Vårkvällar och sommarlängtan. Och lite föräldrar-funderingar på det.
Jag älskar hur kvällarna blir ljusare och längre. Hur tjejerna springer ut och in, leker lite i sandlådan och äter kvällsmat i lekstugan. Jag njuter av att gå runt i trädgården sent och plocka iordning, se spår av barn i min trädgård och av liv i krukor och land. Men jag längtar efter den riktiga värmen! Den där jag sedan sätter mig en stund på trappen och njuter av lugnet och tystnaden... Vad är dethär?? Mitten av maj, och fortfarande skickar jag med mössor till förskolan. Hoppas att det betyder att vi får en lång, varm, sommar sen!!!
Lovis har verkligen fått kompisar på gatan nu. Varje dag leker hon med någon, vilket är ett ganska så nytt fenomen för oss, då hon dels är lite blyg och dels så finns det inte så mycket barn här. Nu leker hon framför allt med två tjejer, en är 2,5 år äldre och den andra är 1,5 år äldre. Men det gör bra, och Lovis tycker att det är jätteroligt. Jag har bara så svårt för var jag ska sätta gränserna.
Ska Freja alltid få vara med?? Det blir synd om henne som blir ensam kvar, men förtjänar inte Lovis att få leka lite själv? Ha egna kompisar utan att Freja måste få del av alla. Och ska de alltid städa efter sig? Hur ofta ska de få äta kvällsmat hos varandra, och hur långt får de ge sig iväg på egen hand? Hur länge ska de få leka? Hur många kompisar ska få vara med? Klarar Lovis av att balansera mellan olika kompisar, om kompisarna inte känner varandra?
Jag vill ju att Lovis ska vilja ta hem kompisar och jag vill att kompisarna ska trivas här. Men jag vill inte ägna all min tid åt att städa efter dem, att plocka o laga mat och fixa o ordna. Så var sätter jag gränsen?
Ja, detta är en ny era, men man lär väl sig? Som det mesta annat.. ;-)
Idag var Freja på sin första riktiga förskole-utflykt, med egen fika i ryggsäck. Hon var stolt som en tupp när lappen hängde på hyllan för någon vecka sedan, och valde fika med omsorg i affären igår. Imorse var det lätt som aldrig förr att få upp och iväg henne, med lilla ryggsäcken på ryggen. Hon berättade sedan stolt att de varit i skogen, och att hon ska visa mig var. En annan dag, när hon kommer ihåg var. Älskade lilla ungen börjar bli stor!!
