En lillebror...?
Lovis är på det klara med att vi i framtiden borde ha fler barn. Men inte bara det, det borde också bli en lillebror! "När vi får våran lillebror" börjar hon allt som oftast sina funderingar.
Jag vill också ha en lillebror... Ibland känner jag att jag inte blir nöjd förrän vi får en pojke, en levande pojke! Jag antar att de flesta föräldrar tänker att det vore roligt att ha barn av varje sort, både son och dotter. Så har jag tänkt. Sen är jag så lycklig så över två fina döttrar, för jag har alltid önskat en dotter!
Men vi har en son. Jag är en pojkmamma, M är pappa till en fin liten kille. Men ändå inte på riktigt! Allra mest känner jag det när tjejerna o jag "gaddar ihop" oss (fast kanske mest Lovis o jag då...) mot M; att vi vill ha en häst, en kanin, en lekstuga, ett rosa lekrum, åka till stan på en ledig fredag. Det finns ingen som tillsammans med M tycker att vi istället skulle köpa en ny traktor, åka och kolla på grävmaskiner, spela hockey... Med det BORDE finnas det. Det skulle finnas det.
Jag vet inte om jag kännt det annorlunda om Gustav inte hade funnits, men jag tror det. Då hade vi ju liksom varit en familj med två döttrar och så hade det inte varit mer med det. En tanke om en som hade kanske ändå funnits, men inte som nu, när jag på nåt sätt känner mig halv utan en pojke att få rå om. För Ms skull så känner jag att vi så mycket måste få en pojke! Jag förstår att de flesta pappor säkert har en lite hemlig längtan efter en son, såsom jag tror att vi mammor många gånger i hemlighet önskar oss en dotter. Inte alls så att vi blir besvikna eller ledsna om det blir på annat sätt, men ändå.
Men i vårt fall så finns det en son, tanken på en pojke och dendär hemliga längtan är inte bara abstrakt.
Svårt att förklara och säkert svårt att förstå. Säkerligen också lite tabu att tänka! Men det gör jag, ofta... Både M och jag är dagligen tacksamma och alldeles överlyckliga för våra tjejer, det har inte alls med saken att göra! De är i särklass det finaste, mest värdefulla, vi har och utan dem vore ingenting! Men tankarna på våran son, längtan efter Gustav, blandad med drömmarna om en pojke..
Så fint skrivet! Precis så kände jag med! Många kramar till er!
Känner så väl igen mig i alla ord du skriver, fast det i vårt fall var det omvända. Varje barn har sitt lika stora rum i hjärtat, oavsett kön och om de finns i jordelivet eller inte.. Men på något sätt önskar nog ändå många av oss ett barn av varje kön, för att kunna identifiera sig med eller glädjas över att se partnern göra det samma.
Vi hade turen att få en lillasyster och varje dag påminner hon mig om den dotter som inte längre finns hos oss. Ibland gör det ont, men för det mesta glädjs jag och känner en trygghet i att Tilda på något sätt lever vidare i sin lillasyster.
Önskar av hela mitt hjärta att ni också en dag ska få drömmen uppfylld, att både få vara föräldrar till två små pojkar och två små flickor.
Kram till er båda!!! <3
du får nästan orden som de är i mitt huvud. så skönt att få läsa att jag inte är ensam om längtan till nåt så ogreppbart. att längta efter en flicka, en flicka med oss på jorden. liksom vi har en pojke i himlen och en på jorden så vill jag ha en flicka på jorden eftersom viu har en i himlen. få uppleva allt vad det innebär med en dotter. likaväl som för att fylla igen lite av saknaden med på n¨t sätt. kramar
