Lovis, 31 oktober 2008. Årets första snö kom med besked och vi tog fram pulkan. Det var mysigt, tyckte Lovis, men de större barnen i pulkabacken var otroligt spännande att titta på! :)

Åh vad jag älskar gamla foton! Både riktigt gamla och sådär lagom gamla.

Bjuder på några som är ungefär 4 år gamla. Det händer mycket med liten älskling på den tiden!!

<3

Freja har rivit ut hela tidningskorgen och tillslut fastnat för den enda tidningen med leksaker i... :)

Lovis tittat ibland på Musses klubbhus. Där har han nån hand eller vad det är, som tar fram saker som Musse ber om. (eller nåt liknande, i ärlighetens namn har jag inte tittat så noga...)

Idag satt hon och lekte med nya borrmaskinen.

L: "Mamma, hämta skruvarna."
V: "Det kan du ju hämta själv, du vet ju bäst vart du har dem."
L: "Åhh... Du mamma, tänk om du var en sån där hand i Mussepigg, då hade jag sagt 'kan jag be och få skruvarna' och då hade du hämtat dem. Tänk det, du!"

Haha, ja lite önsketänkande drabbar väl oss alla då och då! :)

.. men undra hur många det blir i slutändan...? ;)

Vi väckte såklart födelsedagsbarnet med sång och paket på sängen. Bland annat en cykel, verktygslåda och fina röda lackskor.

En nöjd tjej åkte sedan till förskolan för att bjuda kompisarna på glass. Jag tyckte vi kunde vara lediga idag men det var väldigt viktigt att få firas på rätt dag även på förskolan. Sen kom mormor o gamlamormor och överraskningshämtade på förskolan, och följde med hem på fika. Nu har den nöjda fyraåringen somnat i soffan bredvid mig, älskade unge!

<3

Idag fyller Lovis år, fyra år. Det är alltså fyra år sedan jag låg i en sal på BB och myste med min nya, alldeles egna, dotter. Det är så stort och än idag har jag svårt att förstå att det är sant!

Jag minns den där första tiden så väl. Hur livet förändrades och blev så mycket härligare! Hur fokusen så naturligt och självklart flyttades till denna nya lilla människa! Hur jag tittade på henne och lyckan bubblade över och jag var tvungen att skratta högt för att lätta på trycket. Hur jag helst bara satt med henne i famnen, dagen lång, och njöt av att vara mamma.

Älskade, finaste, kloka lilla Lovis! Hon har blivit en så stor och förståndig tjej. Hon kan så mycket och förstår ännu mer. Hon är ömsint, omtänksam, kärleksfull, försiktig, social, smart, glad, känslosam och duktig. Hon är snäll mot sin syster, mån om sina kompisar. Gör ofta små kort för att tala om att hon tycker om människor omkring henne.

Hon älskar sång och musik, att dansa och röra på sig. Hon älskar också att pyssla, dega, klippa o klistra och baka. Hon leker mycket med dockorna i dockskåpet, men inte så mycket i själva dockskåpet. Allra helst sitter hon på soffan, uppe på ryggstödet med benen hängandes nedför baksidan, och leker med dockorna i fönstret.

Hon har en fantasi som är oändlig! Titt som tätt "blir hon" Petronella, och med henne kommer en hel familj, systrar och mostrar och kompisar. Petronella kan det mesta och har varit med om allt. ;)

Hon älskar att vara inne hos våra grannar, ett pensionerat par i 65-70 årsåldern. Där inne får hon full uppmärksamhet och tillsammans med Elisabeth pysslar, bakar eller leker hon.

Jag är full av kärlek till detta underbara barn! Jag är fortfarande förundrad över hur starkt man kan känna för någon, och att när jag älskar henne som allra mest, då gör hon något som får mig att älska henne ännu mer. Varje dag känner jag mig så stolt över henne! Varje dag är jag lycklig över att just hon kom till oss, den där fredagen för fyra år sedan!

<3

... det är väldigt roligt!!

Och det gäller vad man än har för föremål att plocka i och ur... ;)

I samband med att tjejerna hade vattkoppor sa jag nån gång "det är ju bra tajming, innan jag börjar jobba och sådär".

Idag berättade Lovis för en hantverkare som var här, att hon haft vattkoppor. Och lägger till " det är så bra, nu innan mamma jobbar och så"

Älskade barn med stora öron! <3
Man får tänka på vad man säger!

Freja somnar i sin säng om kvällarna, senaste kvällarna något motvilligt då vi beslutat att ta bort vällingen... Fortfarande inte alldeles förskräckligt länge, men runt 25 minuter; tillräckligt länge för att man ska börja bli lite frustrerad... ;)

Men sen, när hon väl har somnat, då fylls jag av sådan värme! Av en stolthet och lycka över det där lilla ljuvliga barnet. Då vill jag helst av allt bara ta upp henne och krama henne, berätta för henne hur duktig hon är som somnade!

Det är svårt att bara ge henne en lätt puss, resa sig och gå ut...

är ju alltid en rolig, spännande lek!

Var är Freja???

<3

... att få krypa ner hos storasyster och läsa bok.

Lovis leker med sina dockor och har gjort en läxbok till dem, eftersom de har börjat skolan.

Det är då inga dåliga läxor på den skolan! ;)

Just hemkomna från kyrkogården där vi tänt ljus hos saknade lillstjärnan! Fint, ljust, sorgligt. Men framförallt så fridfullt!

<3

Idag när jag läste nattsaga för Lovis var det en bild med många barn.

L: "Det är nog hundra barn! Eller tusen! Och vet du, jag har tusen pengar!! Jag tror det räcker tills jag gifter mig."

;)

Idag var Lovis hos en kompis och lekte på förmiddagen. När vi sen åt lunch pratade vi om hur många de är i sin familj.

V: "De är ju precis som vi; en mamma, en pappa och två tjejer"
L: (jätteupprörd) "Mamma, vi är FEM, vi har Gustav också!"

Underbara unge, så noga med att han också räknas med! <3

Förra veckan kom Lovis, efter att ha suttit på toaletten (med benen hängandes) en bra stund, och sa förskräckt "Mamma, ta av min strumpa, jag tror jag har fått myror i den!"

Jag förklarade att foten troligtvis sov, och mycket riktigt hittade vi inga myror i strumpan. ;)

Idag, efter ett liknande toalettbesök, suckar hon högt och säger "Neej, nu snarkar foten igen!!"

Haha, det är inte lätt med alla konstiga uttryck man ska lära sig!! :)

Imorse var tjejerna inne i lekrummet och grejade medan jag plockade bort frukosten. Rätt som det är kommer Lovis springande:

L: "Mamma, Freja bara latas!"
V: "Vad mysigt!"
L: "Men man får inte latas!" (jättesäker på sin sak)
V: "Jodå, ibland får man det. Om man känner att man vill det, ingen annan kan bestämma att man inte får det."
L: "Fast nej, man får aldrig latas... Väl..? Fröken säger att man aldrig får det, iallafall..." (något mer osäker)
V: "Menar du retas...?!"
L: "Ja..!?" (sa jag inte det hela tiden..?)
V: "Ja, nej det får man ju inte göra, aldrig!"

Tänk så fel det kan bli ibland, men samtidigt så rätt!

... ännu en sak jag kommer sakna med att börja jobba...

Imorse hade vi mysmorgon (som alltid). Tjejerna lekte med dockor och jag låg på soffan och mest bara lyssnade på dem.

Rätt som det är stannar Lovis upp, mitt i leken.

L: "Mamma, när jag är sex år och Freja är tre år, då ska jag putta henne på cykeln! Hela tiden!
....
Fast, du är väl fortfarande våran mamma då??"
V: "Ja, självklart! Jag är alltid eran mamma!"
L: "Ja, jag tänkte det, men blev lite osäker... Men då får du putta henne!"

;)

Alltså flugor, jag trodde att det var något som hörde sommaren till...?

Vi har sophämtning varannan vecka, tisdagar jämna veckor. Jag brukar komma ihåg att ställa ut soptunnan, om jag ser till att följa mönstret; ställa ut den under måndagen då M jobbar sent.

För två veckor sedan var M i Italien, och jobbade således inte sent på måndagen. Alltså glömde vi att ställa ut soptunnan. Alltså missade vi sopbilen.

I söndags sa vi till varandra, fler än en gång, att på måndag får vi VERKLIGEN inte glömma att ställa ut den. (Till saken hör att sopbilen ibland kommer så tidigt att vi fortfarande sover, så ställer vi inte ut den på måndagen missar vi den. Nästan alla våra grannar har den dessutom placerad vid vägkanten till vardags, så det 'säkra' kortet funkar inte heller...)

Måndagen kom och gick. Idag, tisdag morgon, säger vår kloka, snart fyraåring, "kommer inte sopbilen idag?"

Hur hon nu lyckas hålla reda på det förstår jag inte riktigt, men tur för oss var det! :)