en ganska så vanlig blogg, fast min

Helgen går otäckt fort, redan är det måndag och dags för jobb igen. Eller ja, inte för mig såklart.. ;) Men M är iväg och jobbar och Lovis är på förskolan. Freja och jag är hemma idag, hon är så täppt och inte alls på nåt vidare bra humör. Så idag blir det kramkalas i soffan! Ska försöka sova lite med, för det har inte blivit allt för mycket av den varan de senaste nätterna.

Lovis är kär. Inte sådär som små barn brukar vara, i sina pappor eller mammor. Lovis är förälskad på riktigt, i en liten kille på förskolan. Och det är besvarat, de är SÅ fina mot varandra! Imorse när Lovis kom, kom han springande mot henne med armarna utsträckta och ropade "LOOOVIIIS" så kramades de länge länge. Sen stod de och höll varandra i handen ett tag, innan jag fick börja ta av Lovis ytterkläderna. Hon pratar alltid om honom här hemma, det är honom som hon längtar efter när hon tänker på att hon ska till förskolan följande dag. Honom hon först frågar efter när vi kommer dit, honom hon vill bjuda på sitt kalas. Det är honom hon oftast har frågat efter hela sommaren när hon varit ledig. Hon säger ofta att hon älskar honom.
En dag i somras låg vi i soffan och Lovis frågar helt appropå inget "snälla mamma, kan inte jag få gifta mig idag?"

Det är underbart att se dem tillsammans! Igår var vi hos min mormor på kalas. Lovis satt vid ena änden på bordet och underhöll som vanligt resten av gänget. Så frågade min ena syster "vem har gjort dig så glad?" och alla väntade vi oss svaret mamma eller pappa... "Filip" säger Lovis och ler. Så självklart, liksom. Det är han som gör henne glad. <3
Tänk att kunna känna så starkt för någon när man är så liten! Enligt personalen på förskolan är det besvarat också, och det värmer mammahjärtat - att min lilla älskling har någon som betyder så mycket för henne, och som hon betyder lika mycket för!