Kvällstankar och tillsammans-tid

Varje år får vi ett brev från vår bank, att vi erbjuds gratis inträde till Astrid Lindgrens Värld, för hela familjen. Helt klart det bästa med vår bank! Senaste tre åren har vi åkt tillsammans med en kompis-familj och barnen älskar det! Ja, även jag tycker att det är fantastiskt med alla teatrar och allt runt omkring, jag älskar stämningen och känslan på ett sånt ställe! Nu i år var inföll det på Marcus jobbhelg och vi hörde istället om mormor och morfar ville följa med tjejerna, vilket de gärna ville. Och ingen blev ju gladare än tjejerna, när det visade sig att även moster A skulle med! :-) Så idag har de varit där och roat sig, mellan regnskurarna.

Vi blev kvar hemma, mannen och jag. Vi har långpromenerat med hunden, och hållit hand och sådär, sånt som det liksom inte riktigt finns möjlighet till, när två små tjejer är med och vill hålla hand, få hjälp med cykeln  eller "kastas" fram längs vägen.. Men idag så!

Jag kan sakna detdär, all tid man hade för varandra förr. Det är svårt att få till i vardagen med två barn, jobb, hus och allt som hör därtill. Det är helt enkelt något vi får jobba på i höst, att få in lite varandra-tid! Det är då jag kan önska att vi bodde i stan. Att kunna gå på bio en kväll, ta en fika, ut och äta. Att allt vore lite närmre, lite mer lättillgängligt. Mullsjö bjuder inte på allt för mycket kvällsaktiviteter, och även om jag tycker att vi bor på ett barnvänligt och bra ställe som är toppen i småbarns-åren, kan jag ändå sakna detdär. Storstadspulsen, liksom. 

Fast samtidigt. När jag, som ikväll, kan ta hunden och gå ca 500 meter från mitt hus, och hamna på en härlig skogspromenad, då känns det ganska så ypperligt att bo såhär! Allt har ju sina för- och nackdelar och jag blir bättre och bättre på att hitta fördelarna, tänka att 'såhär har vi det och just nu är detta det bästa alternativet för oss' och inte jämföra så mycket med andra. Inte lägga så mycket tid på att fundera hur vi kunde ha det, utan vara tacksam och lycklig över hur vi har det. Alldeles alldeles underbart!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0