Kärlek!

Ibland, när jag pratar med föräldrar som glatt (och helt självklart) berättar att deras barn somnar på stört, helt själva, i sina sängar, och sen sover där hela nätterna och vaknar alldeles pigga o glada 11-12 timmar senare - i samma säng, då skäms jag nästan lite över att kontra med att vi nattar vår 3-åring genom att ligga bredvid henne i 20-30 minuter varje kväll, och att hon 9 av 10 nätter sover sista halvan i vår säng. Och vaknar där, alldeles för tidigt, och sällan utvilad o glad.

Men sen tänker jag på att det är detta lilla barn som jag pratar om, och blir glad att jag får chans att ligga o kramas med henne länge på kvällen, och sedan gosa med henne under stor del av natten. Och lukta lite på henne det första jag gör nästan varje morgon.

Det är liksom kärleken när den är som finast; trött liten kramgo älskling som bara vill vara nära nära.


Kommentarer
Postat av: jossan

Näj, inte skämmas. Mysa:) Snart är dom stora och vi får inte gosa mer... Då skulle jag ångra ihjäl mig om jag lärt dom somna själv när dom egentligen är pyttesmå!

2013-05-28 @ 21:38:58
URL: http://josefinkans.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0