Vardag, lyxhelg och vår!!

Ja, vardagen. Jag undrar om jag någonsin riktigt kommer komma in i den? Sådär så att allt flyter på, utan berg av disk och tvätt som tar flera timmar emellanåt, och utan att öppna kylskåpet en torsdag eftermiddag och inse att det får bli affären nästa. Är det bara vår familj som inte riktigt får till det? Ibland känns det som att det är ett enda kaos, från att vi kommer hem till att tjejerna sussar gott i sina sängar, och jag undrar varför jag slet på jobbet för att kunna hämta dem tidigare... Sen, tillslut, somnar de, och är sådär ljuvligt underbart fina, och jag vill nästan väcka dem igen och tala om hur otroligt mycket jag älskar dem! (jag gör ju aldrig det, för jag minns ju ändå hur himla svårt det var att få den lilla varianten älskling att somna, men ändå. Jag skulle vilja.)

Förra helgen hade jag en riktig lyxhelg. Tjejhelg med fina studie-vännerna i Stockholm. Barn- och mansfritt (nåja, nästintill iallafall, en man var med några timmar..) med vinlunch på stan och champangeskål till middagen. Att gå på stan och strosa i lugn och ro, att sova hela natten, att kolla fin och fascinerande konst på Moderna museet. Att äta frukost i lugn takt, att få prata till punkt och fnittra en hel helg. Lyx för en småbarnsmamma!
Denna helgen har jag en annan sorts lyxhelg; hemmamys med världens bästa små älsklingar! Lördagsmys i soffan, popcorn och två små snarkandes bredvid mig i sängen. M är iväg och då passar jag på att njuta för fullt! Tänk att det jag njöt av att få en paus ifrån förra helgen, är just det som ger mig störst lycka denna helgen.

Livet är konstigt på det sättet. Ibland lyssnar jag avundsjukt på dem som inte lever det livet jag lever, som har lättare för spontana utflykter och som kan resa på detdär sättet som jag älskar, och vars liv liksom inte styrs av något annat än de själva. Känner en längtan efter att kunna göra vad jag vill och tänker att det fortfarande finns så mycket i världen jag skulle vilja se och göra. Kunna flytta utomlands, volontärarbeta, backpacka runt i outforskade delar av vår stora värld.
Sen ser jag på mitt liv, och tänker att jag ändå har det liv jag alltid önskat mig. Tjejerna och M ger mig den största lyckan och tvingades jag välja skulle jag inte göra något annorlunda!
Men ändå, vad fint det vore att kunna leva två liv samtidigt...

Min syster har just kommit hem från en resa runt om i Asien. Två månader har hon varit borta. Jag önskar verkligen mina tjejer den friheten och lyckan i att se sig om i världen. De åren då jag reste ser jag tillbaka på med så himla mycket glädje, stolthet och värme. Det är sällan jag skrattar så mycket när jag träffar de tjejer jag reste runt med på Nya Zeeland, vi blir liksom 20 igen och återupplever allt på nytt. Vilka minnen jag bär inom mig! Är det något jag ska uppmuntra dem till, och spara pengar åt dem för, så är det det! Att få chansen att uppleva något annat, leva i en annan kultur, känna friheten i art världen ändå är inom räckhåll. Jag önskar att jag kan lära dem att det finns så himla mycket att se och uppleva! Att vardagen väntar på oss ändå tillslut, att man hinner med båda delarna. Att man sällan ångrar något man gjort, men kan gräma sig oändligt över något man inte gjort. Livet är kort, men kan fyllas till brädden och bli så stort!!

Våren är på gång och jag känner hur mitt liv blir ljusare och lättare. Ännu en sak som är lite konstigt, hur humöret påverkas av vädret, av solen och luften. I veckan gick jag en liten promenad i Habo och plockade tussilagos, och blir liksom lycklig när jag ser dem. Nu ser vi fram emot att värmen kommer på riktigt, för 3-4 grader är ändå inte mycket att hurra för...

Nej, dags att vända sig mot de små och somna med deras små andetag som ljuv musik i öronen. Det finns nog inget som gör mig så lugn!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0