en ganska så vanlig blogg, fast min

Freja har varit ledsen hela sommaren när vi pratat om förskolan, hon har inte alls velat tillbaka. Inte alls så att hon inte trivs, hon har mycket kompisar och världens bästa pedagoger. Hon har roligt och leker hela dagarna och längtar inte hem när hon är där. Men när hon väl är ledig, vill hon fortsätta att vara det. I veckan var vi och hälsade på lite en dag, så att det inte ska kännas så avlägset och jobbigt för henne, och det hjälpte nog lite grann. Älskade lilla hjärtat, som helst skulle vilja vara med mamma varje dag... 

Lovis å andra sidan har längtar mycket efter sina kompisar och är spänd och nyfiken inför skolstarten. Hon ser fram emot att lära känna sina nya lärare och hon hoppas att de kommer att få lära sig lite mer matte nu i ettan. Min fina tjej som har vuxit så, på alla sätt, denna sommaren!

Jag själv lyssnar på och läser på sociala medier om andra som längtar efter att komma in i rutinerna igen efter sommarledigheten och som tycker att det ska bli skönt att komma igång med vardagen igen. Som är nöjda med ledighet och känner ett behov av att komma hemifrån och få socialt samspel igen. Och så tänker jag, att vad skönt det vore att vara en av dem! För jag trivs allra bäst med ledigheten, med de rutinerna man får under semestern och den vardagen som följer med dem. Jag trivs på mitt jobb och tycker om det jag gör. Jag har bra kollegor och jag skrattar på jobbet minst några gånger varje dag. Jag är tacksam över att jag har ett jobb, ett jobb som jag dessutom mår bra på och som utmanar och utvecklar mig hela tiden, både som medarbetare och person.

Men om man fick önska, om inget annat spelade in och jag kunde få ha det precis hur jag vill - då hade jag varit ledig! Om inte jämt, så väldigt mycket mer. Tillbringat tiden med mina barn, sett deras utveckling på närmre håll och varit med i deras vardag mer konstant. De växer så fort, Lovis är redan där att kompisar börjar vara viktigare än vi och behovet av att få leka med dem tar ofta överhanden. Freja är än så pass liten, och dessutom en helt annan typ av person än vad Lovis är, och behöver mig på ett annat sätt. Hon tankar så mycket närhet och kärlek om dagarna och har ett stort behov av att få lugn tid med mig och M. Men det går ju fort och snart är även hon stor... DÅ kan jag jobba. DÅ kan jag göra saker för mig själv. DÅ kan jag lägga tiden på mig själv på ett annat sätt. Men nu... Nu skulle jag vilja vara mer med dem, medan de vill vara med mig! :-)

Vi har iallafall haft en underbar semester och njutit för fullt av både sol och regn, husvagn, båt, stuga, strand, skog, altan och hemmets lugna vrå, och konstaterar;