Citat, Lovis

Våran älskade, kloka, fantastiska, funderande dotter! Hon får mig att skratta högt flera gånger om dagen, och sedan återigen på kvällarna när jag återberättar för M. Sen går vi båda och skrattar lite för oss själva åt saker hon har sagt och gjort.

I bilen på väg till stan:

Jag: leker du inte så mycket med Philip längre?
Lovis: Jo... men vet du, en gång puttade han mig.
Jag: Jasså, varför då?
Lovis: Jag kommer inte igåg om det var när vi lekte tjuv, eller om han försökte ta de rosa tofflorna..
Jag: Jaha. Men det var nog inte illa menat iallafall.

Efter en stunds tystnad.
Lovis: Men vi ska ändå gifta oss.
Jag: Jaha, men vad bra då.
Lovis: Fast, vi får se hur vi tänker oss med det.
Jag: Ja, man behöver ju inte bestämma sig redan nu.
Lovis: Jo, fast vi har ju bestämt att vi ska göra det. Men vi får nog se hur vi tänker oss. Jag ska ändå inte gifta mig förrän jag är 8 år.


Lilla älskade hönan! Philip är snäll och fin och söt på alla sätt och vis, men ändå hoppas jag, som mamma, att hon kommer få uppleva fler kärlekar i sitt liv! (sen om det ändå slutar med att hon gifter sig med Philip är det helt ok!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0