en ganska så vanlig blogg, fast min

När vi nattar Freja så ligger hon i sängen och vi sitter på golvet bredvid och kliar henne på ryggen. Samtidigt lyssnar vi på en cd-saga.

Ikväll hade jag suttit lite extra länge, och var helt säker på att hon sov eftersom hon legat tyst och stilla ett bra tag. Helt plötdligt, från ingenstans, säger hon "jag kan inte måla ett hus."

Haha, jag blev så full i skratt, undrar så vad hon hade legat och funderat kring sista kvarten. Vad fantastiskt det vore att kunna höra de små tankarna o funderingarna som rör sig där, i det fina lilla huvudet!