Kvällsfunderingar...
Har varit på träff med Spädbarnsfonden ikväll. Är alltid så skönt att komma dit, en plats där våra saknade små är i fokus och där sorgen och tankarna är alldeles normala. Som en av mammorna sa; "vi känner ju dig som Gustavs mamma, först och främst". Den känslan tycker jag om!
De väcker så många känslor, dessa möten. Att träffa andra mammor och pappor, i olika delar av sorgen, gör att jag själv minns alla dedär faserna. Jag minns början av sorgen, och vissa saker minns jag då detaljerat! Minns vad folk hade för kläder, minns vissa dofter. Minns vädret och tv-program ur bakgrunden, minns stillheten på ultraljuds-skärmen när inget hjärta slog. Minns smärtan i läkarens ögon, minns barnmorskans varma hand på min kind. Minns tavlan på väggen bakom och att klockan visade 08.26 när beskedet sjönk in. Vår lillstjärna är död.
Minns ångesten i att berätta för anhöriga o vänner. Minns smärtan i mitt hjärta när han kommer ut, tyst och stilla. Minns hela dagen detaljerat, när jag släpper fram mina minnen. En kväll som denna.
Jag minns tiden efter, hur livet snurrade på utanför medan min bubbla var svart och sluten. Hur livet sakta kom igen och hur jag blev en ny Vickan. Jag minns så mycket, men ändå känns det som jag har glömt massor! Och framförallt har jag glömt hur det var förr. Innan sorgen kom in i mitt liv.
Just detdär funderar jag så mycket på; vem hade jag varit idag om allt varit annorlunda? Vad för prioriteringar hade jag gjort och vilka värderingar hade jag haft? Hur hade jag format mitt liv, om inte sorgen och medvetenheten formade mig? Det finns inga svar, såklart, ändå är det svårt att sluta fundera.
Som en annan mamma sa idag; "jag hade inte haft så många fina vänner". Och onekligen! Flera av människorna jag mött idag hade jag aldrig fått kontakt med annars, och egentligen har vi inte mycket gemensamt. Men vi har allt gemensamt! Även om våra erfarenheter skiljer sig åt och våra känslor och tankar är individuella, så finns förståelsen där! Medkänslan för varandra, ömheten inför varandras sorger. Vetskapen och respekten inför varandras barn.
Mina "privata" vänner är alldeles fantastiska; de minns och vågar prata, frågar och undrar. Så glad det gör mig!
Men med dessa mammor o pappor är det speciellt, vi har ett speciellt band till varandra. Så tack ni alla fina för idag!
<3
