Världens bästa Lovis!



Älskade unge!! Idag är det din dag, din 6:e födelsedag! Och vi har firat dig dagen lång.

Egentligen skulle jag vilja fira dig alla dagar! Det är verkligen underbart att få vara mamma till dig. Du gör mig stolt, lycklig, frustrerad, rörd, full i skratt, orolig och galen omvartannat! ;-) Jag älskar att höra dina tankar och funderingar kring saker och ting och blir varm i hjärtat av den kärlek och det tålamod du visar din lillasyster. Du är lugn och metodisk, gör saker i tur och ordning och låter inget hetsa upp dig. Du har nära till skratt och när det bubblar över sådär och du skrattar så att tårarna kommer, då bubblar det även inom mig. Du vill göra rätt i alla lägen, väntar på din tur och ser också till att de runt omkring dig uppför sig schysst och rättvist. Du tycker om att uppträda med tex kören eller i skolan, men tycker inte om att öppna presenter eller på annat sätt stå ensam i uppmärksamhetens centrum. Du älskar att pyssla; allt vill du spara på för "det ska jag pyssla med". Du leker mer än gärna med dina kompisar men du tycker lika mycket om att gå in till din Elisabeth. Du får egen vuxentid bara för dig och njuter till fullo av Elisabeths omvårdnad. Men även Elisabeth älskar era stunder, hon talar så varmt om dig och blir uppriktigt glad när du kommer! Du är duktig på att visa dina känslor, du kramas och pussas och säger (iallafall till mig, pappa o Freja) att du älskar oss, flera gånger om dagen.
Du är självständig och självsäker, men vill samtidigt ha vårt godkännande titt som tätt. Du tycker om att sitta i knät, somna i famnen och hålla i vår hand om vi är ute och går. Många gånger känns det som att du är lika stolt över oss, som vi är över dig.

Du kan sedan länge alla alfabetets bokstäver och formar ord alldeles på egen hand. Du räknar matte och pratar lite engelska. Du snappar upp saker du hör och kommer ihåg dem, och lär dem gärna vidare. Du fascinerar mig med allt du kan!


Du är omtänksam och ömsint, lyhörd och snäll! Du tänker mycket på andra och uppmärksammar det som händer runt omkring dig. Du tar hand om alla som är mindre och du ser till att din syster alltid är nöjd och glad. Du gör mig så urbota stolt!


(Ibland så driver du mig till vansinne, och ibland så undrar jag om jag har gjort något rätt... Men det tar vi en annan gång...)

Jag förstår verkligen inte var tiden tar vägen. Det är en klyscha, men det är verkligen så det känns - när blev du såhär stor?? När slutade du att vara min lilla bäbis och blev denhär stora skoltjejen? Jag minns det (nästan) som igår, onsdagen den 14 mars 2007. Jag visste egentligen redan att du låg i magen, jag kände det på mig. Men på vägen hem från jobbet köpte jag ett test, och kunde inte ens vänta med att testa tills pappa kom hem. Sen kunde jag inte vänta med att berätta tills han kom hem heller, jag ringde och berättade när han var på jobbet. Men glada blev vi, alldeles hiskeligt glada och då bestämde jag mig - den oro och sorg som fanns i mitt hjärta över Gustav och livet som blev, den skulle inte bli din! Det skulle inte bli du, du skulle vara förväntan och glädje och förhoppning!

Och vilken glädje du blev!


Idag har vi haft 6 ljus tända, ett för varje år som vi hittills har fått tillsammans med dig, vår fina unge! Vi har firat dig med sång och paket, och trots att du låg och väntade på oss i nästan 2 timmar, full av spänning och förväntan, tror jag att du blev nöjd! Dagen har tillbringats på badhuset med mormor och gamlamormor, och du har övat på ditt simmande. 

Min älskade fina fantastiska unge, hoppas att din 6:e födelsedag har varit lika rolig för dig som den var för mig! Grattis!!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0