en ganska så vanlig blogg, fast min

Redan sista veckorna innan lovet märktes det väl på både Lovis och Freja att de hade stort behov av ledighet och tid med oss föräldrar. Tid ensamma, utan alla kompisar, intryck och hög ljudnivå fem dagar/vecka. De första veckorna var de mest bara hemma och var fullkomligt nöjda med att spela spel, pussla, måla och leka själva. Freja gick till någon kompis på gatan men kom hem efter en stund för att "jag vill ju bara va med dig, mamma". Behov av lugn och närhet. 

Egentligen tycker jag att det är galet, hela upplägget. Man jobbar massor hela året och sedan har man som regel fyra veckors ledighet. Fyra veckor, som i Sverige kan regna bort... Veckor då så mycket ska klämmas in och hinnas med. Har man tidig semester jobbar man typ 22 veckor tills det är dags för några dagars julledigt. 

Idag tog vi iallafall vara på sommarkvällen och slöt upp med (nästan) hela gänget på stranden för kvällsmat och kvällsbad, såntdär som gör att sommaren känns längre, att kvällarna känns härligare och livet känns lättare.