Simone. Eller var det Judas?
Det första jag hörde när jag kom till jobbet imorse, var en kollega som konstaterade att hon nog inte skulle bli kvar hela dagen, utan åka så hon hann hem innan stormen. Stormen Judas, skrev de i tidningarna. Hela kontoret följde utvecklingen, och runt lunch sades det att vi nog fick stänga kontoret frampå eftermiddagen så att alla skulle komma hem tryggt och säkert.
Hur det sen blev med den saken vet jag inte säkert, jag åkte nämligen hem till en febrig make och hängig dotter.
Stormen bytte iallafall namn till Simone, vilket låter betydligt mycket snällare!
Det första jag gjorde när jag kom hem var att plocka ihop allt som låg på trädgården. Skönt, nu fick vi det gjort! Vissa saker drar ut på tiden, fast att man egentligen vet att det bara tar någon kvart. Sen har jag lekt med vår lilla pratkvarn, jösses så rolig och underbar hon är nu! Allt som kommer ur dendär munnen är så charmigt och roligt, mycket utan att hon vet om det själv men hon har börjat att skämta med oss lite smått. Det är så härligt, hon tittar på oss med sina små ögon och ler stort, stolt och busig på en och samma gång. Allra mest har vi lekt mamma-mormor-barn, Freja är alltid mamman som ska lämna barnet hos mormor (aka jag) eftersom hon ska gå till jobbet. Och då är det alltid ett långt och ingående tal till mig om hur lillan ska skötas. Sen tar hon sin handväska och går till jobbet, innan hon 50 sekunder senare hämtar henne igen. ;-) Och med stor nyfikenhet undrar hur det gick idag.
Nu sover barnen (och ja! Freja somnade själv idag också!) (en gång, ingen gå g - två gånger, en vana!) och maken och jag har kurat ner oss i soffan med filt, tända ljus och cancergala.
Trevlig kväll! Hoppas innerligt att stormen håller sig borta!
Kommentarer
Trackback
