Lovis, min fullständigt fantastiska unge!
Jag kan inte förstå var tiden har tagit vägen!? Tycker inte alls att det är längesedan du låg i min famn, alldeles skrynklig och ny; den allra vackraste lilla flicka jag hade sett! <3 Det känns som igår då hela hjärtat fylldes till brädden av denna oändliga kärlek, och alla dedär andra känslorna som kom som ett paket på posten ihop med förldrarskapet; oron och glädjen, tröttheten och känsligheten. Stoltheten och lyckan!
Vi låg på sängen och tittade på dig, pappa och jag. Flera timmar tittade vi på dig, vi fick aldrig nog! Vi "bråkade" om vem som skulle köra vagnen när vi var ute och gick och båda kände sig tomhänta i soffan om kvällarna, om vi inte hade dig i famnen. Du var ett såntdär mönsterbarn; du sov hela nätterna från att du var en månad, du åt var fjärde timma och sålänge du bara fick vara i någons famn så var du nöjd!
Tänk att det snart är fem år sedan! Du har gått från att ha varit en väldigt nöjd bäbis till att ha blivit en lagom trotsig 5-åring!
Hela tiden är du försiktig och klok, gör aldrig mer än vad du klarar av. Kollar av läget först, testar sen. Vill inte misslyckas eller göra fel. Vill gärna ha bekräftelse på det du gör, vill gärna ha sällskap i dina lekar. Din fantast är oändlig! Allra helst leker du med små gubbar av olika slag, det började med duplo-gubbarna hos mormor & morfar och fortsatte med dockskåps-gubbarna här hemma. Sällan i dockskåpet, allra helst satt du på soffans ryggstöd med fötterna dinglandes på baksidan och lekte i fönstret ut mot baksidan. Tillslut kom Pippi-gubbarna in i leken, och där är du nu. Om du inte har något uppträdande; en cirkus eller en show av något slag. Du älskar när vi tittar på dig! Du går på musiklekis och gymnastik, innan gick du på dansskola med mormor. Du älskar att uppträda på alla dina aktiviteter, och längtar tills du ska iväg. Du är stolt över att få vara på musiklekis och gympan själv, men helst av allt vill du gå på balett! Baletten passar dock inte i tiden, men då är du ändå så förståndig och tänker att "nästa år kan jag nog gå!"
Du älskar att pyssla! Såfort du ser ett litet snöre, eller en fin knapp, en fin bit papper eller en kotte du tycker är extra fin så vill du spara den för "den kan man pyssla med!". Du skriver så himla bra! Du lärde dig alfabetet sommaren då du var 2,7 år och skrev snabbt både ditt och Frejas namn. Nu, inte ens fem är fyllda, kan du själv ljuda fram ett ord och klura ut vilka bokstäver det ska vara. När jag undrar hur du vet vilja bokstäver du ska välja svarar du, helt självklart, "jag bara lyssnar, och så hör jag det!". Fantastiskt duktiga unge! Jag är så urbota stolt över dig!
Du tycker att Freja är en fantastisk lillasyster, ni börjar leka bättre och bättre tillsammans. Du har världens största tålamod med henne och får henne att känna sig trygg och älskad. Du är en omtänksam person, både mot oss i familjen och mot alla dina kompisar. Du skriver små kort, ritar teckningar och sådär.
Du är kär! Iallafall har du varit det riktigt länge, 3 år redan! Jag tror att det börjar avta lite, men fortfarande är du fast besluten att ni ska gifta er, Philip och du.
Det allra mesta med dig är fullständigt fantastiskt! Såklart! Men vissa saker frestar mina nerver... ;) Du kan vara envis som synden, sur och tvär kan du bli om du inte får som du vill! Det händer inte ofta, men när det händer är det rejält... Du tycker inte om att vara ensam utan vill ha sällskap hela tiden! Du söker våran uppmärksamhet och bekräftelse. Du vill gärna höra att du gör rätt och bra.
Du kan vara blyg, och inte våga på egen hand eller tro tillräckligt mycket på dig själv, och då växer mitt mammahjärta! Där känner jag igen mig själv och önskar att du ska våga tro att du kan, våga vilja saker! Jag är så otroligt stolt över dig, i så många situationer! Du kan så mycket, vet så mycket. Förstår så mycket och gör så mycket fint!
Älskade, fina unge!! Jag är så glad att du är du och att just du är min!! Jag ser så mycket fram emot framtiden, att få dela den med dig! Att få vara med om dig, det är en ära!!
Puss,
Mamma
